Naturhistoriska riksmuseet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°22′08″N 18°03′13″Ö / 59.36889°N 18.05361°Ö / 59.36889; 18.05361

För museet i Bagdad, se Naturhistoriska riksmuseet, Bagdad.
Naturhistoriska riksmuseet
Naturhistoriska Riksmuseet Stockholm (2010).JPG
Naturhistoriska riksmuseet i Frescati, Stockholm, 2010.
Information
Etablerat 1819
Plats Stockholm,  Sverige
Typ Naturhistoriskt museum

Naturhistoriska riksmuseet är ett biologiskt och geologiskt museum i Stockholm som etablerades 1819. Museet är Sveriges största museianläggning[1] och inrymmer även Cosmonova, ett planetarium och Sveriges enda IMAX-biograf. Nuvarande museibyggnaden ritades av arkitekt Axel Anderberg och invigdes den 13 november 1916.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Naturhistoriska riksmuseet, stora däggdjurssalen i Westmanska palatset 1897.

Kungliga Vetenskapsakademien hade redan kort efter sin inrättning fått flera gåvor av naturföremål, och vid en av de första sammankomsterna beslöts att inköpa ett skåp för deras förvaring. Samlingarna växte snabbt, men led genom täta lokalbyten både skada och förskingring. Bättre förhållanden inträdde, sedan akademin 1778 fått eget hus och sedan samlingarna året innan fick en särskild vårdare, Anders Sparrman.[2] Denne efterträddes 1798 av Conrad Quensel, som inlade stora förtjänster om föremålens vetenskapliga ordnande och förtecknande.

Några av dessa var flera mineralsamlingar, hovmarskalken friherre Charles De Geers stora entomologiska och andra zoologiska samlingar (1778) samt provinsialläkaren L. J. Montins herbarium (1785). Under Quensels tid tillkom genom kungligt beslut (1801) naturaliesamlingar, som tillhört drottning Lovisa Ulrika och som hade förvarats på Drottningholms slott. Redan 1784 hade bestämts att akademins museum vissa tider skulle hållas öppet för allmänheten och att samlingarna skulle demonstreras av föreståndaren. Sedan Olof Swartz (1807–1818) skött vården om museet i sammanhang med sina befattningar som föreståndare för Bergianska trädgården och akademins sekreterare, fick det förstnämnda (1818) en särskild intendent i Johan Wilhelm Dalman.

Ungefär samtidigt hade hovmarskalken friherre Gustaf von Paykull som gåva till staten erbjudit sina rika zoologiska samlingar förvarade på Vallox-Säby i Uppland. Riksmuseet, som från början bara omfattade zoologi, uppstod genom en fusion av von Paykulls samlingar och Vetenskapsakademiens 1819 (även om det skulle dröja ytterligare ett antal år innan de var fysiskt sammanslagna).

Samlingarnas snabba tillväxt gav 1828 anledningen till akademins beslut att inköpa Westmanska palatset. Överflyttningen dit verkställdes av Sven Nilsson, vilken under sin intendentstid (1828–1831) grundlade museets avdelningar, ägnade åt den nordiska faunan. Under B. F. Fries (1831–1839) tid som intendent öppnades museet i november 1831 för allmänheten. Genom ökade statliga anslag 1841 blev museet Naturhistoriskt även om Vetenskapsakademiens samlingar av botanik och mineralogi inte omfttades med automatik. Det fanns därmed fem avdelningar med var sin intendent. Naturhistoriska riksmuseet har efteråt fått nya avdelningar, till exempel för samlingarna av fossila djur 1864, för samlingarna av arkegoniater och fossila växter 1885 samt för de etnografiska samlingarna 1900.

