Nigeria

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 9°N 8°Ö / 9°N 8°Ö / 9; 8

Förbundsrepubliken Nigeria
Federal Republic of Nigeria
Republik Nijeriya
Njíkötá Óchíchìiwù Naíjíríà (Igbo)
Republik Federaal bu Niiseriya (Fula)
Àpapọ̀ Olómìnira ilẹ̀ Nàìjíríà (Yoruba)
Jam-huriyar Tarayiar Nijeriya (Hausa)
Flagga
ValspråkUnity and Faith, Peace and Progress
("Enighet och Tillit, Fred och Framsteg")
Nationalsång: Arise Oh Compatriots, Nigeria's Call Obey
Huvudstad Abuja
Största stad Lagos
Officiellt språk engelska1
Statsskick republik
 -  President Goodluck Jonathan
 -  Regeringschef Goodluck Jonathan
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 1 oktober 1960 
Area
 -  Totalt 937 052[1] km² (31:a)
 -  Vatten (%) 1,4 %
Befolkning
 -   års uppskattning 152 217 341 (2010)[2] (8:e)
 -  Befolkningstäthet 162,3/km² (53:e)
BNP (PPP) 2003 års beräkning
 -  Totalt $50 202 milj (54:e)
Valuta naira (NGN)
Tidszon UTC+1
Topografi
 -  Högsta punkt Chappal Waddi, 2 419 m ö.h.
 -  Längsta flod Niger, 4 100 km
Nationaldag 1 oktober
Nationalitetsmärke WAN
Landskod NG, NGA
Landsnummer 234
1. Hausa, igbo och yoruba erkänns som regionala språk.

Nigeria, formellt Förbundsrepubliken Nigeria, är en federal konstitutionell republik som består av trettiosex delstater och dess så kallade Federal Capital Territory, Abuja. Landet ligger i Västafrika och gränsar till Benin i väster, Tchad och Kamerun i öst och Niger i norr. Dess kust i söder ligger vid Guineabukten i Atlanten. Landets största flod Niger faller ut i Biafrabukten via ett omfattande delta. Huvudgrenen rinner genom sex länder, med biflöden från ytterligare några. I Afrika är bara Nilen och Kongofloden större.

Arkeologiska bevis visar att mänsklig bebyggelse i området går tillbaka till åtminstone 9 000 f.Kr.[3] Området runt floderna Benue och Oyono tros ha varit det ursprungliga hemlandet för bantufolket, som senare kom att sprida sig över största delen av centrala och södra Afrika i vågor mellan 0000-talet f.Kr. och 1000-talet e.Kr. Namnet Nigeria togs från floden Niger som går genom landet, och myntades av Flora Shaw, den framtida frun till Baron Lugard, en brittisk kolonial administratör under slutet av 1800-talet.

Nigeria är Afrikas folkrikaste land, det åttonde folkrikaste landet i världen, och det folkrikaste landet i världen där majoriteten av invånarna är svarta. Landet är listat bland N-11-länderna, och är medlem i Samväldet. Landets ekonomi är en av de snabbast växande i världen. Det är den tredje största ekonomin i Afrika och världsdelens största exportör av olja.[4] Det är en regional stormakt i Västafrika.

Nigeria är ett multietniskt samhälle. Dess befolkning består av mer än 200 olika etniciteter, som var och en talar sitt språk eller dialekt. De tre största och mest inflytelserika etniska grupperna i Nigeria är hausa-fulani i norr, igbo i öster och yoruba i väster. Många igboer och yorubaer är kristna, medan flertalet hausa-fulanier är muslimer. Även under det brittiska kolonialstyret bevarade de tre folken sina gamla traditioner, men även deras inbördes rivalitet levde kvar. När landet blev självständigt hade vart och ett av dessa folk kunnat bilda sin egen stat.[5] Igboernas senare försök att göra detta ledde till inbördeskrig, tills igbo-staten Biafra kapitulerade och Nigeria kunde leva vidare som en förbundsstat.

Religionsmässigt är Nigeria indelat i två ungefär lika stora delar, där den ena är muslimsk och den andra kristen. En liten minoritet utövar traditionella religioner.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Terrakottaskulptur från nok-kulturen

Nigerias förhistoria är rik och flera fynd har hittats från äldre stenåldern. I Daima i nordöstra delen av landet har lämningar av mänskliga bosättningar hittats från det första årtusendet före Kristus. Under det kommande millenniet spreds jordbruk och järnhantering över landet.[6] Nokkulturen är den äldsta högkulturen i landet, tillika det äldsta järnålderssamhället som för tillfället är känt söder om Sahara. Det existerade mellan cirka 500 f.Kr. och 300 e.Kr.)[7]. Det är känt för sina terrakottaskulpturer i naturlig storlek.

Lokala riken[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal riken har blomstrat i det som nu är Nigeria. I norr introducerades islam genom handel med Sahara. Vid Tchadsjön uppstod på 800-talet kungadömet Kanem. På 1300-talet omvandlades det till Kanem-Bornu. Kanem-Bornu följdes av det medeltida kungadömet Kano (senare emiratet Kano).

