Nederländernas provinser

Befolkningstäthet av Nederländernas provinser.

Nederländerna består av 12 provinser enligt den nuvarande administrativa uppdelningen. De flesta provinsgränser ligger nära gamla gränser av delstater i republiken Förenade Nederländerna (1586-1795). Det politiska styret leds av en "Kommissaris van de Koningin ", som är den nederländska motsvarigheten till en landshövding.

Provinser

Nederländerna är indelat i tolv stycken provinser (nederländska: provincies). De tolv provinserna är:

Provins	Huvudstad
Drenthe	Assen
Flevoland	Lelystad
Friesland (frisiska: Fryslân)	Leeuwarden (frisika: Ljouwert)
Gelderland	Arnhem
Groningen	Groningen
Limburg	Maastricht
Nordbrabant (nederländska: Noord-Brabant)	's-Hertogenbosch (även inofficiellt känt som Den Bosch)
Nordholland (nederländska: Noord-Holland)	Haarlem
Overijssel	Zwolle
Sydholland (nederländska: Zuid-Holland)	Haag (nederländska: Den Haag, officiellt: 's-Gravenhage)
Utrecht	Utrecht
Zeeland	Middelburg

Noord- och Zuid-Holland och Zeeland

Politiskt har Holland varit en enhet sedan medeltiden, som grevskapet Holland. Den grevliga ätten utslocknade 1299 då Johan I av Holland avled. Efter detta hamnade Holland i personalunion med Burgund. Även Zeeland ingick sedan 1323. Senare ärvde Habsburg titeln och blev kejsare Karl V landsherre. I självständighetskriget var Holland det ekonomiskt viktigaste av de sju förenade Nederländerna. Här fanns många stora städer. Den administrativa delningen mellan Nordholland och Sydholland är från 1840.

Utrecht, Drenthe och Overijssel

I medeltiden hade ärkebiskopen av Utrecht som furstbiskop även världslig makt i sitt stift. Detta område hängde geografiskt inte ihop men var delad i Sticht (nu ungefär provinsen Utrecht) och Oversticht (nu ungefär Overijssel och Drenthe). 1528 kunde Karl V överta biskopens världsliga makt. Under republikens tid var Utrecht och Overijssel de jure suveräna stater. Drenthe var en fattig landsdel och styrdes av generalstaterna i Haag.

Friesland och Groningen

Under medeltiden hade Friesland och Groningen ingen feodal landsherre. Det fanns teorier om frisisk frihet som hävdades gå tillbaka på Karl den store, men även dessa områden kom i Karl V:s händer. 1594 var Groningen sist att ansluta sig till de andra provinserna i kriget mot Spanien. Friesland och Groningen hade länge en ståthållare ur en annan gren av huset Oranien än de andra provinserna. Efter en lång vakans i resten av republiken, blev denna frisiska gren arvståthållare i hela republiken.

Gelderland

Gelderland var i medeltiden del av ett större hertigdome. Hertig Karl av Gelre stred mot kejsaren, men 1543 blev Karl V slutligen landsherre över hela det området som nu är Nederländerna. Sedan anslöt området sig till revolten mot Habsburg och blev Gelderland en av de sju förenade Nederländerna.

Noord-Brabant och Limburg

Noord-Brabant och delar av Limburg styrdes under republiken av generalstaterna som erövrade områden. Det handlar om delar av de medeltida hertigdömen Brabant och Limburg.

Flevoland

Flevoland är en mycket ung provins och bildades 1986 på de områden som under 1900-talet hade torrlagts i tidigare IJsselmeer.