Nasal konsonant
Från Wikipedia
| Artikulationssätt |
| Nasal |
| Klusil |
| Frikativa |
| Affrikata |
| Lateral |
| Approximant |
| Halvvokal |
| Likvida |
| Flapp |
| Tremulant |
| Ejektiva |
| Implosiva |
| Klickljud |
Nasaler är samlingsnamnet på konsonanter som produceras genom att vägen till näshålan öppnas. Nasaler är av naturen nästan alltid tonande, men det finns språk där tonlösa nasaler förekommer. Nasaler är relativt klangrika och kan därför ibland fungera som stavelsekärnor.[1]
Innehåll |
[redigera] Nasaler i svenskan
I svenskan används allmänt tre nasaler, men genom koartikulation uppstår åtminstone ett par till, varav den retroflexa bara används i rikssvenskan och de flesta svenska dialekter med tungspets-r (finlandssvenskan undantagen):
- bilabial: [m],
- labiodental: [ɱ],
- alveolar: [n],
- retroflex: [ɳ], samt
- velar: [ŋ].
[redigera] Se även
[redigera] Noter
- ^ Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, s. 137
[redigera] Litteratur
- Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur
