Nationale Volksarmee

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nationale Volksarmee
Coat of arms of NVA (East Germany).svg
Nationale Volksarmees symbol
Information
Nation  Östtyskland
Grundad 1956
Nedlagd 1990 (uppgick i Bundeswehr)
Organisationer Flag of NVA (East Germany).svg Landstreitkräfte der DDR
Emblem of aircraft of NVA (East Germany).svg Luftstreitkräfte der NVA
Flag of warships of VM (East Germany).svg Volksmarine
Högkvarter Strausberg, Östtyskland
Aktiva styrkor 155.319[1]
Ekonomi
Övrigt
NVA-soldater vid Neue Wache i Berlin.

Nationale Volksarmee (NVA) var 19561990 Östtysklands försvarsmakt. Den omfattade armé, flygvapen och marin.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Nationale Volksarmee skapades 1956 som ett svar på Västtysklands skapande av Bundeswehr. Man började bygga upp militära styrkor i DDR ett par år efter krigsslutet och Verwaltung für Schulung (VfS) bildades 25 augusti 1949, 14 oktober ombildades Vfs till Hauptverwaltung für Ausbildung (HVA). Juli 1952 bildades så Kasernierte Volkspolizei (KVP) från HVA och fyra år senare bildades formellt den östtyska militären, Nationale Volksarmee (NVA). Östtysklands första försvarsminister var Willi Stoph, han efterträddes 1960 av armégeneralen Heinz Hoffmann som under 25 år hade posten.

Till en början var Volksarmee frivilligt att delta i men från 1962 hade DDR värnplikt för att nå målet om 170 000 inkallade soldater.

1968 deltog NVA som en del av Warszawapaktens styrkor vid invasionen av Tjeckoslovakien. NVA deltog i de bakre leden vid gränsen och hade hand om logistik. Orsakerna till detta var politiska då det hade varit första gången tyska trupper gick in ett land efter andra världskriget. NVA hade förhöjd beredskap vid flera tillfällen: 1961Berlinmuren började byggas, Kubakrisen 1962, Pragvåren 1968 och hösten 1989. Det fanns även planer på att sätta in NVA tillsammans med sovjetiska styrkor i samband med oroligheterna i Polen 1981.

Heinz Kessler efterträdde Heinz Hoffmann som försvarsminister efter dennes bortgång 1985 och hade posten fram till 1989 då Theodor Hoffmann (1989–1990) och Rainer Eppelmann (1990) var de sista försvarsministrarna. 1990 överfördes NVA:s delar till Bundeswehr. De flesta anläggningarna lades ner och den militära utrustningen såldes eller skänktes bort till bland andra Turkiet och Indonesien. Stora mängder vapen såldes även till Finland och Sverige. Endast en liten del av den anställda militära personalen från NVA överfördes till Bundeswehr efter återföreningen, av 36 000 personer övertogs 3200 av Bundeswehr.

I Östtyskland firades Folkarméns tag, Tag der NVA, 1 mars varje år från 1957.

Militära traditioner[redigera | redigera wikitext]

NVA såg sina militära förebilder i de stridande under de tyska bondekrigen 1525, Befrielsekrigen 1813 och revolutionerna 1848 och 1918. Förebilder i övrigt var de internationella brigaderna under det Spanska inbördeskriget 1936 och den egna insatsen i samband med byggandet av Berlinmuren 1961 ("Rettung des Friedens durch die NVA"). De preussiska traditionerna återfanns i form av Großer Zapfenstreich och bibehållandet av Stechschritt (modifierat som Exerzierschritt). NVA:s paradmarch var Yorckscher Marsch.

I likhet med detta hämtade sjöstridskrafterna, från 1960 Volksmarine, sina traditioner från matrosupproret i Kiel 1918. Den östtyska marinen hade dock svårare att hämta traditioner från den tidigare tyska marina historien i övrigt där försök ofta klassades som "politiskt icke opportuna" ("politisch nicht opportun") av den politiska ledningen.

Struktur[redigera | redigera wikitext]

De tre försvarsgrenarna[redigera | redigera wikitext]

Flag of NVA (East Germany).svg Landstreitkräfte der DDR (DDR:s armé)
Emblem of aircraft of NVA (East Germany).svg Luftstreitkräfte der NVA
Flag of warships of VM (East Germany).svg Volksmarine

NVA organiserades i arméstridskrafter (Landstreitkräfte), folkmarinen (Volksmarine) och luftstridskrafterna (Luftstreitkräfte u. Luftverteidigung; LSK/LV).

