Newbritaingräsfågel

Från Wikipedia
(Omdirigerad från New Britaingräsfågel)
Newbritaingräsfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljGräsfåglar
Locustellidae
SläkteMegalurulus
ArtNewbritaingräsfågel
C. rubiginosus
Vetenskapligt namn
§ Cincloramphus rubiginosus
Auktor(Sclater, 1881)
Utbredning
Synonymer
  • New Britaingräsfågel
  • Megalurulus rubiginosus

Newbritaingräsfågel[2] (Cincloramphus rubiginosus) är en fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Newbritaingräsfågeln är en rätt knubbig och långstjärtad sångare. På ovansidan är den mörkt rostbrun med ljusare vingar. Undersidan är ljusare rostfärgad. Även ansiktet är rostrött, med mörk hjässa och ett tunt mörkt ögonstreck. Fågeln är mycket lik whitemangräsfågeln men är ljusare med mindre mörk ansiktsmask och ljusa ben. Sången består av ett kyrkklockelik klämtande och lätet är ett hårt "churr" eller "tchak".[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln lever i buskmark på Niu Briten i Bismarckarkipelagen.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Newbritaingräsfågeln placeras traditionellt i släktet Megalurulus. DNA-studier från 2018[6] visar dock att arterna i Megalurulus inte är varandras närmaste släktingar utan bildar en klad tillsammans med arterna i Cincloramphus, fijigräsfågeln, timorgräsfågeln (Buettikoferella) samt rostgräsfågeln och papuagräsfågeln från Megalurus. Författarna till studien rekommenderar att alla dessa placeras i Cincloramphus som har prioritet, och denna hållning följs här.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Newbritangräsfågeln bebor undervegetatation i tätvuxna skogar, både ursprungliga och uppväxande, där den kryper lågt som en mus. Den hittas upp till 1400 meters höjd.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Trots det begränsade utbredningsområdet och att den tros minska i antal anses beståndet vara livskraftigt av internationella naturvårdsunionen IUCN. [1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Megalurulus rubiginosus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ [a b] Madge, S. (2020). Rusty Thicketbird (Cincloramphus rubiginosus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.rusthi1.01
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet, and U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
  7. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]