Namibia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av insekter, se Namibia (djur).
Republic of Namibia
Flagga Statsvapen
ValspråkUnity, Liberty, Justice
(engelska för "enighet, frihet, rättvisa")
Nationalsång: Namibia, Land of the Brave
Huvudstad
(och största stad)
Windhoek
Officiellt språk engelska, oshiwambo1, afrikaans1, tyska1
Statsskick republik
 -  President Hifikepunye Pohamba
 -  Premiärminister Nahas Angula
Självständighet från Sydafrika 
 -  Erkänd 21 mars 1990 
Area
 -  Totalt 825 418 km² (33:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -   års uppskattning 2 044 147 (141:a)
 -  Befolkningstäthet 2,4/km² (192:a)
BNP (PPP) 2005 års beräkning
 -  Totalt $15 144 miljoner (123:e)
 -  Per capita $7 101 
Valuta namibisk dollar (NAD)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Königstein, 2 606 m ö.h.
Nationaldag 21 mars
Nationalitetsmärke NAM
Landskod NA, NAM
Landsnummer 264
1 Har regional officiell status.

Namibia, formellt Republiken Namibia, är en stat i sydvästra Afrika vid Atlanten. Landet gränsar till Angola, Botswana, Sydafrika och Zambia. Längs kusten finns Namiböknen och i öster Kalahariöknen. Namibia blev självständigt från Sydafrika år 1990, en händelse som brukar ses som slutpunkten på södra Afrikas avkoloniseringsprocess. Dessförinnan hade landet varit en tysk koloni 1884-1920, och 1920-1990 styrdes landet av Sydafrika. Landet räknas som ett av de rikare i Afrika, men fattigdomen är ändå utbredd vilket sammanhänger med de mycket stora klyftorna. Hälsosituationen är allvarlig, framförallt gällande aids. Ett annat stort problem är vattenbristen. Ekonomiskt ligger tonvikten på gruvnäringen som svarar för omkring 20 procent av BNP. Omkring hälften av befolkningen lever på jordbruk, framförallt småjordbruk. Landets huvudstad och största stad är Windhoek.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Från ungefär år 1000 före Kristus finns det hällristningar i Twyfelfontein. Området är förklarat för världsarv.


Medeltid[redigera | redigera wikitext]

Bantuexpansionen nådde området på 1300-talet. Under 1700-talets sista år sökte sig grupper av oorlamfolk norrut från den nykoloniserade Kapkolonin. Migrationen var till en början fredlig, men 1880 bröt Nama-herero-kriget ut mellan oorlamfolk och hereroinvånarna i vad som i dag är norra Namibia.

Under och efter kolonialismen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tyska Sydvästafrika

Tyska Sydvästafrika var mellan 1884 och 1920 en tysk koloni där tyskarna upptäckt diamanter. Den motsvarade dagens Namibia. Den tyska kolonialiseringen av Namibia började då Adolf Lüderitz gav i uppdrag att köpa upp bukten Angra Pequena, dagens Lüderitzbucht från namahövdingen Josef Frederick för kostnaden av 100 engelska pund och 200 gevär. 1884 ställdes området under det Tyska rikets beskydd. Den första officiella flagghissningen ägde rum 7 augusti 1884.

Hereroupproret[redigera | redigera wikitext]

Den 12 januari 1904 reste hererofolket, under ledning av Samuel Maharero, sig i uppror mot det tyska kolonialstyret. I augusti lyckades den tyska generalen Lothar von Trotha slutgiltigt besegra dem i slaget vid Waterberg, varefter han lät driva ut dem i Omahekeöknen, där de flesta dog av törst. I oktober samma år reste sig även Namaquafolket mot tyskarna, och behandlades på samma sätt. Sammanlagt dog 65 000 (80 procent av hela folkgruppen) Herero och 10 000 Namaqua (50 procent av hela folkgruppen). Svältdöd och förgiftande av brunnar var karaktäristiskt för folkmordet.

