Nils Quensel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nils Quensel

Nils Jakob Eberhard Quensel, född 22 oktober 1894 i Stockholm, död 18 november 1971, var en svensk jurist och statsråd. Han var son till justitierådet Eberhard Quensel och Anna Jönsson samt bror till advokaten Conrad Quensel.

Nils Quensel gjorde en snabb karriär inom rättsväsendet, som 1930 förde honom till posten som lagstiftningssakkunnig på finansdepartementet. Han utnämndes 1936 till hovrättsråd i Svea hovrätt och blev samma år genom Ernst Wigforss rekommendation konsultativt statsråd, en post han innehade 19361940 och 30 augusti 1943–31 oktober 1951, då han bland annat handlade kyrkofrågor från 1945. Enligt vissa källor var Quensel partilös[1], men han har också förknippats med Bondeförbundet.[2] Quensel var samtidigt president i Kammarrätten 19401961.

Quensel avgick som kyrkominister 1951 i samband med Kejneaffären. Quensel levde hela sitt liv ensam i sina föräldrars våning tillsammans med sina katter vilket ledde till rykten om att han var homosexuell. Det finns inga belägg för detta, och han tycks inte ha haft några sexuella relationer alls. Kejne kopplade Quensels långvariga privata ekonomiska understöd till två förment homosexuella män av Kejne till homosexuell prostitution. Kejne menade också att Quensels kontakter med polisintendenten Alvar Zetterquist och fångvårdsdirektören Hardy Göransson ingick i en plan att tysta Kejne. Anklagelserna kunde enligt Kejnekommissionen inte styrkas, men den relativt milda kritik som kommissionen riktade mot Quensels svårförklarliga poliskontakter och det sätt varpå hans privatliv lämnats ut räckte för att förmå honom att avgå som minister.[3][4]

Efter sin avgång fortsatte Quensel sin verksamhet som president i Kammarrätten fram till sin pensionering 1961. Han var också 1963–1968 verksam i 1963 års bibelkommission.


Företrädare:
Henrik Samuel Nyberg
Föreningen Heimdals ordförande
1917–1918
Efterträdare:
Nils Forssell
Företrädare:
Östen Undén
Konsultativt statsråd i Sverige
juristkonsult

1936–1940
Efterträdare:
Edgar Rosander
Företrädare:
Thorwald Bergquist
Konsultativt statsråd i Sverige
juristkonsult

1943–1951
Efterträdare:
Ingvar Lindell


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin http://www.ne.se/nils-quensel
  2. ^ Elis Håstad, "Sveriges historia under 1900-talet", Bokförlaget Aldus/Bonniers, Stockholm 1958, s. 123
  3. ^ Ulf Hamilton, "Mentaliteter i kamp - Kejne och Apelsinsaken", Personhistorisk tidskrift 1999:2, s 130
  4. ^ "Rättsrötan" och "Hr X - Statsrådet Quensel", Göran Söderström i Sympatiens hemlighetsfulla makt, Stockholmia förlag 1999