Mellan Kanem-Bornu och de stora rikena Songhai och Mali låg sju hausa-stadsstater, däribland Kano, Zaria, Gobir och Katsina, som också dessa praktiserade islam. Hausafolket förde mycket handel och dess språk fördes stegvis till norra Nigeria. På 1400-talet hade hausa-staterna utvecklats till blomstrande handelscentra, och på 1700-talet var de högre klasserna i dessa stater huvudsakligen muslimer. Dessa kom dock att erövras i början av 1800-talet av fulanierna, ett islamistiskt nomadfolk som hade trängt in från väster på 1500-talet. Fulanierna upprättade sultanatet Sokoto, och härifrån spred sig islam söderut in i det skogrika Yorubaland.

Yorubafolket, som slog sig ner i regnskogarna väster om Niger, skapade från 1300-talet de mäktiga kungarikena Benin, som hade sin storhetstid på 1400- och 1500-talet, och Oyo som hade sin storhetstid på 1700-talet och upplöstes under 1800-talet. Igbofolket skapade aldrig några större riken, men upprättade dock ett omfattande nätverk av bysamhällen med Nri som den centrala och sammanhållande makten.[6]

Européerna och slavhandeln[redigera | redigera wikitext]

1472 upptäckte portugisiska sjöfarare Nigerias kust.[8] I slutet av 1400-talet bosatte sig först portugiser och sedan holländare, fransmän och engelsmän i kusttrakterna som slavhandlare. De fortsatte att bosätta sig längs kusten ända till 1800-talet. Européernas samarbete med afrikanska köpmän samt att mäktiga hövdingar sålde en mängd yorubaer och igboer som slavar till främlingar ledde till att Nigeria blev huvudexportör av slavar till kolonierna i Amerika.[6] År 1807 förbjöd Storbritannien slavhandeln och tvingade därigenom såväl infödda som européer att i stället handla med varor, i synnerhet palmolja. Handeln med slavar upphörde emellertid helt först vid århundradets mitt.

Brittisk expansion[redigera | redigera wikitext]

Det brittiska inflytandet i landet ökade efter hand. I mitten av 1800-talet påbörjade britterna sin kolonisation. I kampen mot slavhandeln etablerades baser längs kusten, däribland Lagos 1861. Staden blev utgångspunkten för mission och kolonial expansion i landet.[6] Hela Nigerias kust gjordes 1885 till ett brittiskt protektorat. I Yorubaland fick de kristna missionärerna allt större inflytande, men det dröjde ändå 20 år innan yorubaer och igboer helt hade kommit under brittisk kontroll. Royal Niger Company grundades 1886 av sir George Goldie i syftet att utforska och bedriva handel med de inre delarna av landet. År 1899 bildade britterna flera protektorat i Nigeria, däribland Nordnigeria. Nigeria började nu ta form och 1906 sammanslogs Lagos och protektoratet Sydnigeria. Britternas övertagande av Nigeria, som hade påbörjats 1861, avslutades 1914 när dessa protektorat slogs samman till ett, som fick namnet Nigeria.[8]

Nigerias tre huvudregioner uppvisade fortfarande stora olikheter. En djup klyfta växte fram mellan södra Nigeria, där det brittiska och kristna inflytandet var omfattande, och norra Nigeria, där muslimska traditioner förblev dominerande. Den islamiska norra delen var ett konservativt samhälle, dit kristna missionärer inte hade tillträde och där skolväsen enligt västerländsk modell i stor utsträckning saknades. Många företagsamma igboer lämnade sina överbefolkade hemtrakter i de östra delarna och sökte arbete vid statliga institutioner och inom affärsvärlden i norr och väster, men där väckte deras närvaro ofta missnöje. Engelsmännen byggde järnvägar och landsvägar, införde nya jordbruksmetoder, förbättrad sjukvård och byggde ut administrationen.

Självständigheten[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskriget tilltog den nigerianska nationalismen, inspirerad främst av igbofolket. Efter många års förhandlingar blev landet självständigt 1960. Den nya staten var en förbundsstat med vidsträckt självstyre i de tre, senare fyra, regionerna. Detta innebar emellertid inte att de gamla motsättningarna mellan landsdelarna upphörde. Folket i landets norra delar, dit den politiska makten var koncentrerad, hyste misstro mot folket i söder, och dessa å sin sida ansåg att de islamiska hausa-fulani-folken var reaktionära och hindrade Nigerias utveckling. Igboer och yorubaer litade inte heller på varandra.

Abubakar Tafawa blev landets första ledare. Mellan 1962 och 1963 ökade de etniska motsättningarna.[8] Landet blev en republik 1963. År 1966 gjordes en militärkupp och general Yakubu Gowon blev statschef. Den tändande gnistan kom i januari 1966, då några unga igbo-officerare störtade förbundsregeringen och mördade en mängd politiska ledare, bland annat premiärministern Tafawa Balewa. General Johnson Aguiyi-Ironsi, som var igbo, övertog makten, men några månader senare blev han själv mördad vid en militärkupp. De inre motsättningarna exploderade 1966 i kupper och politiska mord. Landets nya ledare, den kristne generalen Yakubu Gowon från nordregionen, kunde inte förhindra en massaker på igboerna i norr. Mellan 10 000 och 30 000 igboer dödades, och omkring 1 miljon flydde från regionen.

