Nicaragua Canal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En konstverk över den föreslagna kanalen från  1899.

Nicaragua Canal är en föreslagen vattenväg genom Nicaragua som ska ansluta Karibiska havet och Atlanten med Stilla havet. En trolig sträckning är att kanalen från Atlantsidan, skulle följa floder upp till Nicaraguasjön och därefter genom näset vid staden Rivas, för att sedan nå Stilla havet. En sådan kanalkonstruktion längs floden San Juan föreslogs redan i början av kolonialtiden och Napoleon III skrev en artikel om dess genomförbarhet i början av 1800-talet. USA övergav planerna på att bygga en sådan kanal, efter att de 1904 hade köpt de franska intressena i Panamakanalen till en rimlig kostnad. Tankar över en ny kanal fortsätter då den stadiga ökningen av världens sjöfart skulle kunna projektet ekonomiskt lönsamt. Alternativt skulle en järnväg, eller en kombinerad järnvägs- och oljeledning, byggas för att koppla samman Atlantens och Stilla havets hamnar i området.

I juni 2013 godkände Nicaraguas parlament ett lagförslag om att bevilja ett femtio-årigt koncessionsavtal till ett nybildat Hong Kong-baserat företag, Hongkong Nicaragua Canal Development Investment Co (HKND Group), att bygga kanalen.[1][2][3][4] Koncessionen kan förlängas med ytterligare 50 år, efter det att kanalen är i drift.[5]

Sträckning[redigera | redigera wikitext]

Flera möjliga vägar har föreslagits för en kanal genom Nicaragua, vilka alla utnyttjar Nicaraguasjön, som är den näst största sjön i Latinamerika. Tre vägar har diskuterats att bära trafik från Atlanten fram till sjön, vilken ligger 32 meter över havet:

  • från Bluefields, uppför Rio Escondido och sedan en konstgjord kanal till sjön
  • från Punta Gorda, uppför Rio Punta Gorda och sedan en konstgjord kanal till sjön
  • från San Juan de Nicaragua, uppför San Juan River - med förbättringar och nya slussar - till sjön

En konstgjord kanal skulle då behöva anläggas genom det smala näset vid Rivas (dess lägsta punkt är 56 meter), för att nå Stilla havet i San Juan del Sur eller Brito.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Karikatyrteckning från 1895, som beskriver USA:s planer på att anlägga en kanal genom Nicaragua

Idén att bygga en kanal genom Centralamerika är gammal. Den koloniala administrationen av Nya Spanien gjorde preliminära undersökningar. De sträckningar som brukade föreslås löpte antingen genom Nicaragua, Panama, eller genom Tehuantepecnäset i Mexico.

År 1825 övervägde den då nybildade Centralamerikanska federationen en kanal och lantmätare anlitades för att kartlägga en möjlig sträckning. Förenta staterna kontaktades, då det var en tänkbar partner både när det gällde finansiering och den ingenjörsteknik teknik som skulle behövas för att bygga kanalen. En undersökning från 1830 uppgav att kanalen skulle bli 278 kilometer lång och i huvudsak följa San Juan-floden från Atlanten till Nicaraguasjön, för att sedan gå igenom en serie av slussar och tunnlar från sjön till Stilla havet.

Även kongresstjänstemänen i Washington DC tyckte att projektet kunde vara bärkraftigt och statsmannen Henry Clay lade formellt fram förslaget till kongressen i USA 1826, varefter planen dock inte godkändes. Kongressen var orolig för Nicaraguas utbredda fattigdom och politisk instabilitet samt över de rivaliserande strategiska och ekonomiska intressen som den brittiska regeringen utgjorde, då de kontrollerade både Brittiska Honduras (idag Belize) och Mosquitokusten.

Den 26 augusti 1849 undertecknade den nicaraguanska regeringen ett avtal med den amerikanske affärsmannen Cornelius Vanderbilt. Detta gav hans företag Accessory Transit Company ensamrätt att bygga en kanal inom 12 år och gav samma företag ensamrätt på administrering av en tillfällig handelsväg, där landvägen passerar genom Rivas-näset med tåg och diligens. Den tillfälliga vägen fungerade väl och blev snabbt en av de viktigaste vägarna för handeln mellan New York och San Francisco. Inbördeskriget i Nicaragua och en invasion ledd av William Walker förhindrade dock kanalplanerna från att slutföras.

