Nils Ragvaldsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ärkebiskop Nils Ragvaldsson
Kyrka Romersk-katolska kyrkan

Stift Växjö stift, biskop
Period 14261438
Företrädare Eskilus Torstani
Efterträdare Laurentius Michaelis

Stift Uppsala stift, ärkebiskop
Period 1438-1448
Företrädare Olov Larsson
Efterträdare Jöns Bengtsson (Oxenstierna)

Född Borjan av 1380-talet
Död 17 februari 1448

Nils Ragvaldsson (latin Nicolaus Ragvaldi), född senast i början av 1380-talet, död 17 februari 1448,[1] var biskop i Växjö och senare Sveriges ärkebiskop från 1438 till sin död. Han var också förelöpare till göticismen.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Nils Ragvaldsson var sannolikt son till väpnaren Ragvald Eriksson på Fjällskäfte, Floda socken. Han förde en hel lilja i vapnet. Han nämns 1409 som kanik i Strängnäs och 1420 som dekan, var 1421 uppsatt av Uppsala domkapitel på ärkebiskopsförslag, omtalas 1426 som biskop i Växjö och besökte Baselkonsiliet som det ena av Erik av Pommerns båda sändebud. 1438 utsågs han genom postulation till ärkebiskop i Uppsala och erhöll i oktober samma år Baselkonsiliets bekräftelse på sin nya värdighet.

Nils Ragvaldsson intog under de närmast följande åren en medlande ställning mellan Karl Knutsson och dennes motståndare bland högadeln. Vid ett rådsmöte i Tälje hösten 1439 föreslog han att hertig Kristofer av Bayern skulle utses till svensk konung. Han tillhörde sedermera under Kristofers regeringstid (1440-48) dennes trognaste anhängare.

Med rådets och konungens bifall byggde han en borg vid Almarestäket, och han lät sammanfatta alla för Uppsala ärkestift gällande statuter i ett kompendium, "Statuta synodalia". Nils skildras som en lärd, mild och välmenande man.

Nils Ragvaldssons tal i Basel[redigera | redigera wikitext]

Den 12 november 1434 höll Nils Ragvaldsson ett tal vid konciliet i Basel med anledning av rangfrågor mellan kyrkans representanter för de europeiska kungahusen. Han framlade då en formell protest emot att ingen såg till hans konungs höghet och rättigheter. I talet redogjorde han för kung Eriks härstamning, som enligt honom kunde spåras till goterna. Detta tal kom att inspirera till den götiska traditionen.

Talet anses allmänt ha varit dåligt underbyggt; Nils Ragvaldsson har förmodats sakna akademisk bildning då han inte använder någon titel, trots att Johannes Magnus uppger att så var fallet. Delvis bygger talet på Ekkehard av Auras historieskrivning, som var influerad av Jordanes.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åsbrink, Gustav & Westman, Knut B., Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1935. Sidan 147
Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Se även[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Eskilus Torstani
Biskop i Växjö
1426–1438
Efterträdare:
Laurentius Michaelis
Föregångare:
Olov Larsson
Ärkebiskop i Uppsala
1438–1448
Efterträdare:
Jöns Bengtsson