Nevermind

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nevermind
Nirvana-Nevermind.png
Studioalbum av Nirvana
Utgivning Storbritannien 1 augusti 1991
Sverige 23 augusti 1991
USA 24 september 1991
Inspelat 2–6 april 1990[1], Smart Studios i Madison
2–19 maj 1991, Sound City Studios, Van Nuys
Genre Grunge, alternativ rock
Längd 42:35
Skivbolag
Producent Butch Vig
Professionella recensioner
Nirvana-kronologi
Blew
(1989)
Nevermind
(1991)
Hormoaning
(1991)
Singlar från Nevermind
  1. "Smells Like Teen Spirit"
    Släppt: 10 september 1991
  2. "Come as You Are"
    Släppt: februari 1992
  3. "Lithium"
    Släppt: 20 juli 1992
  4. "In Bloom"
    Släppt: 30 november 1992

Nevermind är det amerikanska grungebandet Nirvanas andra studioalbum, släppt den 1 augusti 1991 av skivbolaget Geffen Records. Året efter att Nirvana (då bestående av Kurt Cobain, Krist Novoselic och Chad Channing) hade släppt sitt debutalbum Bleach 1989 bestämde sig bandet för att trummisen Channing skulle lämna Nirvana och de tog istället in hardcorebandet Screams tidigare trummis, Dave Grohl. Cobain, som skrev de flesta låtarna på albumet, började nu arbeta med nytt låtmaterial och vid denna tid var han mycket influerad av R.E.M., The Smithereens och Pixies. Cobain ville skriva mer melodiska låtar och ett av de tidigaste exemplen på detta var singeln "Sliver", som Nirvana släppte innan Grohl gick med i bandet 1990. När skivbolaget Sub Pop fick finansiella problem i början av 1990-talet bestämde sig Nirvana för att söka upp ett annat skivbolag och de blev snart signade av Geffen Records dotterbolag DGC Records.

Det första inspelningstillfället för Nevermind (då kallat Sheep) skedde den 2–6 april 1990 i Smart Studios i Madison, Wisconsin med producenten Butch Vig. Efter att Cobain sjungit sönder sina stämband under inspelningen av "Lithium" fick inspelningssessionen avslutas tidigare än väntat. Innan huvudinspelningen av albumet påbörjades skickade Nirvana en demoutgivning till Vig, som innehöll vissa av låtarna som tidigare spelats in i Smart Studios men även låtar såsom "Smells Like Teen Spirit" och "Come as You Are", där Vig kände att särskilt "Smells Like Teen Spirit" hade potential. Till en kostnad av $65 000 spelades Nevermind in i Sound City Studios i Van Nuys, Kalifornien mellan den 2–19 maj 1991, där det från början var det tänkt att albumet skulle spelas in i mars-april 1991 men detta datum sköts upp eftersom bandet hade ångest inför att börja spela in Nevermind.

Nevermind blev en jättesuccé både hos recensenterna och allmänheten. Flera recensenter ansåg att det var detta album som gjorde alternativ rock till en mainstream-genre i början av 1990-talet och efterfrågan på Nevermind gjorde att Geffen Records fick upphöra med all annan tryckning av sina andra album för att kunna skeppa ut nya exemplar av Nevermind. Nevermind nådde som bäst plats 1 i USA, Kanada, Finland och Sverige samt att albumet nådde upp på topp 10 i länder såsom Storbritannien, Australien, Tyskland och Frankrike. Nevermind certifierades för diamant i mars 1999 i USA och har även nått upp till denna nivå i både Kanada och Frankrike. I Sverige har Nevermind certifierats för guld. Albumet kom på plats 17 på Rolling Stones lista "The 500 Greatest Albums of All Time" och på plats 32 på Billboard 200:s lista över de bästa albumen från 1990-talet. 2011, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släpptes Nevermind i både en 20th Anniversary Deluxe Edition och en 20th Anniversary Limited Edition innehållandes flera tidigare outgivna låtar av Nirvana.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Året efter att Nirvana (då bestående av Kurt Cobain, Krist Novoselic och Chad Channing) hade släppt sitt debutalbum Bleach via skivbolaget Sub Pop bestämde sig bandet för att trummisen Channing skulle lämna Nirvana. Bandet var i behov av en permanent trummis och när Cobain och Novoselic gick på en konsert där hardcorebandet Scream uppträdde blev de imponerade av deras trummis Dave Grohl. Efter att Scream hade upplösts 1990 kontaktade Grohl Novoselic och han begav sig av till Seattle, Washington. Väl där träffade Grohl både Novoselic och Cobain och han gick med i Nirvana detta år.[2] Novoselic har efteråt sagt att "efter två minuter visste vi att vi ville ha honom"[3][en 1] och att så fort Grohl gick med i bandet "föll allt på plats".[2][en 2]

Cobain började nu arbeta med nytt låtmaterial och vid denna tid lyssnade han mycket på R.E.M., The Smithereens och Pixies. Cobain kände att det musikaliskt tunga rocksound som vid tillfället var populärt i Seattle inte riktigt var vad han ville arbeta med och han bestämde sig istället för att skriva mer melodiska låtar. Ett av de tidigaste exemplen på detta var med singeln "Sliver", som släpptes innan Grohl gick med i bandet 1990 och som istället spelades in med Mudhoneys trummis Dan Peters[4]. Cobain har sagt att han var tvungen att släppa en mer popinspirerad låt som singel för att på sätt förbereda Nirvanas beundrare för vad som skulle komma härnäst.[5] Grohl har sagt att vid denna tid jämförde Nirvana sina låtar med låtar för barn eftersom bandet försökte göra sina låtar så simpla som möjligt.[2]

I början av 1990-talet hade Sub Pop finansiella problem. När det började ryktas om att Sub Pop skulle bli ett dotterbolag åt ett annat större skivbolag bestämde sig Nirvana för att lämna skivbolaget och istället leta efter ett annat skivbolag som skulle kunna signa dem.[2] Flera olika skivbolag var intresserade av Nirvana, men i slutändan bestämde de sig för Geffen Records dotterbolag DGC Records. Nirvana hade blivit rekommenderade detta av företaget Gold Mountain, som även hanterade Nirvanas idoler Sonic Youth och Kim Gordon.[6]

Inspelning och produktion[redigera | redigera wikitext]

Den 2–6 april 1990 spelade Nirvana in åtta låtar i Smart Studios i Madison, Wisconsin.

Tidigt under 1990 började Nirvana planera för sitt andra studioalbum för Sub Pop, där detta album vid tillfället gick under namnet Sheep. Den dåvarande chefen för Sub Pop, Bruce Pavitt, föreslog Butch Vig som en möjlig producent.[2] Nirvana var imponerade av Vigs tidigare arbete med noiserockbandet Killdozer och de ringde upp Vig för att säga att de ville att sitt album skulle låta som det han hade producerat för dem.[7] Den 2 april 1990 begav sig Nirvana till Smart Studios i Madison, Wisconsin för att påbörja inspelningen av albumet. Nästan allt runtomkring låtarna var klart förutom låttexterna som Cobain fortfarande arbetade med och bandet var även osäkra på vilka låtar de ville spela in.[8] Till slut spelades åtta låtar in: "Immodium" (senare omdöpt till "Breed"), "Dive" (senare släppt som en B-sida på "Sliver"-singeln), "In Bloom", "Pay to Play" (senare omdöpt till "Stay Away" och då med ny låttext), "Sappy", "Lithium", "Here She Comes Now" (senare släppt på Heaven & Hell: A Tribute to the Velvet Underground - Volume One) och "Polly".[9] Det var från början tänkt att fler låtar skulle spelas in, men när Cobain sjungit sönder sina stämband under inspelningen av "Lithium" fick inspelningssessionen avslutas redan den 6 april, vilket var tidigare än väntat.[2] Det har uppmärksammats att själva inspelningen av "Lithium" var en av händelserna som låg till grund för den växande klyftan mellan Cobain och Channing. Cobain var inte nöjd med Channings trummande på låten och Cobain tvingades säga till Channing att hålla sig till det sätt han ville att Channing skulle spela på.[10] "In Bloom" hade från början en brygga som Vig valde att ta bort. Novoselic har sagt att Vig skar bort bryggan från masterinspelningen med hjälp av ett rakblad och Vig slängde sedan den bortskurna biten i en papperskorg.[11] Nirvana sade åt Vig att de skulle återkomma och spela in fler låtar med honom när Cobain hade fått tillbaka sin röst, men Vig hörde inte av bandet på ett tag framöver.[2] Istället skapade Nirvana en demoutgivning av de låtar de hade spelat in och denna skickades runt till olika skivbolag, vilket gjorde att bandet uppmärksammades hos några större skivbolag.[12]

