Nils Hövenmark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nils Gustav Hövenmark, född 30 juli 1922 i Vilhelmina församling i södra Lappland, död 21 oktober 1995 i Jokkmokk[1] i norra Lappland, var en svensk deckarförfattare och apotekare verksam i Jokkmokk. Han var även radiopratare i Sveriges Radio och hann även med att hjälpa till att grunda Jokkmokks Museum som sedermera blev Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum.

Innehåll

Biografi [redigera]

Hövenmark föddes 1922 i Vilhelmina, där fadern som hette Nilsson var handlande. 1940 tog han studentexamen i Umeå och samma år började han som elev på apoteket i Vilhelmina och 1941-1942 fortsatte han i Umeå. Han blev farm. kand. 1943 och avlade apotekarexamen 1948. Samma år gifte han sig med farm. kand. Gun Mellqvist (1923–1999[1]), dotter till rektor Olof Mellqvist.

Efter olika tjänster fick Hövenmark 1952 sitt eget apotek i Jokkmokk och 30 år gammal var han Sveriges yngsta apoteksinnehavare. Apoteket inhystes i apotekshuset som byggts 1903. Huset hade tre våningar, i bottenvåningen låg apoteket medan Hövenmark bodde på de två övre våningarna. När apoteken började förstatligas på 1960-talet ansågs Jokkmokk för litet för ett eget apotek, och därmed blev Hövenmark apotekschef på apoteket Laxen i Boden, dit han veckopendlade, medan hustrun blev apotekschef för apoteket i Jokkmokk. Hövenmark gjorde detta i ganska precis 10 år, fram till 1979 då apoteken helt övergick i statlig regi.

Hövenmark halkade in hos radion via Jokkmokks Vintermarknad. Året var 1955 och man tyckte att Sveriges Radio skulle bevaka evenemanget och sända direkt. Detta ledde till att liten radiostudio inrättades i apotekshuset. 1957 började man med reguljära sändningar, ledda av bl.a. Hövenmark och hans hustru. Mycket av sändningarna kretsade kring den samiska kulturen då detta var en relativt okänd bit för många svenskar. Hövenmark blev även känd för mer experimentella radiosändningar. Den mest uppmärksammade var när han sände direkt från sin kåta i ett litet sameviste uppe i fjällvärlden. Han och hans familj satt där på renfällar, och Hövenmark och fru Gun pratade om jul i vildmarken alltmedan nordanvinden yrde utanför kåtans väggar. Dock var detta en ren bluff; i själva verket satt de på andra våningen i apotekshuset, och inspelad nordanvind fick stå för stämningen. Tydligen blev detta högst trovärdigt då klagomålen rasade in. Till och med Lennart Hyland blev mycket indignerad över att de släpade upp sina barn i ett sådant väder.


Hövenmark dog i cancer 1995 och hustrun den 7 november 1999. De liggerm begravda på Jokkmokks kyrkogård.

Paret Hövenmark fick döttrarna Brita, Karin, Anna och Stina Hövenmark De tre äldsta bor alla i Jokkmokk eller omnejd medan den yngsta är bosatt i Gällivare.

Författaren Hövenmark [redigera]

Varför Hövenmark började skriva böcker är relativt okänt för de flesta. Antagligen mynnade detta ur hans eget intresse för deckare, samt hans fascination för språk överhuvudtaget. Som författare var Hövenmark noggrann i sina efterforskningar, och han blandade friskt mellan verkliga och fiktiva platser. Totalt blev det 12 böcker spridda över 15 år. Varför Hövenmark slutade skriva böcker är också dolt i gåtor. Det spekuleras kring allt från dåliga recensioner till skrivtrötthet.

Böcker [redigera]

  • Döden i Svartselet (1970)
  • Döden på Apoteket (1972)
  • Döden på Rotaryklubben (1973)
  • En död i kvarten (1974)
  • Kommunaldådet (1975)
  • Döden på Vandring (1976)
  • Systrarna Svenssons Sybehörsaffär (1978)
  • Ensamstående Äldre Herre (1980)
  • Vargavinter (1981)
  • Ringlinjen (1982)
  • Adjunkt på Villovägar (1983)
  • Andersson, Petterson, Lundström och Jag (1985)

Epilog [redigera]

Nils och Gun Hövenmarks gemensamma gravsten


I hustruns dödsannons finns en dikt som Hövenmark skrev 1942.

Så lyser lampan år från år
på boken, där mitt öde står
Jag läser, men blir aldrig klok

Döden slår igen min bok och släcker ljuset

Mörkt blir huset när vi går.

Källor [redigera]

  • Nils Hövenmark - Inte bara apotekare av Bengt Rosén, publicerad i UniCornis, Farmacihistoriska Sällskapets tidskrift nummer 1/2005.

Referenser [redigera]

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).