Nagoyas tunnelbana

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tunnelbanetåg av typ 3050 på Kami Otai Station

Nagoyas tunnelbana (名古屋市営地下鉄 Nagoya-shiei chikatetsu?) är tunnelbanesystemet i Nagoya, Aichi, Japan. Det består av 5 linjer med en sammanlagd längd av 89 km och har 93 stationer[1]. Den är en ren stadsbana och alla stationer ligger inom Nagoya stadsgränser, undantaget Akaike som ligger i Nisshin. Trafik till kranskommunerna sker med en mängd andra anslutande tåglinjer som drivs av olika bolag. Tunnelbanan är hopbyggd med Meitetsus järnvägsnät på några stationer och har därigenom trafik till Inuyama och Toyota. Tunnelbanan drivs av det kommunala Transportation Bureau City of Nagoya.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Nagoya har tidigare haft ett spårvägsystem som öppnades i privat regi 1898 men som senare köptes upp av staden 1922.[2] Bristande kapacitet och trängsel med en ökande biltrafik på gatorna gjorde att man successivt började ersätta spårvägen med tunnelbana. Första delen som öppnade var den nuvarande Higashiyamalinjen mellan Nagoya och Sakae 1957. Nätverket växer sedan dess kontinuerligt, och den senaste nya linje som öppnades var Kami-Iida-länken 2003. Den sista delen av spårvägen stängdes 31 mars 1974.[1]

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linjekarta över Nagoyas tunnelbanenät inklusive de anslutande Yutorito, Aonamilinjen och Linimo samt de tre av Meitetsus linjer som har samtrafik med tunnelbanan. Streckat i rött är den pågående utbyggnaden av Sakuradorilinjen.
Nagoyas tunnelbanelinjer
Färg Namn Beteck-
ning
Öppnad Senaste utbyggnad Längd / km Antal stationer
Gul Higashiyamalinjen H 1957[1] 1982[1] 20,6[1] 22
lila Meijolinjen M 1965[1] 2004[1] 26,4 28
lila/vit Meikolinjen E 1965[3] 1971[3] 6,0[3] 7
blå Tsurumailinjen T 1977[1] 1993[1] 20,4[3] 20
Röd Sakura-dorilinjen S 1989[1] 1993[1] 14,9[3] 17
Rosa Kami-iidalinjen K 2003[1] - 0,8[3] 2

Higashiyamalinjen[redigera | redigera wikitext]

Higashiyamalinjen (東山線 Higashiyama-sen?) var den först öppnade linjen och den alltjämt mest använda[1]. Den löper i öst-västlig riktning från Takabata (高畑 Takabata?) via Nagoya (名古屋 Nagoya?) till Fujigaoka (藤が丘 Fujigaoka?).

I Nagoya som är stationsnamnet på centralstationen finns anslutning till en mängd tåglinjer inklusive Tokaido Shinkansen. I Chikasu finns anslutning till JR Chuo line och i Fujigaoka till Linimo.

Spårvidden är 1435 mm och matningen är 600 V likspänning i strömskena.[2]

Serviceverkstad och tvättanläggning för tågen finns i Fujigaoka.

Meijo- och Meikolinjerna[redigera | redigera wikitext]

Entré till Shiyakusho (Stadshuset) Station.

Meijolinjen (名城線 Meijō-sen?) är genom den senaste tillbyggnaden av tunnelbanenätet en ringlinje . Vissa av tågen som kommer i moturs åkriktning växlar inför Kanayama station in på Meikolinjen (名港線 Meikō-sen?) och fortsätter till hamnen. På motsvarande sätt fortsätter tåg som kommer in från Meikolinjen till Kanayama på Meijolinjen i medurs åkriktning. Alla tåg fullbordar inte hela varvet på Meijolinjen i anslutning till ett sådant linjebyte.

Meijolinjen har anslutning till alla andra tunnelbanelinjer i Nagoya. I Kanayama som är den näst största järnvägsstationen finns anslutning till en mängd tåglinjer. I Sakae finns anslutning till Meitetsu Seto line, i Ozone till JR Chuo Line och Spårbusslinjen Yutorito.

Sakura-dorilinjen[redigera | redigera wikitext]

Sakura-dorilinjen (桜通線 Sakura-dōri-sen?) började byggas parallellt med Higashiyamalinjen i centrala delarna av staden för att avlasta den[1]. 1993 öppnades trafiken mellan Nakamura Kuyakusho och Imaike. Den går idag mellan Nakamura Kuyakusho och Nonami. En 4,2 km förlängning av linjen från Nonami till Tokushige är planerad att öppna 27 mars 2011[4].

Spårvidden är 1067 mm och matningen är 1500 V med kontaktledning i taket.[2]

Tsurumailinjen[redigera | redigera wikitext]

Tsurumailinjen (鶴舞線 Tsurumai-sen?) är ansluten till Meitetsus Toyotalinje vid ändstationen Akaike och till Inuyamalinjen i den andra ändstationen Kami Otai.[2] Genomgående trafik på dessa båda stationer sker med både tunnelbanetågen och Meitetsus tåg.

Spårvidden är 1067 mm och matningen är 1500 V med kontaktledning i taket.[2]

Säkerhet[redigera | redigera wikitext]

Tunnelbanan tar in information från 5 seismografer runt om i Nagoya. I händelse av ett jordskalv av shindo 4 enligt den japanska skalan stoppas tågen temporärt några minuter, vid ett skalv av shindo 5 stoppas tågen definitivt och passagerarna evakueras.[1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”The Nagoya City Subway”. Nagoya International Center. http://www.nic-nagoya.or.jp/en/inandaroundnagoya/nagoyacitysubway.htm. Läst 2007-08-09. 
  2. ^ [a b c d e] Shuichi Takashima och Masafumi Miki (2003). ”Railway Operators in Japan 8: Tokai Region”. Japan Railway & Transport Review (34): sid. 52-63. http://www.jrtr.net/jrtr34/pdf/s52_tak.pdf. 
  3. ^ [a b c d e f] ”Nagoya Municipal Subway”. Engelska Wikipedia. http://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Nagoya_Municipal_Subway&oldid=149132633. Läst 2007-08-11. 
  4. ^ ”2011年3月27日 桜通線野並・徳重間開通”. Transportation Bureau, city of Nagoya. http://www.kotsu.city.nagoya.jp/sakuraline/index.html. Läst 2011-02-14.