Efter att Nirvana hade blivit signade till DGC Records föreslogs det flera olika producenter för albumet (bland annat Scott Litt, David Briggs och Don Dixon), men Nirvana sade att de ville fortsätta arbeta med Vig.[13] Novoselic har sagt i en intervju att bandet redan var nervösa inför att spela in ett album för ett större skivbolag och att de producenter som föreslogs ville ha en procentsats av intäkterna för att arbeta med albumet. Istället fortsatte Nirvana sitt arbete med Vig, med vem de kände sig bekväma att arbeta med.[11] Till en kostnad av $65 000 spelades Nevermind in i Sound City Studios i Van Nuys, Kalifornien mellan den 2–19 maj 1991.[14] Från början var det tänkt att albumet skulle spelas in i mars-april 1991, men detta datum sköts upp då bandet hade ångest inför att börja spela in Nevermind. För att kunna betala bensinkostnaden för att ta sig till Los Angeles, Kalifornien uppträdde Nirvana på OK Hotel i Seattle, Washington den 17 april 1991, där de spelade "Smells Like Teen Spirit" för första gången.[2] Nirvana hade innan själva huvudinspelningen av Nevermind skickat en annan demoutgivning till Vig, som innehöll vissa av låtarna som tidigare spelats in i Smart Studios men även låtar såsom "Smells Like Teen Spirit" och "Come as You Are". Även om ljudet på denna inspelning var väldigt förvrängt, på grund av att Nirvana spelade på en hög volym, kunde Vig ändå urskilja melodin och han kände att särskilt "Smells Like Teen Spirit" hade potential.[15]

Butch Vig producerade Nevermind.

När Nirvana väl kom fram till Kalifornien tog de några dagar tillsammans med Vig där de gick igenom och förbättrade några av låtarna.[16] Den enda låten som inte spelades in igen i maj 1991 var "Polly", som bandet valde att behålla som den var från inspelningen i Smart Studios året innan och som innehöll cymbalspelande av Channing.[17] När huvudinspelningen av Nevermind väl påbörjades arbetade Nirvana åtta till tio timmar om dagen. De testade på att spela in instrumentslingorna två-tre gånger och om de fortfarande inte var nöjda med resultatet efter dessa försök gick de vidare till att spela in något annat så länge.[18] Nirvana hade övat på låtarna många gånger innan inspelningen påbörjades så det krävdes oftast enbart ett fåtal försök innan de var nöjda med resultatet.[11] Novoselic och Grohl spelade in sitt basspelande respektive sitt trumspelande på några enstaka dagar, men för Cobain tog det längre tid att spela in hans gitarrspelande och sång. I synnerhet låttexten var problematisk eftersom den ibland skrevs färdigt enbart några minuter innan inspelningen påbörjades.[19] Cobains frasering var så konsekvent i de olika inspelningarna att Vig bestämde sig för att använda de olika inspelningarna som dubbelinspelningar.[18] Cobain ville till en början inte använda sig av dubbelinspelning, vilket kan ha berott på tidspress.[20] Vig fick ofta lura Cobain, som generellt sett var emot att spela in samma låt mer än en gång, genom att säga att dessa senare inspelningar skulle användas som dubbelinspelningar. För låten "In Bloom" fick Vig Cobain att använda sig av så kallad "double tracking", det vill säga att man sjunger med sin redan förinspelade sång genom hela låten för att på så sätt få fram ett starkare resultat än vad som går med bara en sångslinga, genom att säga att John Lennon hade använt sig av detta. Denna teknik använde sig Vig av även på Grohls sång, som användes som harmonistämma i låten, då han kände att om han redan hade gjort det för Cobains sång kunde han lika väl göra det för Grohls sång också.[2] Inspelningssessionerna gick överlag bra, men Vig har sagt att Cobain blev svår att hantera emellanåt. Vig sade att Cobain kunde arbeta på bra i en timme eller så, men att han sedan gick och satte sig i ett hörn och var tyst nästa timme.[7]

Efter att inspelningarna var klara mixade Vig låtarna i Devonshire Studios i Los Angeles, Kalifornien mellan den 20–28 maj 1991. Efter några dagar kände dock både Vig och Nirvana att de inte var helt nöjda med hur låtarna var mixade. De bestämde sig då för att ta in extern hjälp och DGC Records kom ännu en gång med flera förslag på personer, däribland Scott Litt och Ed Stasium. Cobain kände emellertid att om någon av dessa personer togs in för att mixa albumet skulle de ändra på låtarna till att låta som sådant de mixat tidigare. Cobain valde istället ut Andy Wallace, som tidigare varit medproducent på Slayers studioalbum Seasons in the Abyss, för att mixa albumet och han stod med som ett av de sista alternativen på listan DGC Records hade gett dem.[21] Novoselic mindes att han höll med om Cobains beslut att ta in Wallace för att mixa låtarna eftersom han tyckte att Slayers album hade en väldig musikalisk tyngd.[22] Wallace lade ned mycket tid på att justera trummorna i de olika låtarna och han lyckades mixa ungefär en låt om dagen.[23] När Wallace och Vig år senare mindes tillbaka kom de båda ihåg att Nirvana hade älskat Wallaces mixning första gången de hörde den.[24] Efter albumets lansering kritiserade dock bandet mixningen, då de ansåg att den var alldeles för polerad. Cobain har sagt att när han såg tillbaka på Nevermind skämdes han över hur albumet lät och att han ansåg att det lät mer som något Mötley Crüe hade kunnat släppa än ett punkrocksalbum.[23]

Nevermind genomgick masteringprocessen på eftermiddagen den 2 augusti 1991 i The Mastering Lab i Hollywood, Kalifornien. Howie Weinberg, som var ansvarig för denna process, påbörjade arbetet på egen hand eftersom ingen annan hade dykt upp på utsatt tid. När Nirvana, Wallace och A&R-ansvarige Gary Gersh slutligen kom dit hade Weinberg redan färdigställt större delen av albumet.[25] Den gömda låten "Endless, Nameless", som genomgick masteringprocessen denna dag och som var tänkt att börja spelas efter "Something in the Way", togs av misstag bort från de första tryckningarna av Nevermind. Weinberg har kommenterat det hela med att säga att det enbart var en muntlig överenskommelse att låten skulle komma med i slutet. Han sade även att han kan ha missförstått de instruktioner han fick eller att han glömde skriva ned det, vilket ledde till att de första 20 000 exemplaren eller så inte hade den gömda låten på sig. När Nirvana senare lyssnade igenom Nevermind och hörde att låten inte fanns med ringde Cobain till Weinberg och sade åt honom att rätta till sitt misstag.[26] Weinberg gick med på detta och på de senare utgåvorna lade han till "Endless, Nameless" så att den börjar spelas efter cirka tio minuters tystnad efter det att låten "Something in the Way" har tagit slut.[27]

Musik och låttext[redigera | redigera wikitext]

Charles R. Cross hävdade i sin biografi om Kurt Cobain att flera av låtarna på Nevermind handlade om Cobains dysfunktionella förhållande med Tobi Vail.

Cobain, som skrev de flesta av Nirvanas låtar, använde sig främst av kvintackordNevermind och han kombinerade dessa med poppiga hookar och disharmoniska gitarriff. Hans mål med albumet var att få det att låta som att "Bay City Rollers ofredades av Black Flag."[28][en 3] Många av låtarna på albumet innehåller ett sorts dynamikskifte, vilket innebär att de växlar mellan att ha en lugn och tystlåten vers till att ha en tung och högljudd refräng.[29] Grohl har sagt att de kom fram till denna musikaliska stil cirka fyra månader innan de spelade in Nevermind när de experimenterade med olika sorters dynamikskiften under några jamsessioner.[30] Tidskriften Guitar World har skrivit att Cobains gitarrspelande satte standarden för hela 1990-talets rockmusik. På Nevermind spelade Cobain en Fender Mustang, en Fender Jaguar med DiMarzio-pickup och ett par Fender Stratocaster med humbucker-pickuper. Cobain använde sig även av förvrängda ljud och choruseffekter, då särskilt i låtarna "Come as You Are" och "Smells Like Teen Spirit".[31] Under vissa låtar sänkte Novoselic ned sin elbas till tonarten D♭för att få fram ett unikt basljud.[11]

