Natriumoxid
Från Wikipedia
| Natriumoxid | |
| Systematiskt namn | Dinatriumoxid |
|---|---|
| Övriga namn | Natriumoxid |
| Kemisk formel | Na2O |
| Molmassa | 61,9789 g/mol |
| Utseende | Vita kristaller |
| CAS-nummer | 1313-59-3 |
| SMILES | [O-2].[Na+].[Na+] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,27 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Hydrolys |
| Smältpunkt | 1132 °C |
| Kokpunkt | 1950 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 | |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Natriumoxid är en kemisk förening av natrium och syre med formeln Na2O.
Innehåll |
Egenskaper [redigera]
Natriumoxid reagerar häftigt vid kontakt med vatten och bildar natriumhydroxid.
Framställning [redigera]
Natriumoxid bildas när metalliskt natrium utsätts för syre. När natrium förbränns i luft bildas ca 80 % natriumoxid och 20 % natriumperoxid (Na2O2).
Kemiskt ren natriumoxid för laboratoriebruk kan framställas av metalliskt natrium och natriumnitrat (NaNO3).
Användning [redigera]
Vanligt glas består oftast av runt 15% natriumoxid. Övriga ingredienser är kiseldioxid (ca 70%) och kalciumoxid
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- Material Safety Data Sheet Oxford University