Det fortsatta intresset för kanalen var en viktig faktor i förhandlingarna om Clayton-Bulwer-fördraget 1850. Kanalidén diskuterades flitigt av affärsmän och regeringar under hela 1800-talet.[6]

Den amerikanska Nicaraguan Canal Commission genomförde en grundlig hydrologisk undersökning av San Juan-floden och dess vattendelare och kom 1899 fram till att projektet var genomförbart till en total kostnad av 138 miljoner dollar. Samtidigt publicerade Geological Society of America rapporten Physiography and Geology of Region Adjacent to the Nicaragua Canal Route i maj 1899, som intill denna dag är en av de mest detaljerade geologiska undersökningarna i San Juan-regionen.[7]

I slutet av 1800-talet förhandlade Förenta staterna med den Nicaraguanske presidenten José Santos Zelaya att arrendera mark för att bygga en kanal genom Nicaragua. Luis Felipe Corea, den nicaraguanska ambassadören i Washington, skrev till USA:s utrikesminister John Hay och uttryckte Zelaya-regeringens stöd för en sådan kanal. Den amerikanska regeringen undertecknade Sanchez/Merry-fördraget med Nicaragua, som ett alternativ i fall förhandlingarna om en kanal genom Colombia skulle falla, trots att fördraget senare avvisades av John Hay. Innan Corea slutfört ett utkast till Nicaraguas förslag, övervägde kongressen det så kallade Spooner Act, vilket handlade om att köpa Frankrikes intressen i Panamakanalen. Förutom förhoppningar om ett tidigare färdigställande av Panamakanalen, varnade motståndare till Nicaraguas kanal för risken för vulkanisk aktivitet på Momotombo-vulkanen. Det gynnade sammantaget byggandet av en kanal genom Panamanäset.[8]

År 1897, föreslog Förenta staternas Nicaraguan Canal Commission åter en kanal, liksom den efterföljande Isthmian Canal Commission gjorde 1899. Men kommissionen rekommenderade också att det franska arbetet på Panamakanalen borde kunna tas över om det kunde köpas för maximalt 40 000 000 dollar. Eftersom det franska försöket låg nere kunde USA 1904 köpa den franska koncessionen, med utrustning och utgrävningar för 40 miljoner USD.

Enligt Stephen Kinzer's bok Overthrow från 2006, anlitade Philippe Bunau Varilla (som var chef för franska Canal Syndicate, en grupp som ägde stora landområden i hela Panama), 1898 lobbyisten William Nelson Cromwell för att lobba för en kanal genom Panama inför den amerikanska kongressen. Genom att dra nytta av ett år med ökad vulkanisk aktivitet i Västindien, planterade Cromwell 1902 en berättelse i New York Sun som rapporterade att vulkanen Momotombo i Nicaragua hade haft ett utbrott och orsakat seismiska chocker. Detta orsakade oro om eventuella effekter på en nicaraguansk kanal. Cromwell arrangerade broschyrer, med frimärken föreställande Momotombo, ska skickades till var senator, som "bevis" för den vulkaniska aktiviteten i Nicaragua. Ett utbrott i Saint-Pierre, Martinique, som dödade 30 000 människor, övertygade sedan merparten av den amerikanska kongressen att rösta för Panamakanalen istället, vilket innebär att endast åtta röster återstod för Nicaragua. Beslutet att bygga Panamakanalen togs med fyra rösters övervikt. William Nelson Cromwell betalades 800 000 dollar för sin lobbyverksamhet.[9]

I början av 20-talet, försökte Nicaraguas president José Santos Zelaya att få finansiering från Tyskland och Japan för att finansiera kanalen. Men då Panamakanalen redan var i drift, motsatte sig USA.

Efter Panamakanalen[redigera | redigera wikitext]

Sheldon, Henry Isaac (1902), ”Föreslagen sträckning”, Notes on the Nicaragua Canal .

Sedan Panamakanalen öppnades 1914, har Nicaraguakanalen blivit omprövad. Dess sträckning skulle förkorta vattenvägen mellan New York och San Francisco med nästan 800 kilometer. Enligt fördraget Bryan-Chamorro från 1916 betalade USA Nicaragua 3 miljoner US-dollar för en option i evighet och fri från beskattning, inklusive ett 99-årigt hyresavtal för Corn Islands och en plats för en flottbas på Gulf of Fonseca.

År 1929 godkände den amerikanska Interocean Canal Board en tvåårig detaljerad studie för ett fartyg kanalrutten, kallad Sultan-rapporten efter sin upphovsman, den amerikanska arméingenjören överste Daniel Sultan. Från 1930 till 1931 kartlade United States Army Corps of Engineers (bestående av 300 män) vägen för en eventuell framtida kanal, kallad Forty-Niners väg eftersom den noga följt den väg som gruvarbetare tog på 1840-talets guldrush .[10] Men Costa Rica protesterade att då deras rättigheter till San Juan River hade åsidosatts och El Salvador vidhöll att den föreslagna marinbasen skulle påverka både dem och Honduras. Båda protesterna godtogs av den centralamerikanska domstolen i domar som inte erkändes av varken Nicaragua eller USA. Båda nationerna upphävde Bryan-Chamorro fördraget den 14 juli 1970.

