Namnsdag
Namnsdag är en tradition i många europeiska och latinamerikanska länder då man firar den dag på året som är förknippad med en persons förnamn.
Traditionen härstammar från grekisk-ortodoxa och romersk-katolska helgonkalendrar, där troende firade de helgons festdag som man var döpt efter. Namnsdagsfirandet skulle minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit.[källa behövs] Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".[källa behövs]
Traditionellt användes namnsdagar för att lättare komma ihåg när olika händelser på året skulle infalla. Exempelvis använde sig jordbrukare av detta för att veta vid vilka namn olika potatissorter skulle sättas, rågen skördas eller höet tas in. Denna typ av traditionella namnsdagar lever kvar i exempelvis brittsommar, Mårtensafton och Annadagen.
I många länder i dag är inte namnsdagar direkt förknippade med kristendom,[1][2] utan namnsdagen är istället den dag som almanackans namnlängd tillägnar en persons namn. Vilka namn som tillägnas vilka dagar skiljer sig inte bara åt mellan länder, utan kan även skilja sig åt i olika kalendrar. I vissa kalendrar tillägnas varje dag ett flertal namn.
I dag är det vanligare att fira sin namnsdag i katolska och ortodoxa länder i södra och östra Europa än i protestantiska länder i norr.
Se även
- Namnsdagar i Sverige
- Lista över namnsdagar i Sverige i datumordning
- Lista över namnsdagar i Sverige i alfabetisk ordning
Noter
- ^ Sophie Koulomzin (1980), Many Worlds: A Russian Life, St Vladimir's Seminary Press, ISBN 978-0-913836-72-9, http://books.google.com/?id=fUXi5H0zsf0C&pg=PA29&dq=Namesdays
- ^ Anne R. Kaplan, Marjorie A. Hoover, Willard Burgess Moore (1986), The Minnesota Ethnic Food Book, Minnesota Historical Society, ISBN 978-0-87351-198-8, http://books.google.com/?id=qdyDscbzvV0C&pg=PA173&dq=Namesdays