År 1967 utropade sig östregionen (Igbo) till en självständig stat, Biafra, med huvudort i Enugu. Detta ledde till inbördeskrig, som varade 1967 till 1970. Den påföljande svältkatastrofen blev mycket uppmärksammad internationellt.

Inbördeskrig[redigera | redigera wikitext]

General Gowons plan på att ersätta regionerna med 12 mindre områden, som vart för sig inte skulle vara tillräckligt starkt att dominera federationen, möttes av motstånd från överste Odumegwu Ojukwu, som var igbo och militärguvernör i den oljerika östregionen. I juni 1967 förklarade Ojukwu den östra regionen för en självständig stat, Biafra. Ett våldsamt inbördeskrig bröt ut. Igboernas motstånd, som inspirerades av deras fruktan för att utplånas som folk, bröts först i januari 1970, då Ojukwu tvingades fly till Elfenbenskusten. Efter Biafras sammanbrott organiserade en rad länder ett stort hjälpprogram i kampen mot svälten och nöden i området. Man vet inte med säkerhet hur många som dog under kriget, men siffran översteg troligen en miljon. Kriget var en av de mest tragiska händelserna i Afrikas senare historia.

Efter inbördeskriget[redigera | redigera wikitext]

När kriget upphört förverkligades planerna på de 12 staterna, och Biafra blev en av dessa. Den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden fortsatte under ledning av Gowon och med stöd av en starkt ökande oljeproduktion, som gjort Nigeria till en av världens största oljeproducerande länder. President Gowon störtades 1975 i en militärkupp, men landet styrdes även efter detta av militärregimer. Efter fyra års militärstyre genomfördes 1979 allmänna val och en civil styrelse återupprättades. President blev Alhaji Shagari, ledare för det huvudsakligen högerorienterade och pro-västliga nationella partiet. Hans styre varade mellan 1979 och 1983, då general Muhammed Buhari tar över makten i en kupp.

En ny konstitution antogs 1999. Övergången till civilt styre gick helt odramatiskt. Den nya regeringen har stora uppgifter framför sig, bland annat att återuppbygga ekonomin som raserats av korruption och vanskötsel och att se till att de långvariga etniska och religiösa motsättningarna i landet kan överbryggas. På senare tid har stora oljefyndigheter upptäckts och stora rikedomar flyter in i landet till följd av oljeindustrin, men endast en fåtalig överklass berikats. Under det senaste decenniet har Nigeria kännetecknats av spänningar mellan centralregeringen och delstaterna samt mellan religiösa och etniska grupper. Ett nytt problem utgörs av islamismen. I de nordliga delstaterna har islamisterna vuxit sig starka och infört sharialagar, vilket har lett till oroligheter med tusentals dödsoffer.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Nigeria

Geologi och landformer[redigera | redigera wikitext]

Nigeria består mest av urberg (prekambriska bergarter), i öst delvis täckta av lavamassor. I sydost och i Nigers och Benues dalgångar finns avlagrade sediment från krita, tertiär och kvartär. Längs gränsen i öst finns avlagringar från jura och krita. Bly- och zinkförekomster finns i de äldsta kritförekomsterna. Kvartära avlagringar i form av sand finns längs kusten och i det nordöstra området mot Tchadsjön.[9]

Landet består av högland mot gränsen till Kamerun och i de centrala, inre delarna av landet Josplatån. Längs kusten sträcker sig ett flackt sumpområde som i Nigerdeltat är 100 km brett. Innanför sumpområdet ligger en kustslätt (upp till 300 meter över havet), som gradvis höjer sig inåt landet. I dalgångar från nordväst kommer floden Niger, och från öst dess viktigaste biflod, Benue. Dessa möts ungefär mitt i landet och löper som Nedre Niger mot kusten, där den bildar ett stort delta. Landet norr om floderna består av en stor platå med vidsträckta savanner. Här finns både sänkor (Sokoto och Bornu) samt den mäktiga Josplatån på cirka 1 200 meter över havet, vars högsta topp är 1 780 meter över havet. Jordmånen är mest röda tropiska jordar med lågt humusinnehåll. I nordöst sänker sig landet ner mot Tchadsjön.[9]

Flora[redigera | redigera wikitext]

Vegetationen växlar från söder till norr, beroende på nederbörden. Den växer i öst–västliga zoner, parallellt med ekvatorn. Längs kusten ligger ett bälte med mangroveskog och färskvattenträsk, upp till tio mil brett i Nigerdeltat. På kustslätten innanför vidtar tropisk regnskog med många ekonomiskt viktiga arter, som mahogny, kakaoträd och oljepalmer. I de mest tätbefolkade områdena är den ursprungliga vegetationen ersatt av uppodlade torrskogar. Mellersta Nigeria har tropisk skog i dalarna och savann på platåerna. Trädbevuxen savann med galleriskog längs floderna täcker mer än halva ytan norr om skogszonen. Apbrödsträd, tamarind och Parkia africana är de vanligaste trädarterna. Längst i norr går savannen över i halvöken med spridda akaciaträd och doumpalmer.[10]

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Klimatet varierar över landet. I söder är det ekvatorialklimat, i mitten tropiskt och i norr torrt. Det förekommer såväl längre torrperioder som översvämningar.