"Smells Like Teen Spirit" är skriven att spelas i tonarten f-moll medan de huvudsakliga gitarriffen består av fyra stycken kvintackord (F5–B♭5–A♭5–D♭5), spelade med en synkopisk sextondelsnot av Cobain. Ibland övergick ackorden till sus-ackord eftersom Cobain spelade på de fyra nedre strängarna på sin gitarr för att ge ljudet en annan volym.[32] Sus-ackorden, vilka varken var i dur eller moll, gjorde att ackordföljden i riffet lät som en ackordföljd i dur av slaget I–IV–♭III–♭VI. Denna ackordföljd har beskrivits som "en tvetydig, men harmoniskt förskjuten del"[en 4] och det har även sagts att det är det asymmetriska med Cobains riff som gör ackordföljden så pass bra.[33] Musikforskaren Graeme Downes, som grundade bandet The Verlaines, ansåg att "Smells Like Teen Spirit" var ett praktexempel på en låt som innehöll både genomföring och variationsform.[34] På "Come as You Are" sänkte Cobain och Novoselic tonarten på sina gitarrer, vilket de även gjorde på låtarna "Lithium" och "Drain You", och detta resulterade i att de spelade i e-moll. Cobain använde sig av en effektpedal med märket Electro-Harmonix Small Clone för att ge sitt instrument ett unikt ljud som används under versen och precis innan refrängen.[35] "Come as You Are" innehåller även att av Cobains längsta gitarrsolo. Vig har sagt att Cobain inte brukade spela gitarrsolo, men att det stämde in med låtens melodi i detta fall.[36] Under verserna i "In Bloom" använde sig Cobain av en Mesa Boogie-gitarrförstärkare för att i refrängen istället använda sig av en Fender Bassman-förstärkare, vilket var ett förslag av Vig, för att på så sätt få fram ett tyngre och mer förvrängt ljud.[37] Grohl och Novoselic bestämde sig för att spela sina stycken på ett så enkelt sätt som möjligt; Grohl har sagt att det var en oskriven regel att inte lägga in för mycket trumslingor i låten medan Novoselic kände att hans roll enbart var att "betjäna" låten.[2]

Grohl har sagt att Cobain har sagt till honom att melodin kommer i första hand och att låttexten kommer sedan, vilket var en filosofi Grohl ansåg att Cobain följde. Cobain arbetade fortfarande med låttexterna när inspelningen av Nevermind hade påbörjats.[2] Dessutom var Cobains frasering svårförstådd på albumet och hans låttexter missuppfattades ofta. Särskilt låttexten till "Smells Like Teen Spirit" var svår för lyssnaren att förstå, dels på grund av den bestod av rappakalja och dels på grund av Cobains sångröst. En del av problemet låg i att musikhäftet som medföljde Nevermind inte innehöll några låttexter utöver några specifikt utvalda textrader från de olika låtarna på albumet. Låtens obegriplighet blev ännu större när radiostationer över USA till en början vägrade spela låten. En av Geffen Records marknadsförare mindes att när hon samtalade med några anställda på en rockradio sade de att de inte kunde spela låten för att de inte förstod vad Cobain sjöng.[38] MTV gick så långt att de redigerade ihop en version av musikvideon som innehöll en textremsa med låttexten som rullade längst ned på skärmen.[39] Låttexten till "Smells Like Teen Spirit" släpptes sedan i musikhäftet till singeln "Lithium" i juli 1992.[40] Den amerikanska recensenten Dave Marsh skrev att låten var som "'Louie Louie' fast för 1990-talet"[en 5] och han drog paralleller till hur båda låtarna ibland är osammanhängande.[41] Marsh försökte sedan tyda låttexten, men blev besviken efter att han hade läst vad låttexten egentligen var. Marsh sade att det han själv hade trott från början var mer tillfredsställande än vad Cobain egentligen sjöng och han sade även att inte var säker på om han blev klokare på vad innebörden med låten var efter han hade läst låttexten jämfört med hur han var innan han hade läst den.[42] Vig har sagt att det viktigaste inte låg i hur Cobains frasering var utan att även om du inte riktigt förstod vad han sjöng så förstod du att det var extremt intensivt.[2] Flera rockjournalister försökte tolka låttexterna och skrev ned sina egna förslag på vad de trodde Cobain sjöng. Detta gjorde Cobain upprörd och han undrade varför dessa rockjournalister valde att försöka tolka hans låttexter när de nästan alltid hade fel.[43]

Cobain har beskrivit låttexten till "Come as You Are" som motsägelsefull och har sagt att låten handlar om folk i allmänhet och de sätt som dessa förväntas vara på.[36][44] Catherine J. Creswell skrev i en essä att textraderna klumpas ihop till tomma klichéer och att den påstådda meningen bakom dessa tvingas in i motsägelser och enklare rim. Creswell lyfte speciellt fram textraderna "Take your time, hurry up, the choice is yours, don't be late" för att argumentera för sin sak.[45] Efter Cobains död i april 1994, vilket orsakades av ett hagelgevärsskott, ansåg Mark Deming från Allmusic att när man hör Cobain sjunga textraderna "And I swear that I don't have a gun" får detta en helt ny innebörd än vad som var menat när Nevermind först släpptes 1991. Deming menade att när Cobain sjöng dessa textrader ville han övertyga lyssnarna om att han siktade in sig på hela världen istället för på enskilda individer.[46] Nirvanas levnadstecknare Michael Azerrad beskrev namnet på singeln "Lithium" som en referens till Karl Marx uttryck att "religion är folkets opium".[47] Cobain sade själv att låten handlar om en man som, sedan hans flickvän dött, blir religiös då detta var det enda som kunde hålla honom levande; det var det som hindrade honom från att begå självmord.[48] Även om denna handling var fiktiv har Cobain sagt att han tog med delar av sina egna personliga upplevelser i låten, såsom att vara i en dålig relation med någon eller göra slut med sin flickvän.[49] Cobain har sagt att handlingen i "Lithium" kan vara inspirerad av den tid han tillbringade med sin vän Jesse Reed och hans pånyttfödda, kristna föräldrar. Cobain sade till Azerrad att han tyckte att vissa människor behöver religionen i sina liv och att mannen i handlingen till "Lithium" behövde det eftersom det räddade hans liv.[47] Deming ansåg att "Lithium" var en känslomässigt förödande låt och att den tack vare sitt stundtals lugna tempo var en av de bästa och mest kraftfulla låtarna på Nevermind. Deming tolkade låten som att den handlade om någon som vägrade befria sig rent emotionellt från något och att denna person därigenom fick betala ett fruktansvärt pris för sina handlingar.[50] Cobains låttext för "In Bloom" riktade sig mot de beundrare som vanligtvis inte lyssnade på underground-musik[51], då dessa personer hade börjat dyka upp på Nirvanas konserter sedan bandet hade släppt sitt debutalbum 1989. Azerrad har skrivit att han tyckte att låttexten passade ännu bättre in för att beskriva den popularitet som bandet fick uppleva i och med lanseringen av Nevermind. Vad det gällde låtens refräng ansåg Azerrad att det geniala med ironin i låttexten var att den var så snärtig att miljoner av människor faktiskt sjöng med till den.[52] Nirvanas levnadstecknare Everett True skrev en ovanligt negativ recension av låten i tidskriften Melody Maker. Han anklagde bandet för att mjölka pengar i kölvattnet av framgångarna för Nevermind och True ansåg att bandets uppträdande av låtarna "Sliver" och "Polly", som kom med som B-sidor på singeln, var under all kritik.[53] Deming ansåg att "In Bloom" var den låt på Nevermind som var starkast influerad av hårdrocken och han ansåg att detta kunde ha att göra med Cobains musikaliska influenser under hans uppväxt.[51]

Charles R. Cross hävdade i sin biografi om Cobain att flera av låtarna på Nevermind handlade om Cobains dysfunktionella förhållande med Tobi Vail. Efter att de båda hade gjort slut började Cobain skriva och måla våldsamma verk, i vilka han uttryckte hat mot både sig själv och andra. Även om låtarna som skrevs under denna tid var mindre argsinta fanns det dock en inneboende ilska i dem som saknades i hans tidigare låtar. Cross skrev att från det att Cobain och Vail hade gjort slut, och fyra månader framöver, skrev Cobain sex av sina mest minnesvärda låtar som alla handlade om Vail. Cross hänvisade till två textrader i låten "Drain You" för att argumentera för sin sak: "One baby to another said 'I'm lucky to have met you'" (detta ska Vail ha sagt till Cobain vid ett tillfälle) och "It is now my duty to completely drain you" (vilket symboliserar den makt Vail hade över Cobain i deras förhållande). Enligt Novoselic handlar låten "Lounge Act" om Vail och textraderna "I'll arrest myself, I'll wear a shield" syftar på den K Records-tatuering (där deras logotyp är en sköld med ett K i) Cobain tatuerade på sin arm för att imponera på Vail. Cross skrev dessutom att även om "Lithium" skrevs innan Cobain kände Vail ändrades låttexten om till att handla om henne.[54]

Albumnamn och förpackning[redigera | redigera wikitext]

En parodiskivomslaget. Det riktiga fotografiet togs i Rose Bowl Aquatic Center i Pasadena, Kalifornien av Kirk Weddle och modell var Spencer Elden.

