Nizar Qabbani

	Nizar Qibbani
	Nizar Qibbani, 1944.
Född	21 mars 1923; Damaskus
Död	30 april 1998 (75 år); London
Yrke	poet
Nationalitet	Syrisk
Språk	arabiska, engelska, franska och spanska
Verksam	1944–1998
Noterbara verk	Balkis
Make/maka	Zahraa Iqbeb & Balkis Alrawi
Barn	Hadba Qabbani; Tawfik Qabbani ; Omar Qabbani ; Zainab Qabbani
Webbplats	https://nizarq.com

Nizar Qabbani (arabiska:نزار قباني), född 21 mars 1923, död 30 april 1998, var en syrisk diplomat, poet och publicist. Han är en av de mest uppskattade nutida poeterna i arabvärlden. På svenska finns Från nostalgisk kärlekspoet till diktare med orden som vapen (tolkning Bo Holmberg och Cecilia Persson, Tranan, 2008) och bidrag i antologierna Alkemins blå eld (FIB:s lyrikklubb, 1991) och Jag erkänner att jag levde upp mitt liv (Fri press, 2012). Hans farfar Abu Khalil Qabbani anses vara en av pionjärerna i arabisk teater.^[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Qabbani studerade juridik vid universitetet i Damaskus där han direkt efter examen 1945 engagerade sig i den diplomatiska kåren. Denna tjänst innehade han fram till sin avgång 1966.

Hans första diktsamling med titeln "Brunetten sade till mig" publicerades 1944. Därefter följde ett halvt sekel av författande som uppgick till 35 diktsamlingar.

Sexdagarskriget (som Qabbani kallade för arabernas "bakslag") var avgörande för hans poesis utveckling, då han bröt med traditionen att vara en "poet för kärlek och kvinnor" och började skriva politiska dikter. Hans dikter som hade hyllats före kriget blev nu förbjudna att distribuera.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Qabbanis fru Bilqis dödades under ett självmordsbombattentat som var riktad mot den irakiska ambassaden i Beirut där hon arbetade. Han levde de sista åren av sitt liv bosatt i London, och hans sista verk fick titeln ”När ska vi tillkännage arabernas död?”.

Qabbani avled i stillhet den 30 april 1998 och begravdes i sin hemsta Damaskus.