Några av Nigerias större miljöproblem är att skogen avverkas i för stor omfattning och att vatten, luft och jord är allvarligt förorenade av petroleum. En stor inflyttning till städerna medför luft- och vattenföroreningar där.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nigerias delstater

Nigeria är indelat i ett huvudstadsområde, Federal Capital Territory (Abuja), och 36 delstater: Abia, Adamawa, Akwa Ibom, Anambra, Bauchi, Bayelsa, Benue, Borno, Cross River, Delta, Ebonyi, Edo, Ekiti, Enugu, Gombe, Imo, Jigawa, Kaduna, Kano, Katsina, Kebbi, Kogi, Kwara, Lagos, Nasarawa, Niger, Ogun, Ondo, Osun, Oyo, Plateau, Rivers, Sokoto, Taraba, Yobe och Zamfara.

Delstaterna och huvudstadsområdet är vidare indelade i totalt 774 lokalt styrda områden, local government areas. Dessa är i sin tur indelade i mindre enheter som kallas ward, som i huvudsak fungerar som valdistrikt.

Delstaterna är geografiskt grupperade i nord och syd, som vidare är indelade i sex delzoner. De lokalt styrda områdena (local government areas) är politiskt grupperade i senatordistrikt (senatorial districts).[1]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nigerias ekonomi
Palmodling i Nigeria.

Nigeria klassas som en blandekonomisk tillväxtmarknad och har redan nått medelinkomststatus enligt Världsbanken,[11] med dess stora tillgångar på naturresurser, välutvecklade finansiella och lagliga kommunikationer, transportsektorer och börs, som är den näst största i Afrika. Nigeria är på nummer 37 i världen i BNP (PPP) efter siffror från 2007. Nigeria är USA:s största handelspartner i Afrika söder om Sahara och förser landet med en femtedel av dess olja (11% av oljeimporterna). Det har det sjunde största handelsöverskottet med USA av något land över hela världen. Nigeria är för närvarande den femtionde största exportmarknaden för amerikanska gods och den fjortonde största exportören av gods till USA. USA är landets största utländska investerare.[12]

Innan har den ekonomiska utvecklingen hindrats av år av militärt styre, korruption och vanstyre men återinförandet av demokratin och påföljande ekonomiska reformer har framgångsrikt fört Nigeria framåt mot att nå dess fulla ekonomiska potential. Det är nu en av de största ekonomierna i Afrika, och den största ekonomin i den västafrikanska regionen.[13] Enligt Economist Intelligence Unit vid Världsbanken har Nigerias BNP i köpkraftsparitet nästan på dubblerats från $170.7 miljarder år 2005 till 292.6 miljarder år 2007. BNP per capita har stigit från $692 per person 2006 till $1.754 per person år 2007.[14]. Nigeria är den tolfte största producenten av petroleum i världen och den åttonde största exportören. Landet har även de tionde största säkra reserverna. Petroleum spelar en stor roll i landets ekonomi, och utgör 40% av BNP och 80% av regeringens intjäningar. Agitationen för bättre resurskontroll i Nigerdeltat, den huvudsakliga regionen för oljeproduktion, har dock lett till störningar i oljeproduktionen och förhindrar för närvarande landet från att exportera till 100 procents kapacitet.[15]

Nigeria har en av de snabbast växande telekommunikationsmarknaderna i världen med stora tillväxtmarknadsoperatörer som MTN, Etisalat, Zain och Globacom, som baserar sina största och mest vinstgivande centrum i världen.[16] Landet har en högutvecklad sektor för finansiella tjänster med en blandning av lokala och internationella banker, kapitalförvaltningsföretag, mäklarfirmor, försäkringsföretag och mäklare, privata aktiefonder och investmentbanker.[17]

Nigeria har även en stor mängd av underexploaterade mineralresurser som naturgas, kol, bauxit, tantalit, guld, tenn, järnmalm, kalksten, niob, bly och zink.[18] Jordbruk brukade vara en av Nigerias huvudsakliga utrikiska valutainkomster.[19] Vid ett tillfälle var Nigeria världens största exportör av jordnötter, kakaobönor och palmolja såväl som en betydande producent av kokosnötter, citrusfrukter, majs, pärlhirs, maniok, jams och sockerrör. Omkring 60% av nigerianerna arbetar i jordbrukssektorn, och Nigeria har stora områden av underutnyttjad åkermark.[20]