Mellan 1939 och 1940, under andra världskriget, gjordes en ny studie för att bygga en pråm-kanal. Tre varianter övervägdes med minsta kanaldjup av sex fot, tio fot, och tolv fot.[11]

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Den möjliga sträckningen av Nicaraguas kanal relativt Panamakanalen.

Under 1999 antog Nicaraguas parlament enhälligt en utforskningskoncession, lag 319, [12] för byggandet av en grund vattenväg längs San Juan-floden, känd som Ecocanal. Detta skulle ansluta Nicaraguasjön till Karibiska havet, men skulle sakna en interocean-länk till Stilla havet. Detta projekt är löst baserat på 1939-1940 studien.

Utöver det statliga kanalförslaget, har privata förslag lanserats som baserats på en landbro över Nicaragua. Detta intermodala system för global transport (SIT Global), innebär att Nicaragua samt kanadensiska och amerikanska investerare, föreslår en kombinerad järnvägs- och oljeledning och en fiberoptisk kabel medan en konkurrerande grupp, Inter-Ocean Grande i Nicaragua, föreslår ett bygge av en järnväg som förbinder två hamnar på vardera kusterna.

År 2004 föreslog den nicaraguanska regeringen återigen en kanal genom landet, stor nog att hantera Postpanamax-fartyg på upp till 250 000 ton, jämfört med de cirka 65 000 ton som Panamakanalen rymmer. Den beräknade kostnaden för detta system kan vara så mycket som 25 miljarder USD, vilket motsvarar cirka 25 gånger Nicaraguas årsbudget. Den tidigare presidenten Enrique Bolaños har sökt utländska investerare för att stödja projektet. Projektet har dock mött ett starkt motstånd från miljöaktivister, som protesterar emot de skador som skulle göras på floder och djungel. Projektet kommer att vara som de ursprungliga planerna bara i det faktum att den amerikanska regeringen skulle köpa marken för investerare att börja bygga kanalen.

Under 2009 föreslog Rysslands president Dimitrij Medvedev att Ryssland skulle vara intresserad av att fullfölja byggandet av den inter-oceaniska kanalen. Däremot har inga framsteg gjorts hittills och bygget av den tredje uppsättningen av slussar för Panamakanalen har tydligen dämpat den ryska entusiasm för projektet.[13][14] Khalifa bin Zayed bin Sultan Al Nahyan i Förenade Arabemiraten har också uttryckt intresse för att sponsra ett inter-oceaniskt kanalbygge.[15]

År 2010 undertecknade Nicaragua ett kontrakt med två sydkoreanska entreprenörer, Dongmyeong Engineering & Architecture Consultants (DMEC) och Ox Investment, för att konstruera en djuphamn och tillhörande faciliteter på Monkey Point på Atlantkusten för att förbättra kapaciteten där.[16]

Den 27 juli meddelade 2012 ingenjörstjänster leverantör Royal Haskoning DHV[17] att den nicaraguanska regeringen har beställt en genomförbarhetsstudie som skall slutföras i början av 2013 till en kostnad av $ 720.000. Kontraktet har tilldelats till ett konsortium av Royal HaskoningDHV och Ecorys.

Den 26 september 2012, teckande den nicaraguanska regeringen och ett nybildat Hong Kong-baserat företag ett samförståndsavtal som förbinder HKND Group att finansiera och bygga den nicaraguanska kanalen och utvecklingsprojektet. [18][19][20] HKND Group är ett privat företag som inte är förknippad med någon regering utöver sitt gemensamma samarbete med Nicaraguas regering.[21] HKND Group har nu gått in i studien fasen av utvecklingen för att bedöma den tekniska och ekonomiska genomförbarheten av att konstruera en kanal i Nicaragua samt de potentiella miljömässiga, sociala och regionala konsekvenserna av olika vägar. [18] Kanalen och andra associerade projekt finansieras från investerare från hela världen och skulle skapa arbetstillfällen för Nicaragua och andra centralamerikanska länder.[22]

