Ningxia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hui-folkets autonoma region i Ningxia
Xiao'erjing : نٍ شيَا خُوِ ذُوْ ذِ جِ ثُوْ
kinesiska : 宁夏回族自治区?
pinyin: Níngxià Huízú Zìzhìqū
Grav från Xixia-riket.Grav från Xixia-riket.
Förkortning: 宁   (pinyin: Níng)
Typ av område: Autonomt område
(provinsnivå)
Huvudstad: Yinchuan
38°28′N 106°16′Ö / 38.467°N 106.267°Ö / 38.467; 106.267
Yta: 66 400 km2
27:e störst i Kina
Folkmängd: 6 301 350 (2010)
29:e folkrikast i Kina
Befolknings-
täthet:
89 inv./km2
BNP: 21 777 ¥/inv. (2012)
Större kinesiska nationaliteter:*
Ordförande: Liu Hui
Parti-
sekreterare
:
Li Jianhua
Officiell webbplats
Ningxias läge i Kina.
Ningxias läge i Kina.
*Källa för nationaliteter: Folkräkningen år 2000

Ningxia, tidigare känd som Ningsia, är en autonom region för hui-folket i nordvästra Folkrepubliken Kina. Den har en yta på 66 400 km² och totalt 6 301 350 invånare (2010). Provinshuvudstad är Yinchuan.

Geografi och historia[redigera | redigera wikitext]

Ningxia-provinsens utbredning 1928-49, markerat i mörkt blått. Under kulturrevolutionen återupprättades dessa gränser, men avskaffades 1979.

Regionen gränsar i nordost till Kinesiska muren. Genom området flyter Gula floden.

Ningxias nuvarande gränser sammanfaller delvis med det område som utgjorde Xixiariket, i utkanten av Songdynastins Kina. Efter den mongoliska erövringen 1227 införlivades riket i Yuandynastins domäner och fick sitt nuvarande namn, vilket betyder "det underkuvade territoriet från Xixia" (夏地安寧).[1]

Under Mingdynastin (1368-1644) lydde dagens Ningxia under Shaanxi-provinsen och under Qingdynastin (1644-1912) utgjorde regionen en del av Gansu-provinsen. 1928 etablerades provinsen Ningxia för första gången av Republiken Kinas regering och den omfattade då förutom dagens territorium även det mongoliska området Alxa. Kring 1937 hade provinsen en yta på 274.910 km2 och en befolkning på 1.023.143 invånare.[2]

I samband med att provinsgränserna drogs om efter upprättandet av Folkrepubliken Kina 1949 förlorade Ningxia 80 procent av sitt territorium till Inre Mongoliet, däribland Alxa. 1954 avskaffades provinsen helt och blev åter en del av Gansu-provinsen. 1958 återupprättades provinsen som ett autonomt område för det muslimska huifolket, men med ett starkt reducerat territorium. Under kulturrevolutionen övertog Ningxia åter administrationen av Alxa, men 1979 återställdes de administrativa gränserna till dem som gäller idag med endast fem orter på prefekturnivå.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Ningxias nuvarande administrativa indelning.

Ningxia har idag en yta som är något större än Litauen och indelas i fem städer på prefekturnivå, vilka är

  1. Regionshuvudstaden Yinchuan (银川市), 9.555 km², 1.993.088 invånare (2010);[3]
  2. Shizuishan (石嘴山市), 5.213 km², 725.482 invånare;
  3. Wuzhong (吴忠市), 20.395 km², 1.273.792 invånare;
  4. Zhongwei (中卫市), 16.824 km², 1.080.832 invånare;
  5. Guyuan (固原市), 14.413 km², 1.228.156 invånare.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Trots att Kina ligger nära Inre Mongoliet och Shaanxi, som har dynamiska ekonomier, så är Ningxia en av Kinas fattigaste regioner och har landets tredje lägsta BNP, 135,3 miljarder yuan. Regionen har stor brist på naturresurser och humankapital, vilket gör det olönsamt att investera i regionen. [4]

Ningxia är den största producenten av gojibär i Kina

Politik[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Politik i Ningxia

Den politiska makten i Ningxia utövas av ordföranden i Ningxia som på pappret är regionen högst rankade tjänsteman, men i praktiken har partisekreteraren i Kinas kommunistiska parti i Ningxia större makt. Enligt Folkrepubliken Kinas konstitution från 1982 är Ningxia en autonom region i vilken den huikinesiska folkgruppen åtnjuter långtgående autonomi även om konstitutionen utesluter möjligheten till självständighet.[5] Den autonoma regionen Ningxia befinner sig administrativt på provinsnivå, vilket betyder att ordföranden i Ningxia är jämställd med guvernörerna i landets övriga provinser.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Endymion Porter Wilkinson, Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 234.
  2. ^ China Year Book 1938, s. xxv.
  3. ^ GeoHive Statistical Data
  4. ^ The China Perspective, Ningxia Hui
  5. ^ CONSTITUTION OF THE PEOPLE'S REPUBLIC OF CHINA
  • (på eng) The China year book.. Shanghai: North-China daily news & Herald. 1912-1939. Libris 476956