Byggnad[redigera | redigera wikitext]

Planritningen, bottenvåning.
Bronsmodellen i Naturhistoriska riksmuseets gård

Riksmuseets stora byggnadskomplex uppfördes åren 1907–1916 efter arkitekt Axel Anderbergs ritningar. Själva museet bestod ursprungligen av fem sammanbyggda längor, där olika museiavdelningar inryms. En av de första delarna som färdigställdes var det så kallade "Hvalmuseet", med utställda valskelett. Denna öppnades år 1908.[3] 1993 kompletterades anläggningen med en sjätte byggnadskropp som innehåller Cosmonova. Museet invigdes den 13 november 1916.[4]

Byggnadens monumentala tegelarkitektur ger ett klassiskt intryck, även trapphus och vestibuler utformades ståtligt av arkitekten, medan utställningssalarna hölls enklare. Väggarna utgörs i huvudsak av rött helsingborgstegel med socklar, lister och fönsteromfattnngar i ljus granit. Taken är täckta med svart, glaserad taktegel, kupolen med kopparplåt. Anderbergs arkitektur påverkades av karolinsk barock som anpassades till tidens jugendstil. Byggnaden domineras av ett 25 meter högt kupolkrönt centraltorn, som släpper in dagsljus genom samtliga våningar ner till entréhallen. Här var det ursprungligen meningen att sätta upp ett Foucaults pendel. 1993 kompletterades museet med Cosmonova, som uppfördes i innergården på norrsidan. Cosmonovas arkitekt var Uhlin & Malm.[5] Vid sidan av huvudbyggnaden uppfördes två vaktmästarbostäder i trä, kallade Svara villorna.[3]

Interiörbilder, byggnad[redigera | redigera wikitext]

Permanenta utställningar[redigera | redigera wikitext]

  • Den mänskliga resan – En utställning om människans historia
  • Djuret människan – En utställning om människokroppen
  • Liv i vatten – En utställning om allt från stora valar till små plankton
  • Livets mångfald – En utställning om livet, möt kräldjur, insekter och däggdjur
  • Natur i Sverige – En utställning om djurens beteende samt samspelet i den svenska naturen
  • Polartrakterna – En utställning om livet i den vita världen, Arktis och Antarktis
  • Skatter från jordens inre – En utställning om mineralens mystik, långväga meteoriter och gnistrande ädelstenar
  • Uppdrag: KLIMAT – En utställning om framtidens klimat och dess konsekvenser

Bilder, utställningar[redigera | redigera wikitext]

Myndigheten[redigera | redigera wikitext]

Naturhistoriska riksmuseet
Departement Kulturdepartementet
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning Enrådighetsmyndighet
Kommun Stockholm
Myndighetschef Överintendent
Instruktion SFS 2007:1176
Regleringsbrev För budgetåret 2013

Naturhistoriska riksmuseet är en statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Kulturdepartementet, med uppgift att främja intresset för samt kunskapen och forskningen om universums och jordens uppbyggnad och utveckling, växt- och djurvärlden samt människans biologi och naturmiljö.[6]

Verksamheter[redigera | redigera wikitext]

Naturhistoriska riksmuseets samlingar innehåller över nio miljoner djur, växter, svampar, mineral och fossil från hela världen. Tillsammans med miljöprover, DNA, ringmärkningsdata och annat material är de oundgängliga för det vetenskapliga arbetet.

De forskare som arbetar vid museet kartlägger arternas släktskap och mångfald, undersöker berggrundens uppbyggnad eller visar hur vi människor påverkar naturen omkring oss. Tio professorer leder arbetet tillsammans med vetenskapliga och tekniska medarbetare. Över fyrahundra gästforskare kommer till museet varje år. Omkring fyrtio doktorander arbetar vid museet.

