Nicolas Born

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nicolas Born
Nicolas Born 1975.jpg
Född 1937
Duisburg, Tyskland
Död 1979
Breese, Landkreis Lüchow-Dannenberg
Yrke Författare
Nationalitet Tyskland
Verksam 1965-1979
Genrer roman, poesi, novell, essä
Barn Katharina Born

Nicolas Born (eg. Klaus Jürgen Born), född 31 december 1937 i Duisburg, död 7 december 1979 i Breese i Landkreis Lüchow-Dannenberg, var en västtysk författare.

Jag medger att jag vill skriva vackra dikter och några har till min stora förvåning blivit vackra.
Das Auge des Entdeckers (1972)

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Nicolas Born växte upp i Ruhrområdet, närmare bestämt i Niederrhein nära Emmerich och i Essen. Efter sina första publiceringar i tidningar och tidskrifter blev han 1964-65 inbjuden till ett ganska nybildat litterärt sällskap i Västberlin, vilket gick under namnet Literarisches Colloquium Berlin. Här deltog han bland annat i skrivandet av en kollektivroman och recenserade litteratur för tidningar. I en kurs som hette Prosaschreiben (prosaskrivning) hållen framför allt av Walter Höllerer, som grundat sällskapet 1963, ville unga, ännu okända författare som Peter Bichsel och andra vända sig bort från 1950-talets chiffrerade, metaforrika språk.

Born debuterade 1965 med romanen Der Zweite Tag (Dagen efter), utgiven på kölnerförlaget Kiepenheuer & Witsch. 1967 utkom hans första diktsamling, Marktlage (Marknadsläge). Därefter deltog han i något som kallades International Writing Program vid University of Iowa och förde 1970 med sig nya influenser från USAs pop- och beatlyrik, då hans andra diktbok, Wo mir der Kopf steht (Där huvudet står för mig), utgavs. Borns mest kända diktsamling gavs 1972 ut på Rowohlt, Das Auge des Entdeckers (Upptäckarens öga), i vilken han konfronterade eller jämförde "vanföreställningssystemet Realitet" med utopiska lyckostunder.

Efter att ha dragit sig tillbaka till Wendland i Niedersachsen, där han engagerade sig i kampen mot en planerad anläggning för upparbetning och slutförvaring av radioaktivt avfall, skrev Born romanen Die erdabgewandte Seite der Geschichte (Den jordfrånvända sidan av historien), vilken mottogs som en "händelse" av en stor del av kritikerkåren. Borns mest kända roman Förfalskningen, som kom strax före hans bortgång 1979, filmatiserades 1981 av Volker Schlöndorff.

Vid sidan av sin författargärning var Nicolas Born medlem av juryn för det europeiska litteraturpriset Petrarca-Preis från det priset instiftades 1975 och fram till sin död.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Tyska[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Marktlage (Kiepenheuer & Witsch, 1967)
  • Wo mir der Kopf steht (Kiepenheuer & Witsch, 1970)
  • Das Auge des Entdeckers (Med teckningar av Dieter Masuhr. Rowohlt, 1972)
  • Rezepte für Friedenszeiten Tillsammans med Friedrich Christian Delius och Volker von Törne. (Weimar: Aufbau, Östberlin, 1973)
  • Gedichte 1967–1978 (Rowohlt, 1978)
  • Gedichte. Samlingsutgåva, red. av Katharina Born. (Wallstein, 2004) ISBN 3-89244-824-8

Essäer och brev[redigera | redigera wikitext]

Noveller och en barnbok[redigera | redigera wikitext]

  • Oton und Iton. Abenteuer in der vierten Dimension Barnbok, med teckningar av Dieter Masuhr. (Rowohlt, 1973)
  • Täterskizzen. Noveller. (Rowohlt, 1982) ISBN 3-498-00481-6

Svenska[redigera | redigera wikitext]

Filmatisering[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Mats Almegård: "Macht ist da, weil auch wir Macht im Auge haben": Untersuchungen zur Machtkritik bei Nicolas Born (Doktorsavhandling, Göteborgs universitet, 2002) ISBN 91-7346-445-7
  • Heinz Ludwig Arnold (red.): Text und Kritik Sonderband: Nicolas Born (april 2006)
  • Katharina Born: Schlechte Gesellschaft. Eine Familiengeschichte (Hanser, München 2011) ISBN 978-3-446-23628-8
  • Antonius Bernardus Maria Naaijkens: Lyrik und Subjekt: Pluralisierung des lyrischen Subjekts bei Nicolas Born, Rolf Dieter Brinkmann, Paul Celan, Ernst Meister und Peter Rühmkorf (Rijksuniversiteit te Utrecht, 1986).
  • Volker Schlöndorff, Nicolas Born, Bernd Lepel: Die Fälschung als Film und der Krieg im Libanon (Zweitausendeins, Frankfurt a.M. 1981)

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]