Nahid Persson Sarvestani
| Nahid Persson Sarvestani | ||||||
 | ||||||
| Född | Nahid Sarvestani 24 maj 1960 Shiraz i Iran | |||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Andra namn | Nahid Persson | |||||
| År som aktiv | Sedan 1994 | |||||
| Webbplats | RealReel | |||||
| Betydande verk | Prostitution bakom slöjan (2004) Fyra fruar och en man (2007) Drottningen och jag (2009) | |||||
| IMDb SFDb | ||||||
Nahid Persson Sarvestani, född 24 maj 1960 i Shiraz, Iran, är en prisbelönt svensk dokumentärfilmsregissör, som kom till Sverige som flykting efter iranska revolutionen 1979.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Persson Sarvestani växte upp i Iran och var aktiv i protester först mot shahen Mohammad Reza Pahlavi och efter den iranska revolutionen 1979 mot Khomeini, och flydde senare till Dubai och vidare till Sverige, där hon blivit framgångsrik som regissör av dokumentärfilmer.
Hennes mest kända dokumentärfilmer är troligen Prostitution bakom slöjan, Fyra fruar och en man och Drottningen och jag.
Hennes självbiografi Alltid i mitt hjärta utkom 2011. Den behandlar hela hennes liv, från barndomen via tiden som aktivist i upproret mot shahen och därefter mot Khomeini, flykten till Dubai och vidare till Sverige, tiden som nybliven invandrare och slutligen som dokumentärfilmare.
Efter ett längre uppehåll som filmare vände hon kameran mot sig själv i filmen, Anders, jag och hans 23 andra kvinnor, som hade premiär 25 maj 2018.[2][3]
Filmen Hör min röst - Slöjans revolution ( originaltitel: Be my voice) från 2021 handlar om Masih Alijenad, en 44-årig aktivist som när hon blev för obekväm som journalist i hemlandet flyttade utomlands. Via hennes sociala medier kastar nu massor av iranska kvinnor slöjan i protest mot regimen. Masih med hela 6 miljoner följare har blivit en nagel i ögat för regimen. De har förgäves försökt stoppa henne genom att arrestera medlemmar av hennes familj i Iran. Allt detta skildrar Persson efter att ha besökt Masih i New York.[4]
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- I livets slutskede fick Cancerfondens journalistpris år 2002[5]
- Prostitution bakom slöjan har fått många priser, bland annat utnämndes den till bästa internationella nyhetsdokumentär vid tv-festivalen 2005 i Monte Carlo, Monaco. Filmen prisbelönades även med Kristallen 2005, samt 2005 års Guldbagge
- Drottningen och jag vann Prix Italias katolska SIGNIS-pris 2009, en Rockies Award i dokumentärklassen vid kanadensiska Banff World Television Festival 2010, svenska tv-priset Kristallen 2010, och var även nominerad för en Guldbagge 2010.
- 2005 tilldelades hon TCO:s kulturpris 2005 tillsammans med författaren Marjaneh Bakhtiari[6]
- 2009 erhöll hon Konstnärsnämndens Mai Zetterling-stipendium på 200 000 kronor[7]
- 2010 utnämndes hon till Årets Feminist av Feministakademin på Åland[8]
- 2019 Per Ganneviks stiftelse för kulturella ändamål[9]
- 2022 Hedeniuspriset, Humanisterna
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Persson Sarvestani, Nahid (2011). Alltid i mitt hjärta. Stockholm: Bladh by Bladh. Libris 12030303. ISBN 9789186603076
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
- 1994 - En dörr till en annan värld
- 1995 - Att vara adopterad
- 1996 - Dolda tecken
- 1998 - Min hemlighet
- 2000 - Min mamma - en persisk prinsessa
- 2000 - Sjutton år av längtan
- 2002 - I livets slutskede
- 2003 - Jag och min kusin
- 2004 - Åt helvete med det gamla
- 2004 - Prostitution bakom slöjan
- 2006 - Damtoaletten
- 2006 - Motormannen
- 2007 - Fyra fruar och en man
- 2009 - Drottningen och jag
- 2013 – My Stolen Revolution
- 2018 – Anders, jag och hans 23 andra kvinnor
- 2021 – Hör min röst - slöjans revolution
- 2023 – Mullans son
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Nahid Persson”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=299062&iv=BIOGRAPHY. Läst 8 februari 2013.
- ^ ”Anders, jag och hans 23 andra kvinnor”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=616263. Läst 9 januari 2019.
- ^ Runevad Kjellmer, Jakob; Farran-Lee, Lydia (15 januari 2018). ”Anders hade 24 flickvänner – nu gör en av dem dokumentär om honom”. Sveriges Television. https://www.svt.se/kultur/film/anders-hade-24-flickvanner-nu-gor-en-av-dem-dokumentar-om-honom.
- ^ ”Gothenburg preview: Be My Voice by Nahid Persson”. https://businessdoceurope.com/gothenburg-preview-be-my-voice-by-nahid-persson/. Läst 20 mars 2021.
- ^ ”Cancerfondens journalistpris 2002 till GP, P1 och dokumentärfilmare”. Mynewsdesk. Arkiverad från originalet den 12 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200112094850/http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/cancerfondens-journalistpris-2002-till-gp-p1-och-dokumentaerfilmare-67500. Läst 12 januari 2020.
- ^ ”Nahid och Marjaneh prisas av TCO”. www.vps-55749.cloudnet.se. Arkiverad från originalet den 12 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200112094855/http://www.vps-55749.cloudnet.se/nyheter/nahid-och-marjaneh-prisas-av-tco-7642. Läst 12 januari 2020.
- ^ ”Nahid Persson Sarvestani får årets Mai Zetterling-stipendium från Konstnärsnämnden”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/konstnarsnamnden/pressreleases/nahid-persson-sarvestani-faar-aarets-mai-zetterling-stipendium-fraan-konstnaersnaemnden-267294. Läst 12 januari 2020.
- ^ Feministakademin på Åland: Årets Feminist 2010 Arkiverad 3 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine. Länkad 2013-08-16
- ^ ”Per Ganneviks stiftelse för kulturella ändamål”. www.ganneviksstiftelsen.se. Arkiverad från originalet den 12 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200112094847/http://www.ganneviksstiftelsen.se/start/. Läst 12 januari 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Nahid Persson Sarvestani på Internet Movie Database (engelska)
- Nahid Persson Sarvestani på Svensk Filmdatabas
- Nahid Perssons produktionsbolag RealReels webbplats
|