Nargö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fyrtornet på Nargö

Nargö [nargö:] (estniska Naissaar, "kvinnoön"; tyska Nargen) är en ö nordväst om Tallinn i Estland som är 18,6 kvadratkilometer stor vilket är ungefär 1,5 gånger Lidingö.

Narigeth nämns som hamn mellan Porkala och Karlö i det Danska itiniariet, från mitten av 1200-talet. Ruttens moderna benämning är Kung Valdemars segelled.

År 1850 beboddes ön av 155 personer, efter att ha nykoloniserats hundra år tidigare. Folkökningen var stor detta decennium, ty år 1858 bodde på Nargö 188 invånare, de flesta estlandssvenskar. Åren 1853-1856 uppförde öborna ett nytt kapell, men man tillhörde den svenska församlingen S:t Mikael i Tallinn.

I december 1917 utropade en grupp ryska matroser Nargö till en självstyrande socialistisk rådsrepublik med Stepan Petritjenko som ledare. Redan ca. 10 veckor senare tog tyska styrkor ön i besittning varvid "republiken" upphörde och matroserna flydde till Kronstadt där bland annat Petritjenko kom att spela en viktig roll i Kronstadtupproret.

Befolkningen var fram till första världskriget i huvudsak svenskspråkig, men öns närhet till den estniska huvudstaden gjorde att andelen svenskspråkiga minskade i samband med inflyttning av ester, dock utgjorde man en tredjedel av Nargös befolkning under mellankrigstiden då Estland var självständigt. Våren 1940 evakuerades öborna i samband med att Sovjetunionen militariserade Nargö.

Nargös läge i förhållande till Tallinn
Nargö på ett flygfoto

Idag är Nargö ett naturreservat där man inte får uppföra nya byggnader. Man kan göra dagsutflykter till ön.

Gamla byar på ön inkluderar Bakbyn (estniska Väikeküla), också känd som Lillbyn eller Norrbyn och Storbyn. Ut mot det fyrbesatta grundet Tallinnamadal (Revalsten) ligger Ragnhildsgrundet (estniska Uusmadal) utanför Nargö.

I öns närhet finns Karlsö (Paljassaare poolsaar på estniska) och halvön Viimsi (Viimsi poolsaar). Dessa var förr i tiden bebodda av estlandssvenskar.