Nikolaj Nikolajevitj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Storfurst Nikolaj (1856-1929)

Nikolaj Nikolajevitj, född 6 november (18 november n.s.) 1856 i Sankt Petersburg , död 5 januari 1929 i Antibes , var en rysk storfurste och general. Han var sonson till tsar Nikolaj I och son till storfurst Nikolaj och Alexandra av Oldenburg.

Nikolaj Nikolajevitj deltog som generalstabskrig i rysk-turkiska kriget 1877-78, blev regementschef vid kavalleriet 1884, generalinspektör för kavalleriet 1895, samt president i försvarsrådet, chef för gardena och högste befälhavare i Sankt Petersburgs milititärdistrikt 1905. Nikolaj arbetade energiskt för höjandet av den ryska arméns krigsberedskap och utnämndes till överbefälhavare för armén vid första världskrigets utbrott 1914. Han vann 1914-15 betydande framgångar mot Österrike-Ungern men lyckade inte förhindra de stora nederlagen mot tyskarna i Ostpreussen och Polen. Av inrikespolitiska skäl entledigades Nikolaj i september 1915 från befälet Nikolaj II personligen övertog kommandot. [1]

Nikolaj utsågs i stället till vicekonung och befälhavare i Kaukasien. Efter tsarens abdikation i samband med februarirevolutionen 1917 blev Nikolaj åter överbefälhavare men avsattes kort därefter och internerades på Krim.

Han frigavs 1918 och emigrerade till Italien, varifrån han 1922 flyttade till Frankrike, där han fram till sin död var bosatt på slottet Choigny utanför Paris.[1]

Nikolaj åtnjöt internationellt högt anseende som militär. Han gifte sig 1907 i Jalta på Krim med sin brors svägerska, prinsessan Anastasia av Montenegro (1868-1929). De var barnlösa.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 19. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1148