Nobelpriset i litteratur

Från Wikipedia
Version från den 16 januari 2018 kl. 22.43 av JohanahoJ (Diskussion | Bidrag) (undantar tabellrad med totalsummeringar från sortering, lintfelsfix)
Nobelpriset i litteratur
Sara Danius vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2017.
BeskrivningLitteraturpris
UtdelareSvenska Akademien
PlatsStockholm
LandSverige Sverige
Första utdelning1901
ÅterkommandeÅrligen
TillkännagivandeOktober
Tidpunkt10 december

Nobelpriset i litteratur är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente.

Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning".[1] Pristagare utses av Svenska Akademien och tillkännages i oktober varje år av dess ständige sekreterare i Börshuset i Gamla stan, Stockholm. Priset utdelas den 10 december i Stockholms konserthus då pristagarna får motta priset ur kungens hand. Priset har utdelats sedan 1901, och består av medalj och en penningsumma (8 miljoner kronor år 2012).[2]

Alfred Nobels testamente

I sitt testamente, daterat Paris den 27 november 1895, angav Alfred Nobel litteratur som ett av de fem områden som nobelpriset skulle delas mellan, jämte tre naturvetenskapliga pris och ett fredspris. Han fastslog att litteraturpriset ska tilldelas en författare som "under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" genom att skriva "det utmärktaste i idealisk rigtning", och det var Nobels "uttryckliga vilja att vid prisutdelningarne intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej".[1] Utdelare av priset skulle enligt Nobels anvisningar vara "Akademien i Stockholm". Det är troligt att Nobel med denna formulering avsåg Svenska Akademien, men kan möjligen ha menat Vitterhetsakademien.[3] Nobelstiftelsen slog fast att formuleringen ska tolkas som att det är Svenska Akademien som avsågs.[4]

Utnämning av pristagare

Nobelpriset i litteratur 2008 tillkännages på fem språk av Horace Engdahl i Svenska Akademien.
Peter Englund tillkännager att Herta Müller får Nobelpriset i litteratur 2009.
Sara Danius tillkännager Nobelpriset i litteratur 2016 i Börshuset i Stockholm. Pristagare: Bob Dylan.

Nomineringar och prisbeslut

För att en författare skall kunna tilldelas Nobelpriset i litteratur, måste vederbörande vara nominerad, före den 31 januari samma år. Berättigade att nominera är medlemmar ur akademier från hela världen vilkas funktion påminner om Svenska akademiens, professorer, författare som erhållit priset vid ett tidigare tillfälle, och ordförande för nationella författarorganisationer. Svenska akademien skickar ut förfrågan varje år till ett antal organisationer, som de anser vara lämpade att nominera, efter lämpliga pristagare.[5][6]

I början av 2000-talet uppgick antalet nominerade varje år till omkring 350, medan det på 1950-talet låg på omkring 250. Vissa prominenta namn brukar nomineras år efter år, och samma författare nomineras gärna av flera olika nomineringsberättigade. Vilka som blivit nominerade och hur Akademien överlade och röstade är hemligt under femtio års tid.[5][6]

Sedan nominerade författarnamn inkommit till Svenska akademien, tar Nobelkommittén i akademien hand om förslagen och bearbetar dem under våren. De författare som inte uppfyller kriterierna för priset sorteras bort. Vid sommaren brukar omkring fem namn återstå av de nominerade, vilka presenteras för återstoden av Svenska akademien, som därefter utser en pristagare, vilken presenteras i oktober.[5][6]

Svenska akademien och dess nobelpriskommitté har inte alltid själva erforderliga kunskaper att bedöma en författares gärning. I sådana fall skickas remisser ut till facklärda. Likaså kan det förekomma temporära (interna) översättningar av verk för att bättre kunna fälla ett omdöme om ett författarskap. Svenska akademien läser framför allt in sig på de fem som är kvar efter sållningen, vid sommaren. För att utse en pristagare måste fler än hälften av akademiens ledamöter vara överens.[5][6]

Tolkningar av Nobels riktlinjer

Enligt stadgarna ska priset tilldelas en författare som "under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta" genom att skriva "det utmärktaste i idealisk rigtning", och det var Nobels "uttryckliga vilja att vid prisutdelningarne intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej".[1] Testamentets formulering att priset ska belöna den som "under det gångna året inom litteraturen har produceradt det utmärktaste i idealisk rigtning" anses otidsenlig, något som har uttryckts av både akademiledamöter och andra kulturpersonligheter.[7]