År 2000 var 60 procent av befolkningen mycket fattiga, och inkomstskillnaderna är stora. Korruptionen i landet är stor och landet har en omfattande ekonomisk brottslighet, såsom penningtvätt och bedrägerier, till exempel så kallade Nigeriabrev. År 2003 inrättades Economic and Financial Crimes Commission (EFCC) för att motverka ekonomisk brottslighet. År 2006 rapporterade BBC att 31 av landets 36 statsguvernörer (vilka åtnjuter immunitet under sin ämbetstid) var under utredning av EFCC, misstänkta för korruption [21]. År 2000 låg landet sist av 90 undersökta länder på Transparency Internationals korruptionsindex med ett betyg på 1,2 av 10.[22] I motsvarande undersökning 2006 låg landet på plats 142 av 163 med en poäng på 2,2.[23]

Drygt 60 procent av elektriciteten produceras av fossila bränslen och resterande med vattenkraft. En mindre mängd el exporteras.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Nigeria är Afrikas folkrikaste stat och hade 140 431 790 invånare vid folkräkningen 2006.[1] På grund av de etniska förhållandena är frågan om folkmängdens storlek politiskt känslig, och det råder tvivel om siffrornas riktighet.[24] År 2010 beräknades folkmängden till drygt 152 miljoner.[2] Den årliga befolkningstillväxten beräknades under perioden 1993–2003 till 2,8 %. Dödligheten för barn under fem år är på cirka 200 per 1 000 barn.[24] Både födelse- och dödstalen är höga: 40,6 respektive 17,2 promille, och Nigeria har en förhållandevis ung befolkning. 42 % av befolkningen är under 15 år, nästan 75 % är under 30 och bara 3,1 % är 65 eller äldre.[24] Medellivslängden beräknas till 46 år för kvinnor och 45 för män.[24] Enligt FN lever cirka 5,5 % av den vuxna befolkningen med hiv/aids.[24]

Etnisk-språklig karta över Nigeria, enligt fördelning 1979.

Befolkningen är indelad i över 200 etniska grupper, var och en med sitt eget språk och kultur. De största etniska grupperna är hausa och fulani, som tillsammans utgör cirka 30 % av befolkningen (2005), yoruba, som utgör cirka 20 %, och igbo, som utgör 18 %.[24]

Hausa är den dominerande gruppen i norr. Intensivt jordbruk har lagt grunden till hantverk och handel. Fulani bor i det skogs- och savannområde som sträcker sig från gränsen mot Senegal i väst till Sudan i öst. Fulani har traditionellt varit boskapshållande nomader, men de flesta har under årens lopp tagit upp jordbruk och blivit bofasta. Yoruba är ett jordbrukande folk som lever i de fruktbara områdena i sydväst. Igbo utgör majoriteten av befolkningen i sydost. De är traditionellt åkerbrukare, men flyttade tidigt in till städerna och var länge den dominerande stadsbefolkningen. Igbo är indelat i en mängd stammar som har sina egna dialekter av igbospråket. Andra framstående, men mindre, grupper är edo och ibibio, båda i skogsbältet i söder, tiv och nupe i mellersta Nigeria och kanuri vid Tchadsjön. Mellersta Nigeria uppvisar den största etniska och språkliga variationen; där finns 180 olika språk.[24]

Nigeria har med afrikanska mått mätt en stor stadsbefolkning; cirka 40 % av befolkningen bor i städer. De största städerna är Lagos, Ibadan, Ogbomosho, Kano, Oshogbo, Ilorin, Abeokuta och Port Harcourt.[24]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Knappt 50 % av befolkningen är kristna, med tyngdpunkten i östra Nigeria. Muslimerna, huvudsakligen sunnimuslimer, utgör också knappt 50 %, med tyngdpunkten i norr och väster. Cirka 5 % utövar olika lokala etniska religioner.[24]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Engelska är officiellt språk i Nigeria. Det mest utbredda inhemska språket är hausa, som tjänar som lingua franca i stora delar av norra Nigeria. Andra viktiga språk är fulfulde (fula), yoruba, edo, igbo och ibibio. Användningen av det arabiska alfabetet medförde att fulfulde och hausa var bland de första afrikanska skriftspråken vid sidan av det östafrikanska swahili.[24] Antalet språk som för närvarande finns katalogiserade i Nigeria är 527. Denna siffra omfattar 514 levande språk, två andraspråk utan modersmålstalare och 11 utdöda språk.[25] I vissa områden i Nigeria talar etniska grupper fler än ett språk.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Wole Soyinka.
Chimamanda Ngozi Adichie.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Nigeria är bland de mest framstående litteraturländerna i Afrika. Ofta hålls Amos Tutuolas Palmvindrinkaren (1952) som början av den västafrikanska romanvågen på engelska. Andra namnkunniga nigerianska författare är Chinua Achebe, Cyprian Ekwensi och framför allt 1986 års nobelpristagare i litteratur, Wole Soyinka. Soyinka har skrivit såväl romaner som dramatik och lyrik, och hämtar mycket stoff från yorubafolkets myter och sagor. Han ger en bild av ett Afrika där stamsamhället får ge vika för det koloniala samhället, vars livsstil även efter självständigheten utgör normen på kontinenten.[26]

Av yngre nigerianska författare kan bland många andra nämnas Ben Okri, Chimamanda Ngozi Adichie och Biyi Bandele.

