Nablus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nablus (även Nāblus eller Nābulus; arabiska: نابلس; hebreiska: שכם Shechem) är den näst största staden på Västbanken efter östra Jerusalem och Hebron. Den är under kontroll av den palestinska myndigheten.

Nablus har en gammal stadkärna som delvis blev demolerad under andra intifadan. Staden har bland annat hantverks-, tvål-, tändsticks- och livsmedelsindustri.

Staden Nablus. är administrativt centrum i distriktet Nablus. I stadens närhet bor Samaritaner på berget Gerizim. Jakobs källa, känd från bibeln, ligger i staden.

Vid Nablus finns sedan 1950 tre palestinska flyktingläger: Ein Beit al-Ma', Balata och Askar. Flera israeliska bosättningar är etablerade i närheten av staden.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Nablus är beläget omkring 550 meter över havet. Staden ligger ungefär 60 kilometer norr om Jerusalem, 110 kilometer väster om Amman och 40 kilometer öster om Tel Aviv. Den har ett stratetiskt läge mellan två gamla handelsvägar, den ena mellan Galiléen i norr och det bibliska Judéen i söder, den andra mellan Jordandalen i öster och Medelhavet i väster. Staden ligger mellan de två bergen, Ebal och Gerizim.

Befolkning[redigera | redigera wikitext]

Staden har omkring 134 000 invånare. Majoriteten är muslimer men det finns även kristna och samariter. Palestinierna från Nablus härstammar till stor del från kananiterna men även från samariter, turkar, araber, araméer, greker och korsfarare vars efterkomlingar konverterat till Islam. Många palestinier från Nablus har gröna eller blåa ögon.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Äldre historia[redigera | redigera wikitext]

Staden grundades år 72 av den romerske kejsaren Vespasianus sedan staden Sikem i dess närhet hade förstörts. Staden kallades Flavia Neapolis (Kejsar Flavius nya stad) och fick småningom en kristen församling.[1] Araberna intog staden 636 och döpte den till Nablus. En korsfararhär under Tankred av Galileen intog staden 1099 och återtog då det tidigare namnet. Saladins trupper erövrade staden 1187 och Nablus blev åter en islamisk arabisk stad. Den inlemmades i det osmanska imperiet 1517. Staden förstördes av korsfararna 1202 men blev återuppbyggd av araberna.

Nyare historia[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskriget hamnade Nablus 1922 i Palestinamandatet. En jordbävning ödelade många av stadens historiska byggnader 1927. Under upproret mot Storbritannien 1936-1939 förstördes delar av den gamla staden av britterna. När det brittiska mandatet upphörde skulle Nablus enligt FN:s delningsplan 1947 hamna i den arabiska delen av Palestina. Efter det arabiskisraeliska kriget 1948 så annekterade den då nyligen utropade staten Jordanien lett av den Hijaziska kungen Abdullah Nablus och resten av Västbanken. Efter sexdagarskriget 1967 blev staden ockuperad av Israel.

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Efter Osloavtalen har den palestinska myndigheten ansvar för staden. Israel kontrollerar dock fortfarande infart till och utfart ur staden. Nablus har särskilt under den andra intifadan varit centrum för stridigheter mellan Israels krigsmakt (IDF) och militanta palestinier, Mellan år 2000 och 2005 blev mer än 500 invånare dödade och mer än 3000 skadade. Många historiska byggnader förstördes, bland annat genom missiler från Apachehelikoptrar och F16-plan. Under en tremånadsperiod 2002 utsattes stadens invånare för dygnet-runt-utegångsförbud under sammanlagt mer än 70 dygn.

Världsarvsstatus[redigera | redigera wikitext]

Den 2 april 2012 sattes Gamla staden i Nablus och dess omgivningar upp på Palestinas tentativa världsarvslista.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 646 
  2. ^ ”Old Town of Nablus and its environs” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5714/. Läst 13 augusti 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Vy över Nablus