Landstridskafterna delades in i Militärområde III i Leipzig och Militärområde V i Neubrandenburg, vardera med en pansardivision och två motoriserade skyttedivisioner.

Volksmarine hade sitt högkvarter i Rostock och omfattade totalt 17 000 man, med korvetter, robotbåtar, landstigningsbåtar och minsvepare, men inga ubåtar. Den var i princip helt underställd den sovjetiska Östersjöflottan.

Luftstridskrafterna indelades i en luftarmekår med två flygdivisioner. Totalt hade man 6 jaktflottiljer, en attackflottilj, och en av vardera utbildnings- helikopter- och transportflottilj. LSK/LV var helt integrerat i Warszawapaktens luftförsvarssystem.

Grenztruppen der DDR, gränsbevakningen, var integrerad i NVA till 1972, då de bröts ur, för att kringgå SALT-avtalet.[2]

Generalstaber (Kommando)[redigera | redigera wikitext]

  • Den östtyska generalstaben var Ministerium für Nationale Verteidigung och hade sitt högkvarter i Strausberg.
    • Kommando Landstreitkräfte (KdoLaSK) - Geltow (utanför Potsdam)
    • Kommando Luftstreitkräfte und Luftverteidigungskräfte (KdoLSK/LV) - Strausberg
    • Kommando Volksmarine (KdoVM) - Rostock

Flygplan[redigera | redigera wikitext]

Då Bundeswehr tog över NVA medförde detta att man fick ta över materiel som dittills inte funnits i den tyska försvarsmakten, till exempel fick Luftwaffe plötsligt MiG-stridsplan. Av dessa såldes större delen till andra länder i det tidigare östblocket, men Bundeswehr behöll 24 st MiG-29. Stridsplanen var baserade i Rostock-Laage och flögs av Jagdgeschwader 73 Steinhoff.

Militära grader[redigera | redigera wikitext]

De militära graderna i NVA återspeglade det dubbla arvet i DDR; både det från Preussen och från Sovjet, både det från Wehrmacht och det från Sovjetarmén. Det preussiska arvet manifesterade sig framförallt i gradernas benämningar. Det sovjetiska inte minst i gradstrukturen. Så fanns det, till exempel, fyra kompaniofficersgrader, inte tre. I DDR infördes efter sovjetisk förebild ett trebefälssystem; fänrikarna motsvarade de ryska прапорщик (praporschik), underofficerare, och var inte kadetter.

Nedan görs en jämförelse med motsvarande militära grader i Sverige, före tjänsteställningsreformen 1972.

Gradbeteckningar[redigera | redigera wikitext]

OFFICERARE
Marschall der DDR Armeegeneral Generaloberst Generalleutnant Generalmajor
GDR Army OF10 Marschall der DDR.gif
GDR Army OF9 Armeegeneral.gif
GDR Army OF8 Generaloberst.gif
GDR Air Force OF7 Generalleutnant.gif
GDR Border Troops OF6 Generalmajor.gif
Oberst Oberstleutnant Major Hauptmann Oberleutnant Leutnant Unterleutnant
GDR Army OF5 Oberst.gif
GDR Army OF4 Oberstleutnant.gif
GDR Army OF3 Major.gif
GDR Army OF2 Hauptmann.gif
GDR Army OF1 Oberleutnant.gif
GDR Air Force OF1 Leutnant.gif
GDR Army OF1 Unterleutnant.gif
UNDEROFFICERARE
Stabsoberfähnrich Stabsfähnrich Oberfähnrich Fähnrich
GDR Army W4 Stabsoberfähnrich.gif
GDR Army W3 Stabsfähnrich.gif
GDR Army W2 Oberfähnrich.gif
GDR Army W1 Fähnrich.gif
UNDERBEFÄL
Stabsfeldwebel Oberfeldwebel Feldwebel Unterfeldwebel Unteroffizier
GDR Army OR8 Stabsfeldwebel.gif
GDR Army OR7 Oberfeldwebel.gif
GDR Army OR6 Feldwebel.gif
GDR Border Troops OR5 Unterfeldwebel.gif
GDR Border Troops OR4 Unteroffizier.gif
MANSKAP
Stabsgefreiter Gefreiter Soldat
GDR Air Force OR3 Stabsgefreiter.gif
GDR Army OR2 Gefreiter.gif
GDR Army OR1 Soldat.gif

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Samberg, Detlef Samberg.de: Die Nationale Volksarmee Stand: 1989 Avläst 24 mars 2009
  2. ^ NVA in Stichworten. Bonner Druck- u. Verlagsgesellschaft, 1977.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]