Den 10 juni 2013 rapporterade Associated Press att Nicaraguas parlaments infrastrukturkommitté enhälligt röstat för projektet, samtidigt som fyra ledamöter lade ned sina röster.[23] Den 13 juni 2013 beviljade Nicaraguas parlament koncessionen.[24]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ja till Panamakanalens konkurrent, från SVD Näringsliv
  2. ^ Watts, Jonathan (6 June 2013). ”Nicaragua fast-tracks Chinese plan to build canal to rival Panama”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2013/jun/11/nicaragua-chinese-plan-canal-panama. Läst 12 juni 2013. 
  3. ^ Watts, Jonathan (6 June 2013). ”Nicaragua gives Chinese firm contract to build alternative to Panama Canal”. http://www.guardian.co.uk/world/2013/jun/06/nicaragua-china-panama-canal. Läst 12 juni 2013. 
  4. ^ ”Nicaragua Congress approves ocean-to-ocean canal plan”. http://www.bbc.co.uk/news/world-latin-america-22899744. Läst 14 juni 2013. 
  5. ^ Nicaragua Revives Its Canal Dream
  6. ^ Colquhoun, Archibald Ross (1895). The key of the Pacific: the Nicaragua canal. Westminster, ENG: Archibald Constable. http://www.archive.org/stream/keypacificnicar02colqgoog#page/n6/mode/2up 
  7. ^ Hayes, C Willard (1899), ”Physiography and Geology of Region Adjacent to the Nicaragua Canal Route”, Bulletin of the Geological Society of America 10: 285–348 .
  8. ^ ”VII”, Campaign in America against the Nicaragua canal…, Brigham Young University, http://net.lib.byu.edu/~rdh7/wwi/comment/Panama/Panama02.htm 
  9. ^ Kinzer, Stephen, Overthrow, Henry Holt & Co (2006), pp. 58–59, ISBN 0-8050-8240-9.
  10. ^ On The Trail of The Forty-Niners”, Popular Mechanics: 55, January 1932, http://books.google.com/books?id=svEDAAAAMBAJ&pg=RA1-PA52&q&f=true#v=onepage&q&f=true .
  11. ^ ”Appendices I, II & III”, General Plans and Estimates for a Canal and Highway across the Republic of Nicaragua, Rock Island, IL, US: Engineer Office, 1940 .
  12. ^ ”Ley 319” (på Castilan), Legislación, NI: Asamblea, http://legislacion.asamblea.gob.ni/Normaweb.nsf/($All)/AED8217D68122C4E062570A10058019F?OpenDocument .
  13. ^ Russia Reconsiders Plans for Nicaraguan Channel, Central America data, 2010-01-18, http://www.centralamericadata.com/en/article/home/Russia_Reconsiders_Plans_for_Nicaraguan_Channel, läst 2011-11-13 .
  14. ^ Russia May Build Long-Planned Nicaragua Canal, Novinite, 2008-12-18, http://www.novinite.com/view_news.php?id=99941, läst 2011-11-13 .
  15. ^ Emirates Interested in Interoceanic Nicaragua Canal, Central America data, 2009-10-06, http://www.centralamericadata.com/en/article/home/Emirates_Interested_in_Interoceanic_Nicaragua_Canal, läst 2011-11-13 .
  16. ^ Koreans to build port of Monkey point, Central America data, http://en.centralamericadata.com/en/article/home/Koreans_to_Build_Port_of_Monkey_Point .
  17. ^ Alders, Margie (July 27, 2012) (på Dutch), Royal HaskoningDHV en Ecorys onderzoeken haalbaarheid 'tweede panamakanaal’ in Nicaragua, Royal Haskoning, http://www.royalhaskoning.com/nl-NL/NieuwsEnDocumentatie/Pages/RoyalHaskoningDHVenEcorysonderzoekenhaalbaarheid%E2%80%98tweedePanamakanaal%E2%80%99inNicaragua.aspx, läst July 27, 2012 
  18. ^ [a b] The project, HKND, http://hknd-group.com/the-project/ .
  19. ^ Nicaragua taps China for canal project”, Nicaragua dispatch, Sep 2012, http://www.nicaraguadispatch.com/news/2012/09/nicaragua-taps-china-for-canal-project/5206 .
  20. ^ Nicaragua signs memorandum with Chinese company to build a canal between two oceans”, Inside Costa rica, 2012 Sep 10, http://insidecostarica.com/2012/09/10/nicaragua-signs-memorandum-with-chinese-company-to-build-a-canal-between-two-oceans/ .
  21. ^ Promotora china de canal interoceanico de Nicaragua de US$40mn es 100% privada” (på Castilan), BN Americas, http://www.bnamericas.com/news/infraestructura/promotora-china-de-canal-interoceanico-de-nicaragua-de-us40000mn-es-100-privada1 .
  22. ^ Nicaragua looking to give Chinese company concession to build canal”Business”, The Washington post, 2013 Jun 6, arkiverad från ursprungsadressen den 2013-06-16, http://archive.is/Aw8Tl .
  23. ^ Luis Galeano (June 11, 2013). ”Nicaraguan legislators push ahead on giving Chinese company concession to build, operate canal”. Associated Press. http://www.foxnews.com/world/2013/06/11/nicaraguan-legislators-push-ahead-on-giving-chinese-company-concession-to-build/. 
  24. ^ http://hknd-group.com/

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 11°30′N 85°00′W / 11.5°N 85.0°V / 11.5; -85.0