Nekromant

En nekromant (anglicerad form: nekromantiker) är någon som ägnar sig åt nekromanti (från grekiska νεκϱομαντεία nekromanteia, ’dödssiande’). Det var ursprungligen en schaman eller andebesvärjare. På engelska blev necromancer till en synonym för en ondskefull trollkarl, varifrån ordet har kommit in i fantasylitteraturen, där nekromanter ofta förekommer och är en magiker som styr och behärskar den döda vävnadens användningsområden.

Det finns många variationer, och nekromantin har följt människan ända sen intresset att kontakta de döda började. Och trots att nekromanti i många områden och sammanhang har fått en ondskefull innebörd (detta troligen genom användningen av lik i vissa riter) så är det inte alltid så och har inte varit det från början heller.

Ordet "nekromanti" kommer från grekiskans nekrós (död) eller latinets necro (lik/kropp)och manteía (spådom, förutsägelse). Från början anses det vara en form av spådom, genom vilken de döda kontaktas för att ge svar. Mycket likt de medium och synska personer man lätt ser i TV-serier även nu. Det finns även de som trots sin fromma kristna tro har sett eller åtminstone säger att de har sett en nektromater utföra sina ritualer. Bland dessa är då likvakan en vanlig företeelse. Då gräver nekromanten upp flertalet döda kroppar och med hjälp av besvärjelser väcker de denna till liv. Den som sägs att ha gett upphov till nekromantins sagor var en tysk alkemist som hette Johann Faust född cirka 1480, död 1540.

Nekromanter förekommer ofta i vissa typer av rollspel och filmer.