Naftalen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Naftalen
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Naftalen
Kemisk formel C10H8
Molmassa 128,17 g/mol
Utseende Vita kristaller eller flingor med stark lukt av tjära
CAS-nummer 91-20-3
SMILES c1cccc2c1cccc2
Egenskaper
Densitet 1,14 g/cm³
Löslighet (vatten) 32 × 10-3 g/l (20 °C)
Smältpunkt 80,26 °C
Kokpunkt 218 °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

2
2
0
LD50 490 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Naftalen, C10H8, är en aromatisk kolväteförening, mer specifikt en acen, som till sin struktur består av två bensenringar som är ihopkopplade.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Ämnet uppträder som en vit kristallmassa eller tunna, rombiska kristaller, med en karaktäristisk genomträngande lukt. Smaken är lätt etsande. Det har en obetydlig löslighet i vatten, men löses lätt i bensol, toluol, eter, fettämnen m m. Ämnet förflyktigas redan vid vanlig rumstemperatur och brinner med en starkt lysande låga under kraftig sotutveckling.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Naftalen förekommer i små mängder i olika eteriska oljor och kan bildas vid stark överhettning av organiska ämnen som alkohol, kamfer, ättiksyra eller acetylen.

Den viktigaste förekomsten är dock i stenkolstjära, som kan innehålla 5 – 10 % naftalen. Det är särskilt den tjäroljefraktion som kallas mellanolja, som kan innehålla den största mängden. Det kan utvinnas ur denna som en biprodukt.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Naftalen är ett viktigt utgångsmaterial för framställning av en rad kemiska föreningar, som används för tillverkning av tjärfärgämnen, ftaleinfärgämnen (eosin) och konstgjord indigo. Genom hydrering bildas de två tekniskt viktiga produkterna dekalin och tetralin.

Naftalen är mycket giftigt för vattenorganismer och kan orsaka långvarig skada på vattenliv. Ämnet användes förr till tillverkning av malkulor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Se även[redigera | redigera wikitext]