Massmedier[redigera | redigera wikitext]

Nigerias äldsta dagstidning, Daily Times (grundad 1925), var länge den ledande tidningen. Den övertogs på 1970-talet av regeringen. Efter dåliga ekonomiska resultat privatiserades tidningen 2004, och återlanserades 2006. Andra stora tidningar är National Concord med en upplaga på cirka 200 000 och Nigerian Observer med en upplaga på cirka 150 000.[27]

Regeringskritiska medier hade en svår period under 1990-talet, då kritiska journalister fängslades och tidningar i perioder tvingades hålla stängt.[27]

Federal Radio Corporation of Nigeria (FRCN) kontrolleras av den federala regeringen, och sändningarna är indelade i fem zoner, där det sänds på engelska och omkring 15 andra olika språk. Nigerian Television Authority (NTA), som grundades 1976, är också statligt kontrollerad och har ansvar för alla tv-sändningar i landet, med sändare i samtliga delstater.[27]

Sport[redigera | redigera wikitext]

Nigerianska fans inför en match mot Ghana i Afrikanska mästerskapet 2008.

Fotboll är Nigerias nationalsport, och landet har sin egen Premier League i fotboll. Nigerias fotbollslandslag, kända som Super Eagles, har tagit sig till fotbolls-VM fyra gånger: 1994, 1998, 2002 och 2010.[28] De har vunnit Afrikanska mästerskapet två gånger, 1980 och 1994.[28] I OS 1996 vann de sensationellt guld efter att ha slagit Argentina i finalen.[28] Tongivande spelare i OS-laget var Nwankwo Kanu och Jay-Jay Okocha. 2008 vann man OS-silver i Peking, efter att återigen ha mött Argentina i finalen.[28] I oktober 2010 låg Nigerias fotbollslandslag på plats 34 på FIFA:s världsranking, med bara fyra afrikanska lag framför sig (Egypten (11), Ghana (17), Elfenbenskusten (19) och Algeriet (33)).[29]

Andra sporter som utövas i Nigeria är basket, cricket och friidrott. Boxning är också en viktig sport i landet; Dick Tiger och Samuel Peter är båda före detta världsmästare.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Nigeria är en federal republik liknande USA. Nuvarande president är Goodluck Jonathan som efterträdde Umaru Musa Yar'Adua år 2010. Presidenten är både statschef och överhuvud i det verkställande utskottet.

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Nigeria är medlem av FN och FN:s viktigaste underorganisationer, bland annat Världsbanken, och dessutom i Världshandelsorganisationen (WTO), Samväldet, Afrikanska unionen, OPEC, ECOWAS och Cotonouavtalet.[30]

Mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nigeria#Human rights

Mänskliga rättigheter i Nigera är bristfälliga och statliga tjänstemän på alla nivåer fortsätter att begå allvarliga övergrepp. [31] Det finns uppskattningsvis 700.000 slavar i Nigeria .[32] Barnäktenskap är fortfarande vanliga i Nigeria.[33]

Enligt den Shariabaserade strafflag som gäller för muslimer i tolv nordliga delstater bestraffas brott som alkoholkonsumtion, homosexualitet, otrohet och stöld strängt, och kan resultera i amputation, prygling, stening och långa fängelsestraff.[34]

Boko Haram ('västerländsk skolning är synd') är en islamistisk terroristgrupp bildad 2002 som har attackerat regeringstjänstemän, dödat kristna, skolbarn och studenter, bränt kyrkor och skolor, kidnappat skolflickor, och attackerat andra muslimer som tros hjälpa den nationella regeringen. Gruppen motiverar sin Jihadistiska kamp för en islamisk stat främst med den nationella regeringens korruption och ökat västerländskt inflytande i landet.[35]

Enligt ett lagförslag från början av 2014 skall samkönade par som gifter sig få 14 år var i fängelse. Vittnen eller någon som hjälper homosexuella par att gifta sig skall dömas till 10 års fängelse. "Offentliga visningar av samkönade amorösa relationer direkt eller indirekt" skall straffas med tio års fängelse.[36]

De mest allvarliga människorättsproblemen i Nigeria var enligt USA:s utrikesdepartement 2008:[31]

  • utomrättsliga avrättningar och användning av överdrivet våld av säkerhetsstyrkor,
  • straffrihet för övergrepp begångna av säkerhetsstyrkor,
  • godtyckliga arresteringar,
  • långvarig väntan på rättegång vid frihetsberövande,
  • korruption och politikerstyre inom rättsväsendet,
  • våldtäkt, tortyr och annan grym eller förnedrande behandling av fångar och misstänkta,
  • livshotande interneringsförhållanden,
  • trafficking för prostitution och tvångsarbete,
  • medborgargarden som utför mord,
  • barnarbete,
  • barnmisshandel och sexuellt utnyttjande,
  • kvinnlig könsstympning,
  • våld i hemmet,
  • diskriminering på grund av kön, etnicitet, region och religion,
  • inskränkningar i mötes-, rörelse-, tryck-, åsikts- och religionsfriheten,
  • intrång i privatlivets rättigheter,
  • inskränkning av medborgarnas rätt att byta regering.