Albumets arbetsnamn, Sheep, var något som Cobain kom på som ett internt skämt riktat mot de personer han trodde skulle köpa albumet. I sin dagbok skrev han en falsk marknadsföringsslogan för albumet som löd: "Eftersom du inte vill; eftersom alla andra är."[55][en 6] Novoselic har sagt att namnet Sheep var inspirerat av allmänhetens reaktion över Operation Ökenstorm och den cynism bandet kände gällande detta.[11] När albumet sedan var färdiginspelat hade Cobain tröttnat på namnet Sheep och han föreslog istället för Novoselic att det nya namnet skulle vara Nevermind. Cobain gillade detta namn eftersom det reflekterade hans attityd över livet och för att det var grammatiskt inkorrekt. Den inkorrekta grammatiska stavningen var ett lyckat resultat som uppkom efter att ett svenskt band som hette Never Mind just släppt en singel med en Joy Division-cover, som inte sålde många exemplar utanför Sveriges gränser, men blev ändå omskriven på grund av hyllningen till Ian Curtis i Joy Division. Vid det här laget var Nirvana inte ett välablerat varumärke varför man valde samma namn fast med inkorrekt stavning för att fastslå att det inte var Never Mind som släppte en skiva som hette Nirvana.[56]

skivomslaget av Nevermind syns ett naket och omskuret spädbarn. Detta spädbarn är ensamt under vattnet och simmar mot en amerikansk dollar som är fastsatt på en fiskekrok. Cobain har sagt att han kom på idén för skivomslaget när han och Grohl såg på ett TV-program som handlade om vattenförlossningar. Cobain nämnde idén för Geffen Records art director Robert Fisher och Fisher fiskade då fram några arkivbilder på vattenförlossningar. Dessa bilder visade sig dock vara för extrema för Geffen Records och dessutom krävde företaget som ägde upphovsrättigheterna till arkivbilderna att de skulle få $7 500 om året för att någon av deras bilder skulle få användas.[57] Istället anlitade Fisher fotografen Kirk Weddle som i sin tur kontaktade sina vänner Renata och Rick Elden. De gick med på att deras tre månader gamla son, Spencer Elden, skulle få användas som modell på skivomslaget och de betalades $200 för detta; Weddle själv fick $1 000 för sina fotografier.[58] Spencer Elden fotograferades i Rose Bowl Aquatic Center i Pasadena, Kalifornien[59] och Weddle tog fem bilder under fotosessionen. Efter att Nirvana hade bestämt sig för vilket fotografi de ville använda på skivomslaget uppstod det en viss oro på Geffen Records eftersom Eldens penis syntes på fotografiet. Geffen Records tog därför fram ett alternativt skivomslag där penisen inte syntes, men Cobain gjorde det klart att den enda sortens censur han gick med på var en klisterlapp över penisen på vilken det stod: "Om du blir förolämpad av detta måste du vara en smygpedofil."[57][en 7] Bland annat Walmart vägrade sälja albumet på grund av dess skivomslag.[2] 2001 placerade Q skivomslaget av Nevermind på plats 3 på deras lista "The 100 Best Album Covers Ever".[60]

På baksidan av albumet syns ett fotografi av en konstgjord apa framför ett kollage skapat av Cobain. I kollaget syns saker såsom fotografier av råbiffar från ett reklamblad, bilder från Dante Alighieris Inferno från hans epos Den gudomliga komedin och fotografier på sjukdomssmittade slidor från Cobains samling av medicinska bilder. Cobain har även sagt att om man studerar baksidan noga kan man se en bild av Kiss ståendes på en skiva biff.[61] Albumhäftet innehöll inga kompletta låttexter utan enbart ett urval av vissa textrader från de olika låtarna, som Cobain satte ihop till en sorts dikt.[62]

Lansering och marknadsföring[redigera | redigera wikitext]

Krist Novoselic under albumets 20-årsjubileum i Seattle, Washington den 21 september 2011.

Nevermind släpptes den 1 augusti 1991 i Storbritannien, den 23 augusti 1991 i Sverige och den 24 september 1991 i USA. Den första amerikanska skeppningen bestod av 46 251 exemplar av albumet[63], medan 35 000 exemplar skickades till Storbritannien där Nirvanas tidigare album Bleach hade varit en succé.[64] Huvudsingeln från albumet, "Smells Like Teen Spirit", skickades runt till radiostationer i USA från och med den 27 augusti 1991 och singeln släpptes den 10 september samma år. Singeln tog sig från början inte upp på några topplistor och den sålde endast över förväntningarna på de platser i USA där bandet redan var välkända.[65] "Smells Like Teen Spirit" var aldrig tänkt att bli en hitlåt utan den skulle enbart locka till sig beundrare av alternativ rock, där det istället var "Come as You Are" som var tänkt att bli den stora hitlåten från Nevermind. Dock hörde fler och fler radiostationer över USA talas om låten och de började spelade "Smells Like Teen Spirit" flera gånger om dagen. Danny Goldberg, som arbetade med Nirvana vid tidpunkten, sade att han inte trodde att låten skulle locka till sig mainstream-beundrare, men att effekten blev omedelbar när låten väl började spelas på radio.[66] Nirvana gav sig ut på en kortare turné fyra dagar innan Nevermind släpptes för att på så sätt marknadsföra albumet. Från början hoppades Geffen Records att Nevermind skulle sälja runt 250 000 exemplar, vilket vara samma försäljningssiffra som skivbolaget tidigare hade haft med Sonic Youths album Goo.[67] Geffen Records största förhoppningar var att om alla inblandade arbetade hårt kunde Nevermind möjligtvis nå upp till att bli certifierad guld i USA tills september 1992.[68]

Nevermind debuterade på plats 144 på topplistan Billboard 200.[69] Hälften av den första skeppningen av Nevermind i USA gick till de nordvästra delarna, där albumet sålde slut väldigt fort och det var omöjligt att få tag på under flera dagar. För att möta efterfrågan ska Geffen Records då ha upphört all annan tryckning av deras andra album för att kunna skeppa ut nya exemplar av Nevermind till de nordvästra delarna av USA.[70] Nevermind sålde redan bättre än förväntat, men albumet började sälja ännu bättre när "Smells Like Teen Spirit" oväntat nog blev en hitlåt. Musikvideon för "Smells Like Teen Spirit" hade världspremiär på MTV:s program 120 Minutes, som sände alternativa rock-musikvideor under natten, den 29 september 1991[71] men då musikvideon visade sig vara väldigt populär började MTV att även sända den under dagtid.[39] MTV placerade musikvideon i sin "Buzz Bin", där artister som MTV förväntade sig bli stora och välkända hamnade, i oktober 1991 och den var kvar där fram tills i mitten av december samma år. Vid slutet av 1991 hade "Smells Like Teen Spirit", dess musikvideo och Nevermind blivit stora hits. Både låten och albumet blev ovanligt populära bland de flesta sorters rockbeundrare.[72] Inte långt efter att albumet hade släppts certifierades det guld i USA, något som Nirvanas medlemmar verkade ta med ro. Novoselic har sagt att han tyckte det var roligt att albumet certifierades guld, men att han egentligen inte brydde sig om sådana utmärkelser.[73]

När Nirvana gav sig ut på sin Europaturné i början av november 1991 hade Nevermind nått plats 35 på Billboard 200. Denna oväntade succé gjorde att Geffen Records stod helt handfallna eftersom ingen av deras tidigare planerade marknadsföringsstrategier var nödvändiga. Den dåvarande VD:n för Geffen Records, Ed Rosenblatt, sade till The New York Times i en intervju att de inte gjorde något för att marknadsföra albumet utan att de bara stod bredvid och lät albumet sälja sig självt.[74] Nirvana märkte under sin Europaturné att deras konserter alltid var utsålda, TV-kameror fanns överallt på scenen när de uppträdde och att "Smells Like Teen Spirit" spelades hela tiden på både radio och TV.[75]

Nevermind blev det första albumet av Nirvana att ta sig upp på plats 1 på Billboard 200, vilket skedde den 11 januari 1992[76] när det ersatte Michael Jacksons album Dangerous. Vid denna tidpunkt såldes Nevermind i runt 300 000 exemplar i veckan.[77] Månaden efter släpptes den andra singeln, "Come as You Are", från albumet och den hamnade som bäst på plats 32 på topplistan Billboard Hot 100[78][79] och singeln låg kvar på topplistan i 18 veckor.[80] Singeln tog sig även upp på plats 9 på topplistan UK Singles Chart[81] och plats 24 på Sverigetopplistan.[82] Den tredje singeln, "Lithium", släpptes i juli 1992 och hamnade som bäst på plats 64 på Billboard Hot 100 och singeln låg kvar på topplistan i 9 veckor. Singeln hamnade även som bäst på plats 25 på topplistan Modern Rock Tracks och singeln låg kvar på denna topplista i 3 veckor.[83] Singeln tog sig upp på plats 11 på UK Singles Chart.[81] Den sista singeln att släppas från Nevermind var "In Bloom" som släpptes i november 1992. Singeln nådde som bäst plats 28 på UK Singles Chart[81] och plats 30 på Sverigetopplistan.[82] Fastän singeln inte hade någon officiell lansering i USA nådde den ändå upp till plats 5 på den amerikanska topplistan Hot Mainstream Rock Tracks.[78]

