New wave-musik
| New wave | |
| Stilursprung | Punkrock, artrock, garagerock, glamrock, pubrock, ska, reggae, funk, elektronisk musik, pop, tuggummipop, disco |
|---|---|
| Kulturellt ursprung | Mitten till slutet av 1970-talet, Storbritannien och USA |
| Instrument | Elbas, elgitarr, synthesizer, sång, trummor |
| Popularitet | Sent 1970-tal till mitten av 1980-talet samt ett återupplivande under 2000- och 2010-talen |
| Påverkat | Neue Deutsche Welle – New romantic – Synthpop – Mod revival – Chillwave |
| Fusionsgenrer | Synthpunk – 2 Tone – Electroclash – Nu Rave |
New wave (på svenska även nya vågen) är en subgenre inom västerländsk populärmusik som uppstod i Storbritannien ungefär 1977-78 några år senare än punkrocken. Termen var först en slags beskrivning av en mer musikaliskt och lyrikmässigt komplex musik än punk, den omfattade punkband "som lärt sig spela"[1], och i botten fanns värderingar som anti-rasism och ett utbrett missnöje med regeringen Thatchers ekonomiska politik.[2] I förlängningen ledde ambitionen att förena musik och socialt engagemang att just två new wave-artister – Bob Geldof och Midge Ure – tog initiativet till den stora hjälpgalan för Etiopien, Live Aid. Till de ekonomisk-politiska ställningstagandena hörde även initiativen att starta egna skivbolag.
Musikaliskt fanns influenser från punk, rock, pop, reggae, ska, dub, mycket tidiga Beatles-låtar och världsmusik, och Nya vågen var därmed en mycket bred genre omkring åren 1979-85. Givetvis var flertalet artister skickliga och begåvade redan från start. Till de stora artisterna hörde The Police, Blondie, The Clash, Elvis Costello och Talking Heads. Som inom annan populärmusik inleddes ett experimenterande med synthesizers och det stora antal nya ljudmönster som utvecklingen av den digitala ljudsyntesen möjliggjorde i början och mitten av 1980-talet. 1980-talets synthvåg räknas normalt inte till Nya vågen, men otaliga nya band under 1990-talet och under 2000-talets första decennier är influerade av new wave. De musikaliska och självständighetsivrande värdena har i så stor utsträckning influerat indiemusiken att de – trots att det har gått en generation avseende musiker och fans – kan ses som nära släktingar.[3]
Exempel på artister och grupper
- Adam and the Ants
- Alphaville
- The Beat
- Bow Wow Wow
- Blondie
- Boomtown Rats
- The Cars
- The Clash (efter de första punk-åren)
- China Crisis
- Elvis Costello/Boy George
- Culture Club
- The B-52's
- Devo
- Dexys Midnight Runners
- Duran Duran
- Echo & the Bunnymen
- Eurythmics
- The Fixx
- The Go-Go's
- Men At Work
- Nina Hagen
- Human League
- Billy Idol
- Imperiet
- Joe Jackson
- The Jam
- Japan
- Joy Division
- Kim Wilde
- The Knack
- Annabel Lamb
- Lene Lovich
- Lustans lakejer
- Madness (efter första albumet)
- Martha and the Muffins
- Men at Work
- Mental as Anything
- Modern English
- Naked Eyes
- Nena
- New Age Steppers
- Hazel O'Connor
- New Order
- Plastic Bertrand
- The Pretenders
- The Psychedelic Furs
- Radio Stars
- Reeperbahn
- Roxy Music
- Spandau Ballet
- Squeeze (musikgrupp)
- Strasse
- T-shirts
- The Police
- The Selecter (efter första albumet)
- The Special AKA
- The Specials (efter första albumet)
- Tears for Fears
- Talking Heads
- Television
- The The
- Tom Tom Club
- Tredje mannen
- Wall of Voodo
- Ultravox
- The Sounds
- XTC
Referenser
- ^ Ira Robbins (1977) The New Wave Washes Out, Trouser Press October 1977, 22.
- ^ Heard, Chris. ”Rock against Thatcher”. BBC News (4 maj 2004). http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/3682281.stm. Läst 27 september 2011.
- ^ Dougan, John. ”New Wave”. All Music. Rovi Corporation. http://www.allmusic.com/explore/essay/new-wave-t572. Läst 27 september 2011.