Shell och konflikter i Nigerdeltat[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Royal Dutch Shell#Human rights
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Shell Nigeria#Human rights controversies
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Conflict in the Niger Delta

Shell har anklagats av människorättsgrupper för brott mot mänskliga rättigheter i Nigeria, bland annat för att år 1995 i samarbete med Nigerias dåvarande militärregim ha genomfört summariska arresteringar och hängning av författaren Ken Saro-Wiwa och åtta andra ledare i Ogonifolket i södra Nigeria. Befolkningen i Nigerdeltat, särskilt Ogonifolket, hade protesterat mot miljöskador och mot att befolkningen fick så liten del av oljeintäkterna, och pipelines hade saboterats.[37]. Shell gick 2009 med på att betala 15,5 miljoner USD i en juridisk uppgörelse men har inte accepterat ansvar för anklagelserna.[38] Dokument visade att Shell hade gjort löpande utbetalningar till den nigerianska militären för att förhindra protester.[39] I en underrättelse som läcktes 2010 av Wikileaks påstår sig Shell ha infiltrerat alla viktiga ministerier i den nigerianska regeringen.[40]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Nigerias väg- och järnvägsnät är välutbyggt med afrikanska mått mätt, men har försvagats av bristande underhållsinvesteringar. Tidigare hade vägnätet en tydlig nord–sydlig sträckning som gav uttryck för den traditionella handelsstrukturen som etablerades under kolonialtiden. Transportnätet har senare blivit mer sammansatt för att öka handeln mellan de enskilda staterna. Nigeria har ett mer omfattande järnvägsnät än de flesta andra utvecklingsländer, med 3 505 km räls. Niger och andra floder är farbara. De inre vattenvägarna omfattar cirka 6 400 km, mest laguner i kustzonen. Niger är farbar hela året till Onitsha (320 km inåt landet) för fartyg på upp till 500 ton. Abuja, Lagos, Kano och Port Harcourt har internationella flygplatser, och det finns flera flygplatser för inrikes trafik. Det mesta av petroleumexporten går över hamnarna Bonny och Burutu; Apapa och Tin Can Island (som är Lagos hamnar), Port Harcourt, Warri, Sapele och Calabar är de viktigaste hamnarna för varuhandel.[41]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Noter
  1. ^ [a b c] National Population Commission, Nigeria; Population distribution by sex, state, LGA and senatorial district (pdf-fil) Läst 30 juni 2011.
  2. ^ [a b] ”Nigeria”. CIA – The World Factbook. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ni.html. Läst 2 november 2010. 
  3. ^ McIntosh, Susan Keech, Current directions in west African prehistory. Palo Alto, California: Annual Reviews Inc., 1981. 215–258 s.: ill.
  4. ^ Swartz, Spencer (2010-08-20). ”Nigeria's Ascendant Oil Industry Faces Host of Pitfalls”. The Wall Street Journal. http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703791804575439480124857148.html. 
  5. ^ Atmore Anthony, red (1981). Två miljoner år: berättelsen om människan. Stockholm: Readerʹs digest [Det bästa]. Libris 7593140. ISBN 91-7030-043-7 
  6. ^ [a b c d] ”NE.se”. http://www.ne.se/nigeria#. Läst 2 november 2010. 
  7. ^ ”Globalis.se”. http://www.globalis.se/Laender/Nigeria. Läst 2 november 2010. 
  8. ^ [a b c] ”Nigeria timeline”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/1067695.stm. Läst 3 november 2010. 
  9. ^ [a b] ”Nigeria – geologi og landformer”. Store norske leksikon. http://snl.no/Nigeria/geologi_og_landformer. Läst 1 november 2010. 
  10. ^ ”Nigeria – planteliv”. Store norske leksikon. http://snl.no/Nigeria/planteliv. Läst 1 november 2010. 
  11. ^ http://siteresources.worldbank.org/DATASTATISTICS/Resources/CLASS.XLS
  12. ^ ”Nigeria (07/08)”. State.gov. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/2836.htm. Läst 21 november 2008. 
  13. ^ http://www.clickafrique.com/Magazine/ST014/CP0000002788.aspx
  14. ^ Economist.com | Country Briefings: Nigeria at www.economist.com.
  15. ^ Williams, Lizzie (2008). accessdate=2008-12-26 Nigeria: The Bradt Travel Guide. Bradt Travel Guides. sid. 26. ISBN 1-841-62239-7. http://books.google.com/?id=fwuQ71ZbaOcC&pg=PA26 accessdate=2008-12-26 
  16. ^ DeRouen, Karl R.; Paul Bellamy (2008). International Security and the United States: An Encyclopedia. Greenwood Publishing Group. sid. 546. ISBN 0-275-99253-5. http://books.google.com/?id=tSLeN4U_C6kC&pg=PA546. Läst 26 december 2008 
  17. ^ Lewis, Peter (2007). Growing Apart: Oil, Politics, and Economic Change in Indonesia and Nigeria. University of Michigan Press. sid. 168. ISBN 0-472-06980-2. http://books.google.com/?id=T4-rlVeb1n0C&pg=PA168. Läst 26 december 2008 