1996 lanserade företaget Mobile Fidelity Sound Lab Nevermind i LP-format, som en del av deras Anadisq 200-serie, och albumet släpptes då även i CD-format i en 24-karats guldutgåva. LP-utgåvan sålde snabbt slut, men CD-utgåvan trycktes i nya upplagor i flera år framöver.[84] 2011, tjugo år efter albumets ursprungliga lansering, släppte DGC Records och Universal Music Enterprises två olika utgåvor av albumet: en 20th Anniversary Deluxe Edition innehållandes två CD[85] och en 20th Anniversary Limited Edition innehållandes fyra CD och en DVD.[86]

Mottagande och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

 Professionella recensioner
Publikation Betyg
Allmusic [87]
BBC Music Positiv[88]
Drowned in Sound [89]
Entertainment Weekly A-[90]
IGN [91]
Melody Maker Positiv[92]
Pitchfork Media [93]
Rolling Stone (1991) [94]
Rolling Stone (2011) [95]
Select [96]
Spin Positiv[97]
The A.V. Club A[98]
The New York Times Positiv[99]

När Nevermind lanserades fick det främst starka positiva reaktioner. Stephen Thomas Erlewine från Allmusic skrev att albumet gjorde alternativ rock till en mainstream-genre i början av 1990-talet och att även om albumet inte längre är livsförändrande är det sannerligen livsbejakande, vilket Erlewine anser kan vara ännu bättre. Erlewine gav albumet betyget 5 av 5.[87] Lou Thomas från BBC Music skrev en positiv recension om albumet och kallade det för ett riktigt bra mainstream rock-album. Dock ansåg Thomas att Nevermind hade en viss "MTV-aktig" känsla över sig och att albumet må vara en klassiker, men en bristfällig sådan.[88] Andrzej Lukowski från Drowned in Sound skrev att albumets eftermäle är mycket tack vare "Smells Like Teen Spirit" och att låten än idag kan få folk att tappa hakan. Han skrev även att albumet gick emot allt vad 1980-talet stod för och precis som Erlewine noterade Lukowski att det var tack vare Nevermind som alternativ rock blev en mainstream-genre i början av 1990-talet. Lukowski gav albumet 8 av 10 i betyg.[89] David Browne från Entertainment Weekly skrev att Nirvana inte försökte låta som alla andra band vid den tidpunkten utan att de hade ett unikt sound, men han skrev även att Nirvana nog aldrig kommer att nå upp till samma försäljningssiffror som Guns N' Roses. Browne gav albumet betyget A-.[90] Joey Esposito från IGN skrev att han ansåg att Grohls trummande på detta album var mycket bättre än det Channing åstadkom på Bleach och han skrev att om man precis har upptäckt Nirvana är detta album det bästa att börja lyssna på. Esposito gav albumet betyget 8,5 av 10.[91]

Everett True skrev en väldigt positiv recension för Nevermind i Melody Maker där han hävdade att sedan Nirvana hade släppt Bleach förstod han vilken potential bandet hade och han väntade sig ett album som översteg allas förväntningar, vilket han tyckte att Nevermind gjorde.[92] Jess Harvell på Pitchfork Media ansåg att Nevermind inte har samma råhet som Bleach och inte heller samma konstnärlighet som uppföljaren In Utero, men att albumet ändå är unikt på grund av sin pop-/punkblandning. Harvell gav albumet 10 av 10 i betyg.[93] Rolling Stone har recenserat albumet åtminstone två gånger: en gång när det först släpptes 1991 och en andra gång tjugo år senare. Båda recensionerna var positiva och 1991 fick albumet betyget 4 av 5[94] medan betyget 5 av 5 gavs 2011.[95] Steven Hyden på The A.V. Club ansåg att Nevermind definierade en hel tidsepok, men att albumet ändå inte var särskilt innovativt. Hyden gav Nevermind betyget A.[98]

Nevermind hamnade överst på The Village Voices lista Pazz & Jop över de bästa albumen från 1991[100] och Robert Christgau beskrev själv detta som en "jordskredsseger".[101] Albumet kom på plats 17 på Rolling Stones lista "The 500 Greatest Albums of All Time"[102] och på plats 32 på Billboard 200:s lista över de bästa albumen från 1990-talet.[103] Josh Tyrangiel på tidskriften Time kallade Nevermind för det bästa albumet från 1990-talet på deras lista All-TIME 100 Albums från 2006[104] och Pitchfork Media utsåg albumet till det sjätte bästa från 1990-talet.[105] 2004 hamnade Nevermind på plats 9 på Blenders lista "100 Greatest American Albums of All Time".[106] Q placerade Nevermind på plats 1 på deras lista "Q Readers 100 Greatest Albums Ever"[107] och samma tidskrift har även listat albumet på listorna "The Best 50 CD's of the Last 15 Years" (plats 3),[108] "Q Readers All Time Top 100 Albums" (plats 5),[109] "Q Readers Best Albums Ever" (plats 3)[110] samt att Nevermind placerade sig som ett av albumen på listan "In Our Lifetime: Q's 100 Best Albums"[111] och att det nominerades av Q som ett av tio album på listan "Album of the Year" 1991, där vinnaren av utmärkelsen var Massive Attacks album Blue Lines.[112] 2006 utsåg läsarna av Guitar World albumet till det åttonde bästa albumet på listan "100 Greatest Guitar Recordings"[113] och två år tidigare hade USA:s kongressbibliotek antagit Nevermind i deras National Recording Registry, som är menat att samla ljudupptagningar som anses vara kulturellt, historiskt och/eller estetiskt viktiga för att kunna skildra USA:s historia.[114] Nevermind certifierades för både guld och platinum i USA i november 1991 av Recording Industry Association of America och för diamant i mars 1999.[115] Albumet har även certifierats för diamant i både Kanada[116] och Frankrike[117]. I Sverige har Nevermind certifierats för guld.[118]

Låtlista[redigera | redigera wikitext]

Alla låtar är skrivna och komponerade av Kurt Cobain, om inte annat anges. 

# Titel Kompositör Längd
1. Smells Like Teen Spirit   Cobain, Krist Novoselic, Dave Grohl 5:01
2. In Bloom     4:14
3. Come as You Are     3:39
4. Breed     3:03
5. Lithium     4:17
6. Polly     2:57
7. Territorial Pissings (innehåller låttext från låten "Get Together" av The Youngbloods) Cobain, Chet Powers 2:22
8. Drain You     3:43
9. Lounge Act     2:36
10. Stay Away     3:32
11. On a Plain     3:16
12. Something in the Way (innehåller gömd låt)   3:55
Total längd:
42:35


20th Anniversary Deluxe Edition (2011)[redigera | redigera wikitext]

CD 1[redigera | redigera wikitext]



CD 2[redigera | redigera wikitext]




20th Anniversary Limited Edition (2011)[redigera | redigera wikitext]

CD 3[redigera | redigera wikitext]


CD 4[redigera | redigera wikitext]


DVD[redigera | redigera wikitext]



Noteringar
  • ^  Dessa inspelningar skedde på Music Source i Seattle, Washington den 1 januari 1991.
  • ^  Denna inspelning skedde på Laundry Room i Seattle, Washington den 7 april 1992.
  • ^  Denna inspelning skedde under en radiosession med John PeelBBC den 21 oktober 1990 och sändes först den 3 november samma år.
  • ^  Dessa inspelningar är från bandets konsert på The Dogfish Mobile Truck vid The Paramount Theatre i Seattle, Washington den 31 oktober 1991.
  • ^  Dessa inspelningar är från bandets konsert på Pat O'Brien Pavilion i Del Mar, Kalifornien den 28 december 1991.
  • ^  Dessa inspelningar skedde i Smart Studios i Madison, Wisconsin den 2–6 april 1990.
  • ^  Dessa inspelningar skedde i Tacoma, Washington våren 1991.
  • ^  Denna inspelning skedde under en radiosession med John Peel på BBC den 23 september 1991 och sändes först den 3 november samma år.
  • ^  Denna inspelning skedde under en radiosession med Mark Goodier på BBC den 9 november 1991 och sändes först den 18 november samma år.
  • ^  Dessa ofärdiga mixningar gjordes av producenten Butch Vig i Devonshire Studios i Los Angeles, Kalifornien den 20–28 maj 1991 för Nirvana att lyssna på och kunna få en uppfattning om hur låtarna skulle låta när de var färdigmixade.

