NGC 663
| NGC 663 | |
|---|---|
| |
| Öppna stjärnhopen NGC 663 i Cassiopeia. | |
| Observationsdata | |
| Stjärnbild | Cassiopeia |
| Rektascension | 01t 46m 16s |
| Deklination | 61° 13′ 05″[1] |
| Klass | Öppen stjärnhop |
| Avstånd | 6 850 ljusår (2 100 pc) miljoner lj |
| Skenbar storlek | 16,0 bågminuter' |
| Skenbar magnitud | 7,1[2] |
| Fysiska egenskaper | |
| Antal stjärnor | ca 400 |
| Uppskattad ålder | 20 - 25[3] miljoner år |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1787 |
| Upptäckare | William Herschel[4] |
| Andra beteckningar | |
| NGC 663, Mel 11, Cr 20, Lund 55, OCISM 80, OCl 333.0, C 0142+610, OCl 333, KPR2004b 22[2] Caldwell 10 | |
| Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar | |
NGC 663 (även känd som Caldwell 10) är en ung öppen stjärnhop i stjärnbilden Cassiopeia. Stjärnhopen upptäcktes 1787 av William Herschel.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
NGC 663 har en magnitud på +7,1. I ett 150 mm teleskop ser den med dess ungefär 400 stjärnor nästan rund ut, lite som en korsning mellan en öppen och en klotformig stjärnhop. Den kan dock vid god seeing ses för blotta ögat.[5] NGC 663 lokaliseras till ett avstånd av omkring 2 100 parsek och har en beräknad ålder av 20-25 miljon år.[3] Detta betyder att stjärnor av spektralklass B2 eller högre (i betydelsen högre massa), når slutet av sin livslängd i huvudserien.[6] Hopen verkar befinna sig framför ett molekylärt moln även om de två inte är fysiskt förenade. Molnet har effekten att blockera bakgrundsstjärnor från den visuella bilden av hopen eftersom det ligger på ett avstånd av 300 parsek.[7]
NGC 663 är av särskilt intresse på grund av det stora antalet Be-stjärnor varav totalt ca 24 upptäckta. Dessa är stjärnor av spektralklass B som har framträdande emissionslinjer av väte i dess spektrum. De flesta av Be-stjärnorna i hopen ligger mellan spektralklass B0 och B3.[3] LS I +61° 235 är en Be-stjärna med en följeslagare med röntgenstrålning, som har en omloppsperiod på cirka tre år.[8] Det finns åtminstone fem blå eftersläntrare i hopen. Dessa är stjärnor som bildats genom sammanslagningen av två andra stjärnor.[6]Två av klustrets stjärnor är troligen förmörkelsevariabler med perioder på 0,6 och 1,03 dygn.[9] NGC 663 har också två röda superjättestjärnor, båda lokaliserade i dess periferi.[10][11]
Stjärnhopen antas utgöra en del av stjärnföreningen Cassiopeia OB8, som ligger i Vintergatans Perseusarm, tillsammans med de öppna hoparna M103, NGC 654, NGC 659, och några superjättestjärnor spridda mellan dem, som alla har liknande ålder och avstånd.[12][13]
Galleri[redigera | redigera wikitext]
|
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, NGC 663, 7 juli 2021.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Images and maps in NED archive for object NGC 663” (på engelska). NASA/IPAC Extragalactic Database. http://ned.ipac.caltech.edu/cgi-bin/imgdata?objname=NGC+663. Läst 5 september 2014.
- ^ [a b] ”Basic data: NGC 663 – Cluster of Stars” (på engelska). SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+663&submit=SIMBAD+search. Läst 5 september 2014.
- ^ [a b c] Pigulski, A.; Kopacki, G.; Kolaczkowski, Z. (2001). ”The young open cluster NGC 663 and its Be stars”. Astronomy & Astrophysics 376 (1): sid. 144–153. doi:. Bibcode: 2001A&A...376..144P.
- ^ ”Full name of NGC discoverers” (på engelska). NASA/IPAC Extragalactic Database. Arkiverad från originalet den 28 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110228034511/http://www.ngcicproject.org/erdmann/NGC_Discoverers_01.txt. Läst 5 september 2014.
- ^ O'Meara, S. J. (2002). The Caldwell objects, Deep-sky companions. Cambridge University Press. sid. 50–51. ISBN 978-0-521-82796-6
- ^ [a b] Marco, A.; Negueruela, I.; Motch, C. (2007). ”Blue Stragglers, Be Stars and X-ray Binaries in Open Clusters”. ASP Conference Series 361: sid. 388. Bibcode: 2007ASPC..361..388M.
- ^ Phelps, Randy L.; Janes, Kenneth A. (1993). ”Young open clusters as probes of the star-formation process. 2: Mass and luminosity functions of young open clusters”. Astronomical Journal 106 (5): sid. 1870–1884. doi:. Bibcode: 1993AJ....106.1870P.
- ^ Reig, P.; Fabregat, J.; Coe, M. J.; Roche, P.; Chakrabarty, D.; Negueruela, I.; Steele, I. (1997). ”The Be/X-ray binary LS I +61 235/RX J0146.9+6121: physical parameters and V/R variability”. Astronomy and Astrophysics 322 (1): sid. 183–192. Bibcode: 1997A&A...322..183R. http://aa.springer.de/papers/7322001/2300183.pdf. Läst 17 april 2012. Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304050941/http://aa.springer.de/papers/7322001/2300183.pdf. Läst 7 juli 2021.
- ^ Pietrzynski, G. (1996). ”Variable Stars in the Young Open Cluster NGC 663”. Acta Astronomica 46: sid. 357–360. Bibcode: 1996AcA....46..357P.
- ^ Mermilliod, J. C.; Mayor, M.; Udry, S. (2008). ”Red giants in open clusters. XIV. Mean radial velocities for 1309 stars and 166 open clusters”. Astronomy & Astrophysics 485 (1): sid. 303–314. doi:. Bibcode: 2008A&A...485..303M.
- ^ Pandey, A. K.; Upadhyay, K.; Ogura, K.; Sagar, Ram; Mohan, V.; Mito, H.; Bhatt, H. C.; Bhatt, B. C. (2005). ”Stellar contents of two young open clusters: NGC 663 and 654”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 358 (4): sid. 1290–1308. doi:. Bibcode: 2005MNRAS.358.1290P.
- ^ Negueruela, I.; González-Fernández, C.; Marco, A.; Clark, J. S. (2011). ”A massive association around the obscured open cluster RSGC3”. Astronomy & Astrophysics 528: sid. A59. doi:. Bibcode: 2011A&A...528A..59N.
- ^ Humphreys, R. M. (1978). ”Studies of luminous stars in nearby galaxies. I. Supergiants and O stars in the Milky Way.”. Astrophysical Journal Supplement Series 38: sid. 309–350. doi:. Bibcode: 1978ApJS...38..309H.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör NGC 663.