Under Sydafrikas styre[redigera | redigera wikitext]

Sydafrika ockuperade den tyska kolonin Tyska Sydvästafrika under första världskriget. Vid Versaillesfreden 1919 beslutades det att Tyskland omedelbart skulle fråntas alla sina kolonier, och då fredsavtalet trädde i kraft den 10 januari 1920 ställdes området under sydafrikansk förvaltning som ett NF-mandat och fick namnet Sydvästafrika.

Efter andra världskriget annekterades territoriet av Sydafrika. Annektionen mötte inte internationellt erkännande.

Självständighetskampen[redigera | redigera wikitext]

1966 startade SWAPO-gerillan ett självständighetskrig för området som alltmer började kallas Namibia. 1971 olagligförklarades fortsatt sydafrikansk kontroll över dagens Namibia.[1] Apartheidregeringen i Sydafrika vägrade dock släppa kontrollen. Först 1988 erkändes självständigheten av Sydafrika. Två år senare, den 21 mars 1990, var landet formellt självständigt och därpå följde demokratiska val.

Walvis Bay[redigera | redigera wikitext]

Staden Walvis Bay var en exklav till Sydafrika och var officiellt en del av Kapprovinsen. Walvis Bay överfördes till Namibia den 28 april 1994 när Sydafrika höll sitt första demokratiska val.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Namibia

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

I Namibia råder ökenklimat vilket innebär att det är hett och torrt. Regnväder förekommer sporadiskt och sparsamt. Ibland är torrperioderna mycket långvariga.

Några av landets miljöproblem är mycket begränsade vattentillgångar, att öknen breder ut sig och tjuvjakt på de vilda djuren. Namibia var det första landet i världen som införde miljöskydd i konstitutionen. Omkring 14% av landets yta är skyddade områden, bland annat nästan hela kusten vid Namiböknen.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Namibia är indelat i 13 regioner: Caprivi, Erongo, Hardap, Karas, Kavango, Khomas, Kunene, Ohangwena, Omaheke, Omusati, Oshana, Oshikoto och Otjozondjupa.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Ekonomin är starkt beroende av utvinning och bearbetning av mineraler för export, Gruvdriften svarar för 20 % av BNP. De viktigaste produkterna är uran och diamanter, därutöver utvinns även bly, zink, tenn, silver och wolfram.

Ungefär hälften av befolkningen lever på jordbruk, framför allt småjordbruk. Jordbruket står för ungefär 10 procent av landets BNP, tillsammans med binäringar 25 procent, industri för 20 procent och tjänster för 33 procent.[2]

Därutöver får även fisket och turismen en allt ökande betydelse. Tillverkningsindustrin är däremot svagt utvecklad.

Även om Namibia räknas till Afrikas rikare länder råder utbredd fattigdom på grund av hög arbetslöshet och stora inkomstskillnader. Landets gini-koefficient (ett mått där 1 motsvarar total ojämlikhet och 0 inga inkomstskillnader alls) är 0,7, en av de högsta i världen. Inkomstskillnaderna följer hudfärg. Bland annat äger vita över 90 % av all användbar jordbruksmark. Det pågår en för närvarande relativt långsam jordreform, där 1,2 miljoner av total 36 miljoner hektar har överförts.[2] Den köpkraftsjusterade BNP:n är 7 000 dollar/år och invånare. Den ekonomiska tillväxten var 2005 på 3,5 procent.[3]

Namibia har nära ekonomiska relationer med Sydafrika, som svarar för största delen av importen. En stor del av exporten utgörs av råvaror som förutom till Sydafrika även går till Storbritannien och andra i-länder.