Gömd låt[redigera | redigera wikitext]

Låten "Endless, Nameless" (6:44) finns med på vissa versioner av albumet.[119] Låten (som är skriven av Cobain, Novoselic och Grohl) kom till under den första inspelningsdagen av låten "Lithium" när Cobain blev väldigt frusterad över att det tog så lång tid att få allt att stämma med "Lithium". Han och de andra bandmedlemmarna bestämde sig då för att jamma lite istället och de testade på en instrumentell låt de hade arbetat med. Detta jam spelades in av Vig och döptes senare till "Endless, Nameless".[120]

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Övriga medverkande[redigera | redigera wikitext]

  • Chad Channing – cymbaler på "Polly" och trummor på The Smart Studio Sessions
  • Kirk Canning – cello på "Something in the Way"
  • Butch Vig – producent och inspelningstekniker
  • Spencer Eldenspädbarn på albumets framsida
  • Craig Doubet – teknikassistent och mixning
  • Andy Wallace – mixning
  • Robert Fisher – illustration och design
  • Michael Lavine – fotografi
  • Kirk Weddle – fotografi
  • Jeff Sheehan – teknikassistent
  • James Johnson – teknikassistent
  • Howie Weinbergmastering
  • Gary Gersh – A&R
  • Bob Ludwig – mastering på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Ryan Rogers – design på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Richard Weedon – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Chris Cuffaro – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Steve Gullick – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition
  • Jay Brown – fotografi på 20th Anniversary Deluxe Edition

Topplistor[redigera | redigera wikitext]

Topplista Högsta listplacering
ARIA Charts[121][122] 2
Billboard 200[77][123][124] 1
Canadian Albums Chart[125] 1
Federazione Industria Musicale Italiana[126] 20
Finlands officiella lista[127] 1
Media Control Charts[128] 3
MegaCharts[129] 3
Oricon[130] 24
Productores de Música de España[131] 12
Recording Industry Association of New Zealand[132][133] 2
Sverigetopplistan[134] 1
Swiss Music Charts[135] 2
Syndicat National de l'Édition Phonographique[136] 5
Top 100 Mexico[137] 43
UK Albums Chart[81][138][139] 5
Ultratop[140] 7
VG-lista[141][142] 2
Ö3 Austria Top 40[143] 2

Certifikat[redigera | redigera wikitext]

Land Certifikat
Belgien[144] 3× platina
Brasilien[145] Platina
Finland[146] Guld
Frankrike[117] Diamant
Italien[147] Guld
Kanada[116] Diamant
Polen[148] Platina
Schweiz[149] Platina
Storbritannien[150] 2× platina
Sverige[118] Guld
Tyskland[151] 2× platina
USA[115][152] Diamant
Österrike[153] Platina

