Niccolò Tommaseo
| Niccolò Tommaseo | |
 | |
| Född | 9 oktober 1802[1][2][3] Šibenik[4][5] |
|---|---|
| Död | 1 maj 1874[1][2][3] eller 30 april 1874[6] Florens[4][5] |
| Begravd | Settignano Cemetery |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Utbildad vid | Universitetet i Padua  |
| Sysselsättning | Språkvetare[7], politiker, historiker, författare[8][5][7], journalist, poet[9] |
| Befattning | |
| Ledamot av Kungariket Sardiniens deputeradekammare Kungariket Sardinien sjunde legislatur (1860–1860)[8] | |
| Redigera Wikidata | |
Niccolò (eller Nicolò) Tommaseo (ursprungligen Nikola Tomašić), född den 9 oktober 1803 i Šibenik, död den 1 maj 1874 i Florens, var en italiensk litteraturhistoriker.
Tommaseo föddes inom en kroatisk släkt i Dalmatien. Han ägnade sig åt litterära värv i Florens, 1833-38 i Paris och därefter i Venedig. Då han ingivit en petition om mildring av censuren, blev han jämte Manin häktad i januari 1848. Han frigavs under ett folkupplopp i mars samma år och blev medlem av provisoriska regeringen i republiken Venezia samt i augusti samma år kulturminister, men landsförvisades efter stadens kapitulation i augusti 1849 och bosatte sig på Korfu. Han flyttade 1865 till Florens. Tommaseo hörde till den skola, som vill förena katolicismen med liberala strävanden. Han var en mångsidig och verksam skriftställare samt ägde stort inflytande som kritiker.
Bland hans arbeten kan nämnas den förtjänstfulla ordboken Dizionario dei sinonimi della lingua italiana (1832; 7:e upplagan 1887), Dell'educazione (1834; 3:e upplagan 1836), Comento di Dante (1837), det historiska arbetet Relazioni degli ambasciadori veneti (2 band, 1838), vilket belyser Frankrikes historia under 1500-talet, den mycket betydelsefulla folkvisesamlingen Canti popolari toscani, corsici, illirici, greci (5 band, 1839-43), Studii critici (2 band, 1843), den psykologiska romanen Fede e bellezza (1852; flera upplagor), Le lettere di Santa Caterina di Siena (4 band, 1860), Dizionario della lingua italiana (1856 ff.), Dizionario estetico (ny upplaga 1872). En del av hans brev utgavs 1904.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Tommaseo, Niccolò (Nikola Tomasic) i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Niccolò Tommaseo, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Niccolò Tommaseo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Томмазео”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] arkiv Storico Ricordi, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Tommaseo, Nicolo, vol. 46, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 96.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] BeWeB, läst: 14 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, storia.camera.it , läst: 29 april 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
|