Till en början, under den ständiga sekreteraren Carl David af Wirséns inflytande, tog man fasta på formuleringen "idealisk rigtning" och betonade vikten av en konservativ idealism hos kandidaterna. Man belönade författare som Bjørnstjerne Bjørnson, Rudyard Kipling och Paul Heyse, men bortsåg från bland andra Lev Tolstoj och Henrik Ibsen. På 1920-talet övergick man emellertid allt mer till att vidga begreppet idealisk och tolka det som gällande goda humanistiska värden. Under denna period belönades författare som Thomas Mann, Anatole France och George Bernard Shaw. Formuleringen om att "hafva gjort menskligheten den största nytta" tolkades under några år på 1930-talet som att författarskapen skulle vara välkända för allmänheten vilket gav nobelpris till Sinclair Lewis, John Galsworthy och Pearl S. Buck. Det var först efter andra världskriget, när akademien förnyats med fler skönlitterära och mer internationellt orienterade författare, som pionjärer och nydanare som Herman Hesse, André Gide, T.S. Eliot och William Faulkner började belönas. Tolkningen av Nobels vilja hade därmed fått en mer exklusiv och generös innebörd. En förlängning av detta blev att akademien senare gärna uppmärksammade och belönade mer okända mästare som Isaac Bashevis Singer, Odysseas Elytis och Elias Canetti. Från 1986 märks en policy om att nobelpriset ska vara ett pris för hela världen med pristagare som Wole Soyinka, Naguib Mahfouz, Nadine Gordimer, Derek Walcott, Kenzaburo Oe och Toni Morrison.[8]

Priset gäller sedan länge inte ett enskilt verk utan hela författarskapet, och orden "i idealisk rigtning" uttrycker en förväntan att litteratur bör vara försonande, heroisk, "skön" och/eller avklarnad, en norm som var självklar för många på 1800-talet men som den moderna litteraturen grundligt har brutit med. Valen av Samuel Beckett och Elfriede Jelinek ledde till anklagelser att Akademien hade frångått Nobels testamente i detta avseende, men kriteriet spelar annars en underordnad roll.[9] Svenska akademien har som regel tolkat stadgarna som gällande skönlitteratur, men en paragraf som talar om att "även andra skrifter, hvilka genom form och framställningssätt ega litterärt värde" kan belönas har det stundom framkommit tankar om att också belöna författare av sakprosa, i synnerhet filosofer och historiker. Detta har också skett vid enstaka tillfällen; Rudolf Eucken, Winston Churchill, Bertrand Russell.[6]

Nationella och politiska hänsynstaganden

En uttrycklig anvisning i Nobels testamente säger att inga nationella hänsynstaganden ska tas vid prisutnämningarna, men detta har inte alltid kunnat undvikas. I synnerhet under de första åren var akademien angelägen om att inte ge intryck av att gynna någon särskild nation med prisbesluten. Ej heller akademiens princip om att bortse från politiska faktorer har kunnat undvikas, vilket blev särskilt aktuellt under de båda världskrigen.

Under det första världskriget valde akademien ofta att belöna författare från de neutrala skandinaviska länderna. I pläderingar för den tyske författaren Herman Hesses kandidatur vägdes politiska faktorer in och 1948 avvisade nobelkommittén Winston Churchills kandidatur med motiveringen att priset "skulle få en politisk innebörd snarare än litterär" och "dessutom i belysning av vårt lands med rätt eller orätt kritiserade hållning under världskriget kunna ge upphov till misstydningar". Några år senare, 1953, tilldelades Churchill ändå nobelpriset med förhoppningen att det främst skulle ses som en litterär utmärkelse, men från många håll uppfattades det som ett pris för hans politiska gärning.[8]

Ezra Pound sågs av akademien som en litterär förnyare men hans kandidatur till nobelpriset förhindrades av hans fascistiska ställningstaganden.[6]

Nobelpriset till Frans Eemil Sillanpää 1939 blev politiskt kontroversiellt och tolkades som en sympatigest från akademien vid tidpunkten för utbrottet av finska vinterkriget.[10]