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nevermind, 25 juli 2012.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enbart "Polly" var det som kom med på albumet av de låtar som spelades in i Smart Studios i april 1990. Resten av låtarna som spelades in vid detta tillfälle släpptes 2011 på utgåvorna 20th Anniversary Deluxe Edition och 20th Anniversary Limited Edition under namnet The Smart Studio Sessions.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Classic Albums: Nirvana – Nevermind (DVD). Isis Productions, 2005.
  3. ^ Azerrad 1994, s. 154
  4. ^ Azerrad 1994, s. 151
  5. ^ Azerrad 1994, s. 145
  6. ^ Azerrad 1994, s. 162
  7. ^ [a b] Hoi, Tobias (oktober 2001). ”In Bloom”. Guitar World. 
  8. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 29
  9. ^ Azerrad 1994, s. 137
  10. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 38
  11. ^ [a b c d e] Cross, Charles (oktober 2001). ”Requiem for a Dream”. Guitar World. 
  12. ^ Azerrad 1994, s. 138
  13. ^ Azerrad 1994, s. 164-165
  14. ^ Sandford 1995, s. 181
  15. ^ Azerrad 1994, s. 167
  16. ^ Azerrad 1994, s. 169
  17. ^ Cross, Charles (8 september 2011). ”True or False? 8 Myths About Nirvana's 'Nevermind'” (på engelska). SPIN. Arkiverad från originalet den 16 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130516051808/http://www.spin.com/articles/true-or-false-8-myths-about-nirvanas-nevermind/. Läst 11 oktober 2012. 
  18. ^ [a b] Azerrad 1994, s. 174
  19. ^ Azerrad 1994, s. 176
  20. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 37
  21. ^ Di Perna, Alan (hösten 1996). ”Grunge Music: The Making of Nevermind”. Guitar World. 
  22. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 96
  23. ^ [a b] Azerrad 1994, s. 179-180
  24. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 99
  25. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 102
  26. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 103
  27. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 104
  28. ^ Lewis, Luke (december 2005). ”Nirvana – Nevermind”. Q Classic: Nirvana & the Story of Grunge. 
  29. ^ Fricke, David (27 januari 1994). ”Kurt Cobain: The Rolling Stone Interview”. Rolling Stone. 
  30. ^ Di Perna, Alan (augusti 1997). ”Absolutely Foobulous!”. Guitar World. 
  31. ^ ”Cobainspotting”. Guitar World. Oktober 2001. 
  32. ^ Chappell, Jon (juni 1993). ”Nirvana's Music”. Guitar. 
  33. ^ Rooksby 2000, s. 55
  34. ^ Lapriore, Elaine Beebe (2 september 2001). ”'Teen Spirit' at 10: An Unshakable Scent”. The Washington Post. 
  35. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 78
  36. ^ [a b] Berkenstadt & Cross 1998, s. 71
  37. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 70
  38. ^ Cross 2001, s. 204-205
  39. ^ [a b] Azerrad 1994, s. 199
  40. ^ ”Nirvana - Lithium CD Single” (på engelska). CD Universe. Arkiverad från originalet den 26 juli 2003. http://web.archive.org/web/20030726215916/http://www.cduniverse.com/productinfo.asp?pid=1436852. Läst 2 juli 2012. 
  41. ^ Marsh 1993, s. 204
  42. ^ Marsh 1993, s. 206
  43. ^ Cross 2001, s. 182
  44. ^ ”Nirvana, 'Come As You Are'” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 6 juli 2012. http://web.archive.org/web/20120706063424/http://www.rollingstone.com/music/lists/the-500-greatest-songs-of-all-time-20110407/nirvana-come-as-you-are-19691231. Läst 2 juli 2012. 
  45. ^ Ulrich, John M; Harris, Andrea L. (2003). ”GenXegesis: Essays on Alternative Youth (Sub)Culture” (på engelska). Popular Press: sid. 81. 
  46. ^ Deming, Mark. ”Nirvana: Come as You Are” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 13 juli 2012. http://web.archive.org/web/20120713062330/http://www.allmusic.com/song/come-as-you-are-mt0003646196. Läst 23 juni 2012. 
  47. ^ [a b] Azerrad 1994, s. 218
  48. ^ Al & Cake (maj/juni 1992). ”An interview with... Kurt Cobain” (på engelska). Flipside Magazine. 
  49. ^ Morris, Chris (januari 1992). ”The Year's Hottest New Band Can't Stand Still” (på engelska). Musician. 
  50. ^ Deming, Mark. ”Nirvana: Lithium” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 11 juli 2012. http://web.archive.org/web/20120711070958/http://www.allmusic.com/song/lithium-mt0004699567. Läst 2 juli 2012. 
  51. ^ [a b] Deming, Mark. ”Nirvana: In Bloom” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 11 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130711080523/http://www.allmusic.com/song/in-bloom-mt0004900462. Läst 9 juli 2012. 
  52. ^ Azerrad 1994, s. 215
  53. ^ True 2007, s. 409
  54. ^ Cross 2001, s. 168-169
  55. ^ Cross 2001, s. 154
  56. ^ Cross 2001, s. 189
  57. ^ [a b] Azerrad 1994, s. 180-181
  58. ^ Ardell, Jena (30 september 2011). ”Nirvana's Photographer Kirk Weddle Recalls The Day In Pasadena He Shot Nevermind's Cover (Plus Rare Photos)” (på engelska). LA Weekly. Arkiverad från originalet den 2 januari 2012. http://web.archive.org/web/20120102123945/http://blogs.laweekly.com/westcoastsound/2011/09/exclusive_interview_with_nirva.php?. Läst 21 september 2013. 
  59. ^ Harris, Chris (10 november 2008). ”Nirvana Baby -- All Grown Up -- Re-Creates Classic Nevermind Cover Image: This time, Spencer Elden wore shorts.” (på engelska). MTV. Arkiverad från originalet den 26 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130526021244/http://www.mtv.com/news/articles/1598985/nirvana-baby-re-creates-classic-nevermind-cover-image.jhtml. Läst 27 juli 2012. 
  60. ^ O'Connor, Mickey (19 mars 2001). ”Cover Story: London's Q magazine picked these; what are yours?” (på engelska). Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. http://web.archive.org/web/20131202221959/http://www.ew.com/ew/article/0,,102565,00.html. Läst 27 juni 2014. 
  61. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 108
  62. ^ Azerrad 1994, s. 209
  63. ^ Azerrad 1994, s. 196
  64. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 113
  65. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 111
  66. ^ Azerrad 1994, s. 227
  67. ^ Wice, Nathaniel (april 1992). ”How Nirvana Made It”. Spin. 
  68. ^ Azerrad 1994, s. 193
  69. ^ Azerrad 1994, s. 198
  70. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 119
  71. ^ Montgomery, James (23 september 2011). ”Nirvana's 'Smells Like Teen Spirit' Video: Behind The MTV Premiere - Onetime '120 Minutes' host Dave Kendall relives that Sunday night the generation-defining clip debuted.” (på engelska). MTV. Arkiverad från originalet den 23 juni 2012. http://web.archive.org/web/20120623193528/http://www.mtv.com/news/articles/1671285/smells-like-teen-spirit-nirvana-120-minutes.jhtml. Läst 20 juli 2012. 
  72. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 124-125
  73. ^ Azerrad 1994, s. 202
  74. ^ Azerrad 1994, s. 228
  75. ^ Azerrad 1994, s. 203
  76. ^ Weingarten, Christopher R. (25 juli 2013). ”No Alternative: 40 Hard-Rock Songs That Nirvana Couldn't Kill” (på engelska). SPIN. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2013. http://web.archive.org/web/20130828193509/http://www.spin.com/articles/no-alternative-40-songs-grunge-killed-hair-metal-myth/. Läst 27 juli 2013. 
  77. ^ [a b] Azerrad 1994, s. 229
  78. ^ [a b] ”Nirvana: Billboard Singles” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 24 april 2011. http://web.archive.org/web/20110424063019/http://www.allmusic.com/artist/nirvana-p5034/charts-awards/billboard-singles. Läst 21 maj 2012. 
  79. ^ ”Come as You Are - Nirvana” (på engelska). Billboard.com. http://www.billboard.com/charts/hot-100#/song/nirvana/come-as-you-are/1599333. Läst 2 juli 2012. 
  80. ^ ”Come As You Are - Nirvana (på engelska). Rolling Stone. 9 december 2004. Arkiverad från originalet den 5 maj 2009. http://web.archive.org/web/20090505062255/http://www.rollingstone.com/news/story/6596290/come_as_you_are. Läst 25 juni 2012. 
  81. ^ [a b c d] Roberts 2006, passim
  82. ^ [a b] ”Search for: Nirvana” (på engelska). Swedishcharts.com. http://swedishcharts.com/search.asp?search=Nirvana&cat=s. Läst 21 maj 2012. 
  83. ^ ”Lithium - Nirvana” (på engelska). Billboard.com. http://www.billboard.com/charts/hot-100#/song/nirvana/lithium/1609353. Läst 2 juli 2012. 
  84. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 148-149
  85. ^ ”Nevermind [2 CD Deluxe Edition]” (på engelska). Amazon.com. 27 september 2011. Arkiverad från originalet den 8 mars 2013. http://web.archive.org/web/20130308095117/http://www.amazon.com/Nevermind-2-CD-Deluxe-Edition/dp/B0057GYOA4. Läst 29 juli 2012. 
  86. ^ ”Nevermind [4CD/DVD Super Deluxe] [Box Set]” (på engelska). Amazon.com. 24 oktober 2011. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121013021419/http://www.amazon.com/Nevermind-4CD-DVD-Super-Deluxe/dp/B005AAVFDQ. Läst 29 juli 2012. 
  87. ^ [a b] Erlewine, Stephen Thomas. ”Nirvana: Nevermind” (på engelska). Allmusic. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121001065431/http://www.allmusic.com/album/nevermind-mw0000185616. Läst 24 juli 2012. 
  88. ^ [a b] Thomas, Lou (23 april 2007). ”Nirvana Nevermind Review” (på engelska). BBC Music. Arkiverad från originalet den 11 februari 2011. http://web.archive.org/web/20110211152848/http://www.bbc.co.uk/music/reviews/f8dp. Läst 24 juli 2012. 
  89. ^ [a b] Lukowski, Andrzej (3 oktober 2011). ”Nirvana: Nevermind (20th Anniversary Remastered Edition)” (på engelska). Drowned in Sound. Arkiverad från originalet den 1 april 2013. http://web.archive.org/web/20130401212441/http://drownedinsound.com/releases/16546/reviews/4143681. Läst 24 juli 2012. 
  90. ^ [a b] Browne, David (25 oktober 1991). ”Nevermind (1991): Nirvana” (på engelska). Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 7 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110607183822/http://www.ew.com/ew/article/0,,315922,00.html. Läst 24 juli 2012. 
  91. ^ [a b] Esposito, Joey (6 oktober 2011). ”Nirvana: Nevermind Deluxe Edition Review - The iconic album gets a 2-disc, 20th anniversary re-release.” (på engelska). IGN. Arkiverad från originalet den 10 mars 2012. http://web.archive.org/web/20120310102445/http://music.ign.com/articles/119/1198670p1.html. Läst 24 juli 2012. 
  92. ^ [a b] True 2007, s. 233
  93. ^ [a b] Harvell, Jess (27 september 2011). ”Nirvana: Nevermind [20th Anniversary Edition]” (på engelska). Pitchfork Media. Arkiverad från originalet den 30 april 2013. http://web.archive.org/web/20130430204512/http://pitchfork.com/reviews/albums/15854-nevermind-20th-anniversary-edition/. Läst 24 juli 2012. 