Namibia producerar ingen elektricitet, utan importerar all el från Sydafrika. Det finns planer på att bygga en stor damm för vattenkraft, men detta protesterar Botswana mot.[källa behövs]

Staten har tillsammans med det sydafrikanska gruvföretaget De Beers ett gemensamt ägt företag NamDeb. [2]

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Ett omfattande järnvägsprojekt som kommer att förbinda landets järnväg med Angola pågår. Det pågår även två stora vägprojekt, TransCaprivi och transKalahari som kommer att förbinda landet med Zambia respektive Botswana. De förväntas ge Walvis Bays hamn förbättrade konkurrensmöjligheter[2]. Även Lüderitz har en betydande hamn. Hosea Kutako International Airport är den viktigaste internationella flygplatsen.[3]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Ett av de största hälsoproblemen är aids. 2001 var nästan 23 % av den vuxna befolkningen smittad.

Befolkning och språk: Befolkningsstatistiken präglas fortfarande av de undersökningar och tvångsåtgärder som genomfördes inom ramen för Odendaalplanen under apartheidtiden, som syftade till att geografiskt och etniskt hålla isär folkgrupper.

Ungefär hälften av befolkningen tillhör ovambo-folk, det vill säga talar något oshiwambo-språk. Ungefär 9 % hör till något kavango-folk. De olika folkslagen i Capriviremsan brukar sammanfattningsvis kallas caprivi. Damara- och nama-folken talar samma språk, nama-damara. Andra folkslag är herero, san (bushmän), och tswana. Basters, färgade och många vita har afrikaans som modersmål. Tyska talas av många vita. Tysknamibier (tyska Deutschnamibier) är personer i Namibia som är ättlingar till de tyskar som koloniserade Namibia (Tyska Sydvästafrika).

I slutet av 1800-talet, före den tyska koloniseringen, fanns flera svenskar i Namibia. Bl.a. Karl-Johan Andersson, son till den brittiske storjägaren Llewellyn Lloyd.[4]

  • Befolkningens medelålder: 18,3 år (2002)
  • Spädbarnsdödlighet: nästan 7 % (2003)
  • Befolkningens medellivslängd: 42,8 år (2003)

Religion[redigera | redigera wikitext]

Religiös tillhörighet: kristna 80–90 %, inhemska religioner 10–20 %, islam 3 % [5]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 25 procent av statsbudgeten går till utbildning och över 90 procent av befolkningen inom berörda åldersgrupper går i skolan. På högre nivå finns Namibias universitet (University of Namibia, UNAM) och Namibias tekniska universitet (Polytechnic of Namibia, POLYTECH).[2] 2003 var ungefär 15 % av den vuxna befolkningen analfabeter,[källa behövs]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Frankie Fredericks är en före detta namibisk sprinter. Namibia har även en stor internationell fotbollsspelare, Collin Benjamin, som spelat för den tyska storklubben Hamburger SV sedan 2001.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Språk i Namibia

I Namibia talas flera olika språk: afrikaans, otjiherero, oshivambo, engelska och tyska.

Engelska är officiellt språk, trots att det bara är modersmål för en liten del av den vita befolkningen i landet. Att man vid självständigheten valde att ersätta afrikaans med just engelska som officiellt språk var politiskt, det sågs som neutralt. Tyska var mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk. Tyskan utgör en språkö i Namibia, den enda tyskspråkiga språkön utanför Europa.

Se även: Tyska språket i Namibia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Afrikagrupperna är den enda svenska organisationen som har svenskar anställda i Namibia. De sammanställer även en sida med nyheter från Namibia Även svenska exportrådet har svenskar anställda i Namibia.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Legal Consequences for States of the Continued Presence of South Africa in Namibia (South-West Africa) notwithstanding Security Council Resolution 276 (1970) - Advisory Opinion
  2. ^ [a b c d e] ”Namibia: A booming economy, but not for all”. New African (455). 2006. 
  3. ^ [a b] ”Namibia (faktaruta)”. New African (455). 2006. 
  4. ^ Om Karl-Johan Andersson och flera andra svenskar i södra Afrika berättar Lasse Berg i "När Sverige upptäckte Afrika", ISBN 91-518-2706-9
  5. ^ NationMaster