Nefilim

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nefilim är varelser eller väsen som nämns i Bibeln. I verserna 2–4 i Första Mosebokens sjätte kapitel står att läsa:

När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. Då sade Herren: ”Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid – hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.”

På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, levde nefilim på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.

Det hebreiska ordet הנּפלים (nefilim eller nephilim) kan betyda ’de fallna’ eller, mer korrekt, ’de som orsakar andra att falla’. Vilka som egentligen avses med nefilim och ”gudaväsendena” som här omtalas är det ingen som riktigt vet. Enligt flera icke-kanoniska judiska verk är nefilim resultatet av nämnda korsbefruktning mellan ”gudaväsendena” och människor. Verserna kan ha sitt ursprung i en äldre religiös tro som föregriper kulten med Jahve som monoteistisk gud.

I den svenska bibelöversättningen från 1917 och fram till i dag översätts ordet som jättar, vilket är en vanlig översättning även i andra länder, och är den förklaring som rabbiniska uttolkare av den judiska Torahn givit sedan antiken. Karl XII:s bibel har dock översättningen ”tyranner”.