Nelson Mandela 70th Birthday Tribute

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nelson Mandela 70th Birthday Tribute var en rockkonsert som ägde rum den 11 juni 1988Wembley Stadium i London för att fira och hylla, men också öka medvetandet om Nelson Mandela som vid denna tid fortfarande satt i fängelse. Tillställningen organiserades av Anti-Apartheid Movement och African National Congress. Konserten direktsändes i 67 länder och cirka 600 miljoner beräknas ha sett den.

Initiativtagare till evenemanget var Tony Hollingsworth, och som värd stod den brittiska komikern Lenny Henry.

Alternativa namn för konserten är Freedomfest, Free Nelson Mandela Concert och Mandela Day.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Uppstart[redigera | redigera wikitext]

Tony Hollingsworth fick idén till projektet efter att Jerry Dammers av ska-bandet The Specials 1984 skrivit låten "Free Nelson Mandela" och samtidigt grundat organisationen AAA, Artists Against Apartheid. Under 1986 kontaktade han Greater London Council som han hade producerat ett antal festivaler och konserter åt, vilka eventuellt skulle kunna finansiera AAA. Det visade sig att det inte skulle fungera rent rättsligt då AAA inte var en juridisk enhet.

Han sade till Jerry Dammers att han skulle försöka arrangera en anti-apartheid-konsert om Dammers kunde hitta ett stort namn till konserten. Det dröjde ett år innan han fick ett brev från Simple Minds som var positiva till att medverka på det eventuella evenemanget.

Hollingsworth vision var en hyllning till Nelson Mandela i form av ett stort evenemang som skulle passa bra 1988, samma år som Mandela fyllde 70 år. Hans dröm var att konserten skulle visas på tv världen över och vara det första steget mot Mandelas frigivning samt slutet på den apartheid som fortfarande rådde. Simple Minds var fortfarande intresserade, men bara om han kunde få med ett annat stort band eller artist.

Bandrekrytering[redigera | redigera wikitext]

När Anti Apartheid Movement i London hade gått med på att stötta konserten, bokade Hollingsworth upp Wembley Stadium för den kommande juni, och hade samtidigt fått ett flertal band och artister intresserade. Dock hade knappt någon sagt ett definitivt ja, även om det bara var väldigt få som hade tackat nej.

Hollingworth ville ha Dire Straits till konserten, som under den tiden var ett världens största band och ett sådant som skulle behövas för att mediabolagen runt om i världen skulle vilja sända evenemanget. Bandet ställde samma krav Simple Minds; att fler stora artister skulle vara med.

I mars 1988, tre månader innan den tänkta konserten, annonserades den ut, och då hade band som Dire Straits, Simple Minds, George Michael, Whitney Houston plus många andra äntligen tackat ja. Detta gjorde det även enklare att få med fler artister, bland annat Eurythmics som tidigare hade tackat nej tre gånger.

Hollingsworth ställde som krav på de flesta av de medverkande att de var tvungna att repetera innan konserten, och att han till och med skulle betala de kostnader som kunde uppstå. Dire Straits som inte hade stått på scen tillsammans på två år sedan deras monsterturné, gjorde då det hela till två konserter för fansen i bandets fanclub dagarna innan 11 juni i Hammersmith Odeon. Bandet hade dock ett problem, kompgitarristen Jack Sonni skulle precis bli pappa och de skulle behöva en ersättare. Till publikens och tittarnas förvåning och förtjusning togs den rollen av Eric Clapton, som för en kväll kompade bakom Mark Knopfler i Dire Straits.

Framträdanden[redigera | redigera wikitext]

I den ordning de uppträdde.

Se även[redigera | redigera wikitext]