  18. ^ The New York Times Guide to Essential Knowledge: A Desk Reference for the Curious Mind. Macmillan. 2007. sid. 1093. ISBN 0-312-37659-6. http://books.google.com/?id=-BIGv9vIoqcC&pg=PA1093. Läst 26 december 2008 
  19. ^ Ake, Claude (1996). Democracy and Development in Africa. Brookings Institution Press. sid. 48. ISBN 0-815-70220-5. http://books.google.com/?id=bs5rTH7GClgC&pg=PA48. Läst 26 december 2008 
  20. ^ Levy, Patricia (2004). Nigeria. Marshall Cavendish. sid. 14. ISBN 0-761-41703-6. http://books.google.com/?id=Q_lCFcabj0MC&pg=PA14. Läst 26 december 2008 
  21. ^ [1]
  22. ^ Korruptionsindextabell återgiven i Blomkvist, Hans, "Stat och förvaltning i u-länder", i Rothstein, Bo (red), Politik som organisation Stockholm:SNS Förlag, 2001 (sid. 218-220)
  23. ^ Corruption Perceptions Index på Engelska Wikipedia
  24. ^ [a b c d e f g h i j] ”Nigeria – befolkning”. Store norske leksikon. http://snl.no/Nigeria/befolkning. Läst 2 november 2010. 
  25. ^ ”Languages of Nigeria”. Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_country.asp?name=NG. Läst 5 november 2010. 
  26. ^ Olsson, Bernt & Algulin, Ingemar (1995). Litteraturens historia i världen. Stockholm: Norstedt. sid. 604. Libris 7156663. ISBN 91-1-943622-X 
  27. ^ [a b c] ”Nigeria – massemedier”. Store norske leksikon. http://snl.no/Nigeria/massemedier. Läst 2 november 2010. 
  28. ^ [a b c d] ”National Teams: Super Eagles”. Nigeria FF. http://www.nigeriaff.com/Supereagles.php. Läst 2 november 2010. 
  29. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. FIFA.com. http://www.fifa.com/worldfootball/ranking/lastranking/gender=m/fullranking.html. Läst 2 november 2010. 
  30. ^ ”Nigeria – internasjonale forbindelser”. Store norske leksikon. http://snl.no/Nigeria/internasjonale_forbindelser. Läst 1 november 2010. 
  31. ^ [a b] ”2008 Human Rights Report: Nigeria”. 2008 Country Reports on Human Rights Practices. USA:s utrikesdepartement, Bureau of Democracy, Human Rights and Labor. 25 februari 2009. http://www.state.gov/g/drl/rls/hrrpt/2008/af/119018.htm. Läst 20 januari 2014. 
  32. ^ "30 million trapped in a life of slavery". The Scotsman. 18 oktober 2013
  33. ^ ”Nigeria's child brides: 'I thought being in labour would never end'”. The Guardian. September 9, 2013. http://www.theguardian.com/global-development/2013/sep/02/nigeria-child-brides-religion. 
  34. ^ ”Sub Saharan Africa, Nigeria”. Travel advice by country. Storbritanniens utrikesministerium. 20 mars 2009. Arkiverad från originalet den 24 maj 2011. http://web.archive.org/web/20110524133652/http://www.fco.gov.uk/en/travel-and-living-abroad/travel-advice-by-country/sub-saharan-africa/nigeria?ta=lawsCustoms&pg=3. Läst 20 mars 2009. 
  35. ^ 2011 Country Reports on Human Rights Practices: Nigeria, Bureau of Democracy, Human Rights and Labor, U.S. Department of State
  36. ^ ”Nigeria's president signs law imposing up to 14 years' jail for gay relationships'”. The Guardian. January 13, 2013. http://www.theguardian.com/world/2014/jan/13/nigerian-president-signs-anti-gay-law. 
  37. ^ United Nations Economic and Social Council report Situation of human rights in Nigeria, submitted by the Special Rapporteur of the Commission on Human Rights, Mr. Soli Jehangir Sorabjee, pursuant to Commission resolution 1997/53 [2]
  38. ^ ”Shell settles Nigeria deaths case”. BBC News. 9 June 2009. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/8090493.stm. 
  39. ^ Vidal, John (3 October 2011). ”Shell oil paid Nigerian military to put down protests, court documents show”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/world/2011/oct/03/shell-oil-paid-nigerian-military. Läst 5 October 2011. ”Confidential memos, faxes, witness statements and other documents, released in 2009, show the company regularly paid the military to stop the peaceful protest movement against the pollution [...] In 2009, in a New York federal court, that evidence never saw light during the trial.” 
  40. ^ Smith, David (8 december 2010). ”WikiLeaks cables: Shell's grip on Nigerian state revealed”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/business/2010/dec/08/wikileaks-cables-shell-nigeria-spying. 
  41. ^ ”Nigeria – samferdsel”. Store norske leksikon. http://snl.no/Nigeria/samferdsel. Läst 3 november 2010. 
Allmänna källor
Avsnittet Historia
  • Atmore Anthony, red (1981). Två miljoner år: berättelsen om människan. Stockholm: Readerʹs digest [Det bästa]. Libris 7593140. ISBN 91-7030-043-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]