Vid forskningsavdelningen drivs ett antal internationella projekt, som till exempel GBIF-Sweden,[7] FishBase[8] och Synthesys.[9]

Enheten för entomologi[redigera | redigera wikitext]

Se även: entomologi

Enheten för entomologi arbetar med att kartlägga insekternas mångfald, släktträd och tidigare utbredningsområden. Deras samlingar rymmer tre miljoner exemplar av insekter, mångfotingar och spindeldjur från hela världen. Då insekter är ett av de områden där många arter ännu är oupptäckta ökar samlingarna hela tiden. De äldsta exemplaren är från 1700-talet och samlats in av bland andra Carl Clerck och Charles De Geer. Det finns även material från svenska expeditioner på 1800-talet och första hälften av 1900-talet, genomförda av bland andra Yngve Sjöstedt och Sven Hedin.[10]

Enheten för evertebratzoologi[redigera | redigera wikitext]

Se även: evertebrater

Vid enheten för evertebratzoologi sysslar med forskning om ryggradslösa djurs systematik och biologi. Historiskt sett har man framförallt riktat in sig på studier av den marina faunan, då den erbjuder den största mångfalden, men även andra evertebrater finns representerade. Enheten vårdar också samlingar av evertebrater, varav många förvaras i sprit. De forskningsmetoder som används är framförallt ljusmikroskopi, svepelektronmikroskopi, transmissionselektronmikroskopi, och DNA-sekvensering.[11]

Enheten för fanerogambotanik[redigera | redigera wikitext]

Se även: fanerogamer

Enheten för fanerogambotanik har med sina omkring tre miljoner ark pressade växter ett av världens största herbarier. Växterna används till forskning och studier av deras yttre och inre byggnad och av deras DNA vilket utgör grunden för modeller om deras släktskap och evolutionshistoria.[12] Ungefär en tredjedel av de insamlade växterna ingår i det nordiska herbariet som samlar växter från i huvudsak Sverige med även andra nordiska länder. De äldsta exemplaren i nordiska herbariet är från andra hälften av 1700-talet flera av dem har samlats in av kända botaniker som Carl von Linné, Pehr Osbeck, Lars Levi Læstadius och Sten Selander.[13]

Enheten för kryptogambotanik[redigera | redigera wikitext]

Se även: kryptogamer

Enheten för kryptogambotanik studerar bland annat svampar, slemsvampar, lavar, alger, mossor och bakterier. Dess samlingar innehåller ungeför 500 000 föremål.[14]

Enheten för miljögiftsforskning[redigera | redigera wikitext]

Se även: miljögift

Enheten för miljögiftsforskning studerar effekterna av persistenta miljögifter i svensk natur. Man forskar i miljögifternas trender över tid i landmiljöer, insjöar samt havs- och kustområden. Man övervakar dessutom populationerna av marina toppkonsumenter då miljögifter ackumuleras hos dessa.[15]

Enheten för mineralogi[redigera | redigera wikitext]

Se även: mineralogi

Enheten för mineralogi studerar mineraler. Grunden till dess samlingar lades år 1739 när Kungliga Vetenskapsakademien bildades då denna redan från början hade ett litet mineralkabinett. Samlingarna rymmer runt 150 000 prover varav ungefär hälften kommer från Sverige. Många prover härstammar från platser som Långbans gruvor, gruvområden som Sala, Falun, Malmberget och Boliden och från pegmatitfälten i Ytterby, Utö och Varuträsk. En del av proverna har insamlats av bland andra Hjalmar Sjögren, Sven Hedin och Adolf Erik Nordenskiöld under deras expeditioner. Den så kallade meteoritsamlingen innehåller dessutom drygt 1 000 prover från 311 olika meteoriter, och i den samlingen finns prover från de flesta meteoriter som fallit i Sverige representerade.[16]

Enheten för paleobotanik[redigera | redigera wikitext]

Se även: paleobotanik

Enheten för paleobotanik arbetar med fossila växter och växternas och livsmiljöns utveckling genom historien. De forskar framförallt i blomväxternas ursprung och utveckling under de senaste 140 miljoner åren. Forskningen organiserad runt fyra huvudteman: Den föränderliga jorden, ekosystem och arthistoria, livets mångfald och naturmiljö och människa. Enhetens samlingar är bland de största i världen och är mest omfattande när det gäller material från de tempererade områdena och från polartrakterna. Den innehåller även många välbevarade exemplar av blommor från krita. Enheten grundades 1884-85 och dess samlingar utgjordes ursprungligen av material från de svenska expeditionerna till Arktis. Bland andra var Adolf Erik Nordenskiöld inblandad i grundandet.[17]

