Nargö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fyrtornet på Nargö

Nargö [nargö:] (estniska Naissaar, "kvinnoön"; tyska Nargen) är en ö nordväst om Tallinn i Estland som är 18,6 kvadratkilometer stor vilket är ungefär 1,5 gånger Lidingö.

Narigeth nämns som hamn mellan Porkala och Karlö i det Danska itinerariet, från mitten av 1200-talet. Ruttens moderna benämning är Kung Valdemars segelled.

År 1850 beboddes ön av 155 personer, efter att ha nykoloniserats hundra år tidigare. Folkökningen var stor detta decennium, ty år 1858 bodde på Nargö 188 invånare, de flesta estlandssvenskar. Åren 1853–1856 uppförde öborna ett nytt kapell, men man tillhörde den svenska församlingen S:t Mikael i Tallinn.

I december 1917 utropade en grupp ryska matroser Nargö till en självstyrande socialistisk rådsrepublik med Stepan Petritjenko som ledare. Redan cirka 10 veckor senare tog tyska styrkor ön i besittning varvid "republiken" upphörde och matroserna flydde till Kronstadt där bland annat Petritjenko kom att spela en viktig roll i Kronstadtupproret.

Befolkningen var fram till första världskriget i huvudsak svenskspråkig, men öns närhet till den estniska huvudstaden gjorde att andelen svenskspråkiga minskade i samband med inflyttning av ester, dock utgjorde man en tredjedel av Nargös befolkning under mellankrigstiden då Estland var självständigt. Våren 1940 evakuerades öborna i samband med att Sovjetunionen militariserade Nargö.

Nargös läge i förhållande till Tallinn
Nargö på ett flygfoto

Idag är Nargö ett naturreservat där man inte får uppföra nya byggnader. Man kan göra dagsutflykter till ön.

Ön är sedan 2011 åter indelad i de tre gamla byarna Bakbyn (estniska Tagaküla eller Väikeküla), också känd som Lillbyn eller Norrbyn, Storbyn (estniska Lõunaküla eller Suurküla), också känd som Söderbyn, samt Lillängin (Väikeheinamaa).[1] Ut mot det fyrbesatta grundet Tallinnamadal (Revalsten) ligger Ragnhildsgrundet (estniska Uusmadal) utanför Nargö.

I öns närhet finns Viimsihalvön (Viimsi poolsaar) och de tidigare Karlsöarna (Paljassaared på estniska). Även dessa var förr i tiden bebodda av estlandssvenskar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Muudatused vallasiseste linnade, alevite, alevike ja külade nimistus” (på estniska). Eesti Keele Instituut. http://www.eki.ee/knn/asmuu.htm. Läst 4 februari 2015.