Nasaréerna

Från Wikipedia

Nasaréerna (grekiska: nazoraioi Ναζωραῖοί; hebreiska: notzrim נוצרים) är plural av adjektivet Nasaret, som används i singular i namn, Jesus från Nasaret (Iesous Nazoraios Ιησούς Ναζωραίος). Singularformen är ett vedertaget begrepp för "en kristen" på hebreiska (notzri), arameiska (natsar) och arabiska (nasrani).

Sakförare, Tertullus[redigera | redigera wikitext]

Den första förekomsten av ordet "Nasaréerna" i plural är av judisk advokat, Tertullus i sin anklagelse mot Paulus från Tarsus, framför guvernören, Antonius Felix:

Apostlagärningarna, 24 Kapitlet 5 Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti. (1917)[1][2]

Nasaréerna, under 300-talet[redigera | redigera wikitext]

Nasaréerna var en tidig judisk-kristen sekt vilken liksom ebioniterna iakttog de judiska lagarna och riterna, men skiljde sig från ebioniterna då de trodde på Jesu jungfrufödelse.[3] Nasaréerna levde liksom esséerna i trakterna omkring Döda havet. De var ursprungligen judiska konvertiter som hade kristnats av apostlarna.[4] Både Hieronymus och Epifanius skrev om hur Nasaréerna levde på 400-talet. Lite är dock känt om hur sekten sedan försvann.[5][6]

Irak, under 700-talet[redigera | redigera wikitext]

Senare religiösa sammanslutningar[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1800-talet har ett flertal moderna rörelser börjat använda sig av termen "Nasaréer" eller "Nasarener".

I reformerta kretsar framgick en sekt i mitten av 1800-talet och spriddes i dåvarande södra Ungern, Österrike, Elsass och Ohio. Nasarenerna samlades till gudstjänst i privathem, praktiserade vuxendop, eftersträvade ett strängt bibelenligt liv och vägrade bland annat krigstjänst.[7]

En av sidenvägaren J. J. Wiz (död 1858) från Basel grundad mystiskt-extatisk sekt har även de kallats Nasarener.[7]

Konstnärsgruppen Nasarenerna använde namnet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://runeberg.org/bibeln/44_24.html
  2. ^ 1. Die Neronische Christenverfolgung: eine kritische Untersuchung Carl Franklin Arnold - 1888 "Tertullian spricht von einer ständigen Gewohnheit der Juden, wenn er sagt (adv. Marc. IV. 8) „Nazaraeus vocari debebat, secundum prophetiam Christus creatoris; unde et ipso nomine nos Judaei Nazaraeos appellant per eum. .." 2. ↑ Birkat haMinim: Jews and Christians in conflict in the ancient world - Page 52 Yaakov Y. Teppler, Susan Weingarten - 2007 -"This presumption is strengthened by the statement of Tertullian: The Christ of the Creator had to be called a Nazarene ... Unde et ipso nomine nos ludaei Nazarenos appellant per eum. Nam et sumus iie auibus scriptum est: Nazaraei ..." 3. ↑ Udo Schnelle Antidoketische Christologie im Johannesevangelium p41 1987 "usquehodiein synagogis suis sub nomine Nazarenorum blasphemant populum christianum ...191; In Esaiam 5,18-19: ... in blasphemiis et ter per singulos dies in omnibus synagogis sub nomine Nazarenorum anathematizent uocabulum Christianum."
  3. ^ Krauss, Samuel, Nazarenes, Jewish Encyclopedia 1906, hämtat 2007-08-23.
  4. ^ The Panarion of Epiphanius of Salamis 29.5.6.
  5. ^ Jerome's Lives of Illustrius Men Kapitel 3.
  6. ^ The Panarion of Epiphanius of Salamis 29.7.7.
  7. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 717-18