  94. ^ [a b] Robbins, Ira (28 november 1991). ”Nirvana: Nevermind” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 6 juli 2012. http://web.archive.org/web/20120706064059/http://www.rollingstone.com/music/albumreviews/nevermind-19911128. Läst 24 juli 2012. 
  95. ^ [a b] Rosen, Jody (27 september 2011). ”Nirvana: Nevermind 20th Anniversary” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 14 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130514084044/http://www.rollingstone.com/music/albumreviews/nevermind-20th-anniversary-20110927. Läst 24 juli 2012. 
  96. ^ Perry, Andrew (oktober 1991). ”Reviews”. Select. 
  97. ^ Spencer, Lauren (december 1991). ”Nevermind review”. Spin. 
  98. ^ [a b] Hyden, Steven (27 september 2011). ”Nirvana: Nevermind” (på engelska). The A.V. Club. Arkiverad från originalet den 2 juni 2013. http://web.archive.org/web/20130602231822/http://www.avclub.com/articles/nirvana-nevermind,62307/. Läst 24 juli 2012. 
  99. ^ Schoemer, Karen (27 september 1991). ”Pop/Jazz; A Band That Deals In Apathy” (på engelska). The New York Times. Arkiverad från originalet den 7 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140307130817/http://www.nytimes.com/1991/09/27/arts/pop-jazz-a-band-that-deals-in-apathy.html?src=pm. Läst 24 juli 2012. 
  100. ^ Christgau, Robert (3 mars 1992). ”The 1991 Pazz & Jop Critics Poll” (på engelska). The Village Voice. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110703040145/http://robertchristgau.com/xg/pnj/pjres91.php. Läst 17 juli 2012. 
  101. ^ Christgau, Robert (3 mars 1992). ”Reality Used to Be a Friend of Ours” (på engelska). The Village Voice. Arkiverad från originalet den 3 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110703040107/http://robertchristgau.com/xg/pnj/pj91.php. Läst 30 juli 2012. 
  102. ^ ”Nirvana, 'Nevermind'” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 16 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130516075238/http://www.rollingstone.com/music/lists/500-greatest-albums-of-all-time-20120531/nirvana-nevermind-20120524. Läst 30 juli 2012. 
  103. ^ Mayfield, Geoff (25 december 1999). ”1999 The Year in Music Totally '90s: Diary of a Decade - The listing of Top Pop Albums of the '90s & Hot 100 Singles of the '90s”. Billboard. 
  104. ^ Tyrangiel, Josh (2006). ”All-TIME 100 Albums: Nevermind (på engelska). Time. Arkiverad från originalet den 21 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130721033936/http://entertainment.time.com/2006/11/02/the-all-time-100-albums/slide/nevermind/. Läst 30 juli 2012. 
  105. ^ ”Top 100 Albums of the 1990s” (på engelska). Pitchfork Media. 17 november 2003. Arkiverad från originalet den 1 maj 2011. http://web.archive.org/web/20110501073007/http://pitchfork.com/features/staff-lists/5923-top-100-albums-of-the-1990s/10/. Läst 30 juli 2012. 
  106. ^ ”Blender Selects the 100 Greatest American Albums of All Time” (på engelska). Vintage Vinyl News. 18 oktober 2008. Arkiverad från originalet den 16 september 2013. http://web.archive.org/web/20130916185855/http://www.vintagevinylnews.com/2008/10/blender-selects-100-greatest-american.html. Läst 7 augusti 2012. 
  107. ^ ”Q Readers 100 Greatest Albums Ever”. Q. Januari 2003. 
  108. ^ ”The Best 50 CD's of the Last 15 Years”. Q (182). Oktober 2001. 
  109. ^ ”Q Readers All Time Top 100 Albums”. Q. Februari 1998. 
  110. ^ ”Q Readers Best Albums Ever”. Q (235). Februari 2006. 
  111. ^ ”In Our Lifetime: Q's 100 Best Albums”. Q. Januari 1995. 
  112. ^ ”Album of the Year”. Q. 1991. 
  113. ^ ”100 Greatest Guitar Albums”. Guitar World. Oktober 2006. 
  114. ^ ”The National Recording Registry 2004” (på engelska). USA:s kongressbibliotek. 2004. Arkiverad från originalet den 25 mars 2011. http://web.archive.org/web/20110325083643/http://www.loc.gov/rr/record/nrpb/registry/nrpb-2004reg.html. Läst 30 juli 2012. 
  115. ^ [a b] ”RIAA: SEARCHABLE DATABASE” (på engelska). Riaa.com. http://www.riaa.com/goldandplatinumdata.php?resultpage=1&table=SEARCH_RESULTS&artist=Nirvana&sort=Artist&perPage=50. Läst 18 maj 2012. 
  116. ^ [a b] ”Gold Platinum Database” (på engelska). Musiccanada.com. http://www.musiccanada.com/GPSearchResult.aspx?st=&ica=False&sa=Nirvana&sl=&smt=0&sat=-1&ssb=Artist. Läst 18 maj 2012. 
  117. ^ [a b] ”Les Certifications” (på franska). Infodisc.fr. http://www.infodisc.fr/CD_Certif.php. Läst 18 maj 2012. 
  118. ^ [a b] ”Guld & Platina (1987-1998)”. Ifpi.se. Arkiverad från originalet den 28 december 2011. http://web.archive.org/web/20111228133259/http://www.ifpi.se/wp/wp-content/uploads/guld-platina-1987-1998.pdf. Läst 19 maj 2012. 
  119. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 103-104
  120. ^ Berkenstadt & Cross 1998, s. 77-78
  121. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Australian-charts.com. http://australian-charts.com/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  122. ^ Kent 1993; 2006, passim
  123. ^ ”Nirvana: Billboard Albums” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 10 december 2010. http://web.archive.org/web/20101210025856/http://allmusic.com/artist/nirvana-p5034/charts-awards. Läst 18 maj 2012. 
  124. ^ ”Nirvana: Chart History” (på engelska). Billboard.com. http://www.billboard.com/#/artist/nirvana/chart-history/5316?f=305&g=Albums. Läst 19 maj 2012. 
  125. ^ ”RPM: Results” (på engelska). Collectionscanada.gc.ca. http://www.collectionscanada.gc.ca/rpm/028020-110.01-e.php?PHPSESSID=c6btf3r8hs459qqt5ln3o3dcv5&q1=Nirvana&q2=Top+Albums%2FCDs&interval=50. Läst 19 maj 2012. 
  126. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Italiancharts.com. http://italiancharts.com/search.asp?cat=a&search=Nirvana. Läst 18 maj 2012. 
  127. ^ Pennanen 2003, passim
  128. ^ ”Start | Nirvana | Longplay-Chartverfolgung” (på engelska). Musicline.de. http://www.musicline.de/de/chartverfolgung_summary/artist/NIRVANA/19028/longplay. Läst 24 juli 2012. 
  129. ^ ”Zoeken naar: Nirvana” (på nederländska). Dutchcharts.nl. http://dutchcharts.nl/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  130. ^ Oricon 2006, passim
  131. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Spanishcharts.com. http://spanishcharts.com/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  132. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Charts.org.nz. http://charts.org.nz/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  133. ^ Scapolo 2001, passim
  134. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Swedishcharts.com. http://swedishcharts.com/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  135. ^ ”Suche nach: Nirvana” (på tyska). Hitparade.ch. http://hitparade.ch/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  136. ^ ”Recherche pour: Nirvana” (på franska). Lescharts.com. http://lescharts.com/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  137. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Mexicancharts.com. http://mexicancharts.com/search.asp?cat=a&search=Nirvana. Läst 24 juli 2012. 
  138. ^ ”Nirvana” (på engelska). Chartarchive.org. http://chartarchive.org/a/nirvana. Läst 18 maj 2012. 
  139. ^ ”Chart Log UK: 1994–2010” (på engelska). Zobbel.de. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110719120244/http://www.zobbel.de/cluk/CLUK_N.HTM. Läst 20 maj 2012. 
  140. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Ultratop.be. http://www.ultratop.be/en/search.asp?cat=a&lang=fr&search=Nirvana. Läst 18 maj 2012. 
  141. ^ ”Search for: Nirvana” (på engelska). Norwegiancharts.com. http://norwegiancharts.com/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  142. ^ ”Nirvana” (på norska). VG-lista. http://lista.vg.no/artist/nirvana/1196. Läst 22 maj 2012. 
  143. ^ ”Suche nach: Nirvana” (på tyska). Austriancharts.at. http://austriancharts.at/search.asp?search=Nirvana&cat=a. Läst 18 maj 2012. 
  144. ^ ”GOLD AND PLATINUM CERTIFICATIONS - ALBUMS - 2004” (på engelska). Ultratop.be. 2004. http://www.ultratop.be/en/certifications.asp?year=2004. Läst 8 augusti 2012. 
  145. ^ ”Associação Brasileira de Produtores de Disco: Certificados” (på portugisiska). Abpd.org.br. Arkiverad från originalet den 9 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110609213922/http://abpd.org.br/certificados_interna.asp?sArtista=Nirvana. Läst 19 maj 2012. 
  146. ^ ”Musiikkituottajat: Tilastot” (på finska). Ifpi.fi. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100818011353/http://www.ifpi.fi/tilastot/artistit/nirvana. Läst 19 maj 2012. 
  147. ^ ”CERTIFICAZIONE ALBUM fisici e digitali dalla settimana 1 del 2009 alla settimana 23 del 2012” (på italienska). Fimi.it. 2012. Arkiverad från originalet den 3 november 2012. http://web.archive.org/web/20121103164617/http://www.fimi.it/temp/cert_Gfk_week2312a.pdf. Läst 25 juli 2012. 
  148. ^ ”Platynowe CD” (på polska). Zpav.pl. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110721133232/http://www.zpav.pl/rankingi/wyroznienia/platynowe/index.php. Läst 19 maj 2012. 
  149. ^ ”AWARDS” (på engelska). Swisscharts.com. http://www.swisscharts.com/search_certifications.asp?search=Nirvana. Läst 19 maj 2012. 
  150. ^ ”Certified Awards Search” (på engelska). Bpi.co.uk. http://www.bpi.co.uk/certifiedawards/search.aspx. Läst 18 maj 2012. 
  151. ^ ”Gold-/Platin-Datenbank” (på tyska). Musikindustrie.de. http://www.musikindustrie.de/no_cache/gold_platin_datenbank/#topSearch. Läst 18 maj 2012. 
  152. ^ ”The Recording Industry's New Diamond® Award Mines Best-Sellers: Led Zeppelin and Nirvana Albums are Newest Winners; Hootie & The Blowfish Advance Their Top Debut Status” (på engelska). Riaa.com. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110629054149/http://www.riaa.com/newsitem.php?news_year_filter=&resultpage=118&id=94152BE9-9138-3E48-DA14-40272B8E84F6. Läst 18 maj 2012. 
  153. ^ ”Gold & Platin” (på tyska). Ifpi.at. http://www.ifpi.at/?section=goldplatin. Läst 19 maj 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "We knew in two minutes that he was the right drummer."
  2. ^ "[...] fell into place."
  3. ^ "[...] Bay City Rollers getting molested by Black Flag."
  4. ^ "[...] an ambiguous, harmonically dislocated sequence."
  5. ^ "[...] the 'Louie Louie' of the nineties."
  6. ^ "Because you want to not; because everyone else is."
  7. ^ "If you're offended by this, you must be a closet pedophile."