Enheten för paleozoologi[redigera | redigera wikitext]

Se även: paleozoologi

Enheten för paleozoologi och forskar i djurens utveckling och arbetar med allt från djurrikets uppkomst till rovdjuren som levde samtidigt som de första människorna. Enheten grundades år grundades 1864.[18]

Enheten för vertebratzoologi[redigera | redigera wikitext]

Se även: vertebrater

Enheten för vertebratzoologi forskar i områden rörande ryggradsdjur. Huvuddelen av enhetens forskning ligger för närvarande på fåglarnas utvecklingshistoria och på tropiska sötvattensfiskars utvecklingshistoria och släktskap, men samlingarna används även till forskning om bland annat djurens systematik, utvecklingshistoria och geografiska spridning. Man samlar även in vävnadsprover för att undersöka dess DNA och eventuella förekomster av miljögifter. Enheten har stora samlingar av däggdjur, groddjur, kräldjur, fiskar och fåglar i form av skelett, skinn, uppstoppade djur och exemplar bevarade i sprit och formalin. Enheten ansvara även för statens vilt och ringmärkningscentralen.[19]

Ringmärkningscentralen administrerar all vetenskaplig ringmärkning av vilda fåglar i Sverige. Man ger bland annat tillstånd för ringmärkning, service till ringmärkare och forskare, handlägger rapporter om återfunna fåglar och publicerar olika texter som bygger på ringmärknings- och återfyndsdata.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vetenskapsakademin#Naturhistoriska riksmuseet, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hultin, Olof. Guide till stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur. sid. 118 [specificera källa]
  2. ^ ”Historik”. Naturhistoriska riksmuseet. 5 november 2013. http://www.nrm.se/sv/ommuseet/historikochbyggnad/historik.10074.html. 
  3. ^ [a b] Informationsskylt, Statens fastighetsverk
  4. ^ Vetenskapsakademien i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
  5. ^ ”Byggnaden”. Naturhistoriska riksmuseet. 5 november 2013. http://www.nrm.se/sv/ommuseet/historikochbyggnad/byggnaden.9316.html. 
  6. ^ Förordning (2007:1176) med instruktion för Naturhistoriska riksmuseet
  7. ^ GBIF-Sweden
  8. ^ FishBase
  9. ^ Synthesys
  10. ^ ”Enheten för entomologi”. Naturhistoriska riksmuseet. 20 september 2013. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/entomologi.8750.html. 
  11. ^ ”Enheten för evertebratzoologi”. Naturhistoriska riksmuseet. 17 oktober 2012. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/evertebratzoologi.44.html. 
  12. ^ ”Enheten för fanerogambotanik”. Naturhistoriska riksmuseet. 10 oktober 2013. http://www.nrm.se/4.1b7895310364fc40ba80001092.html. 
  13. ^ ”Nordiska herbariet”. Naturhistoriska riksmuseet. 10 juni 2003. http://www2.nrm.se/fbo/coll/nor/welcome.html.se. 
  14. ^ ”Enheten för kryptogambotanik”. Naturhistoriska riksmuseet. 1 maj 2010. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/kryptogambotanik.33.html. 
  15. ^ ”Enheten för miljögiftsforskning”. Naturhistoriska riksmuseet. 2 oktober 2013. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/miljogiftsforskning.133.html. 
  16. ^ ”Enheten för mineralogi”. Naturhistoriska riksmuseet. 21 maj 2012. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/mineralogi.338.html. 
  17. ^ ”Enheten för paleobotanik”. Naturhistoriska riksmuseet. 30 oktober 2012. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/paleobotanik.4.html. 
  18. ^ ”Enheten för paleozoologi”. Naturhistoriska riksmuseet. 14 maj 2009. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/paleozoologi.31.html. 
  19. ^ ”Enheten för vertebratzoologi”. Naturhistoriska riksmuseet. 21 maj 2012. http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/vertebratzoologi.74.html. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]