Konstitutionell demokratisk samling

Konstitutionell demokratisk samling (at-Tajammu‘ ad-Dustūrī ad-Dīmuqrāṭī) var det statsbärande partiet i Tunisien under Zine El Abidine Ben Alis styre.

Partiet har under sin historia haft flera olika namn. Det grundades den 2 mars 1932 under namnet Neo-Destour (Ny författning), av Habib Bourguiba och andra avhoppare från Dusturpartiet. Dess innersta krets bestod av intellektuella tunisier varav flera hade skaffat sig hög, akademisk utbildning i Frankrike. Dit hörde förutom Bourguiba, Mahmoud Materi, Tahar Sfar och Bahri Guiga. De ville göra landet självständigt från kolonialmakten Frankrike och rekryterade sina anhängare från landsbygden.

Efter andra världskriget tilläts tunisier att gå med i fackföreningar, och dessa knöts till partiet. När Tunisiens självständighet erkändes 1956 tog partiet makten, och året därpå avskaffade de monarkin varpå Bourguiba blev landets president. Partiet lade fram Tunisiens konstitution den 1 juni 1959.

Till en början verkade partiet för arabisk nationalism och en socialistisk ekonomisk politik med kollektivisering av jordbruket. Trots att ideologin var vänstersinnad, var Neo-Destour västorienterad och USA-vänlig under kalla kriget.

Efter en socialistisk omorientering ombildades partiet den 22 oktober 1964 till Socialistiska Destour-partiet. Habib Bourgiba var partiledare och landets president från starten till den 7 november 1987 då han avsattes av den nyutnämnde premiärministern Ben Ali. Den sistnämnde genomförde ännu en namnändring på partiet som den 27 februari 1988 fick namnet Konstitutionell demokratisk samling.

Protester mot riggade val och kränkningar av demokratiska rättigheter ledde fram jasminrevolutionen 2010-2011. Folkliga demonstrationer möttes med övervåld, något som fick Socialistinternationalen att utesluta partiet.

I januari 2011 tvingades Ben Ali att fly landet. Talmannen Fouad Mebazaa tog över som statschef. Premiärministern Mohamed Ghannouchi formade en övergångsregering där även andra partier och representanter för det civila samhället tog plats. Den 18 januari lämnade Ghannouchi Konstitutionell demokratisk samling och den 27 januari genomförde han en regeringsombildning där samtliga tidigare partimedlemmar, förutom han själv, fick sparken. Fortsatta protester tvingade honom slutligen att avgå en månad senare.

Den 9 mars upplöstes partiet genom domstolsbeslut. Förre försvars- och utrikesministern Kemal Mourjan och andra ledande partiföreträdare bildade då det nya partiet Initiativet som ställde upp i höstens val av konstitutionsråd.

Källor

• Tunisien - "Mycket mer än sol och bad!" Uppdaterad 2011-10-04
• Albert Hourani, De arabiska folkens historia, Lund: Alhambra, 1992, engelskt origina 1991, s. 374, 413
• den franska artikeln