I en intervju i Washington Post menade ledamoten av nobelkommittén Artur Lundkvist att beslutet att tilldela Alexander Solsjenitsyn nobelpriset 1970 hade en politisk innebörd och inte enbart baserades på litterära meriter.[11]

Nobelpriset till den polske exilförfattaren Czesław Miłosz 1980 sammanföll med solidaritetsrörelsen och sågs som ett politiskt pris. Företrädare för akademien påpekade dock att Milosz hade varit en kandidat till priset sedan flera år och även om några akademiledamöter hade tvekat till att ge Miłosz priset detta år menade man att det hade varit lika omöjligt att bortse från hans kandidatur efter händelserna i Polen.[8]

Delat pris

Nobelpriset kan delas mellan två, men inte fler, författare. Svenska akademien har dock varit restriktiva med att dela priset då ett delat pris kan ses som, och ibland också har varit, resultatet av en kompromiss. Man har också velat undvika att ett delat pris uppfattas som att pristagarna bara är värda ett halvt pris. De delade prisen 1904 och 1917 var båda resultatet av kompromisser. Långt senare, år 1970, fastställdes en policy som innebär att båda kandidaterna var för sig måste anses vara värdiga pristagare och att det måste finnas någon samhörighet mellan författarskapen som berättigar ett delat pris. Efter det delade nobelpriset till Eyvind Johnson och Harry Martinson 1974 har det aldrig hänt att priset delats mellan två kandidater.[12]

Kritik och kontroverser

Svenska Akademien har ofta kritiserats för sina val av nobelpristagare. Särskilt har det gällt favoriseringen av europeiska författare, det höga antalet svenska pristagare och att få kvinnor har fått priset.[13] I en intervju 2016 medgav nobelkommitténs ordförande Per Wästberg att akademien historiskt varit alltför eurocentriska i sina prisbeslut och att den i viss mån fortfarande är det, främst på grund av svårigheter med att bedöma litteratur från mindre språkområden. Att få kvinnor fått priset menade han hör samman med fördomar från det förflutna och att kvinnliga författarskap av hög kvalitet har varit ovanligare än i modern tid.[14]

Under nobelprisets tidiga historia gjorde en konservativ litteratursyn inom Svenska akademien och en strikt tolkning av stadgarnas ord om "idealisk rigtning" att många av de författare som senare kommit att anses som sin tids största och mest betydelsefulla aldrig fick priset, bland andra Lev Tolstoj, Anton Tjechov, Henrik Ibsen och James Joyce.

Det första nobelpriset till Sully Prudhomme 1901 är ett av de mest kritiserade. Bland annat kritiserades det av August Strindberg som ansåg honom vara ovärdig, Prudhomme satt med i Franska akademien.[15] När det offentliggjordes att Prudhomme utsetts till den förste mottagaren av priset protesterade större delen av den svenska kultureliten, däribland Strindberg, Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Oscar Levertin, Anders Zorn, Bruno Liljefors och Albert Engström som kritiserade Akademien för att inte den ryske författaren Lev Tolstoj tilldelades det första priset.[16]

Nobelpriset till Pearl Buck 1938 är ett annat av de mest kritiserade. Buck är en av de få litteraturpristagare som tilldelats nobelpriset samma år som de första gången blev nominerade och prisbeslutet anses ha varit alltför förhastat. Akademien belönade Buck för hennes främsta verk, romanen Den goda jorden från 1931 och ett par biografiska skildringar om hennes föräldrars livsöde som utkom 1935, men senare verk anses inte hålla samma litterära kvalitet.[17]

Nobelpriset till John Steinbeck 1962 möttes av en omfattande kritik i svenska tidningar. Artur Lundkvist skrev i Stockholms-Tidningen att det var "ett av Akademiens största misstag". Steinbeck hade förekommit länge i akademiens diskussioner men avförts som kandidat. Han hade åter blivit aktuell och belönades eftersom det enligt nobelkommittén inte fanns någon annan kandidat man kunde förorda det året. Också i USA kritiserades prisutnämningen. I New York Times skrevs att Steinbeck hade sin storhetstid för långt bakom sig och att priset borde ha gått till någon författare som hade större betydelse för den samtida litteraturen.[18]

I samband med att den sovjetiske författaren Aleksandr Solzjenitsyn tilldelats 1970 års Nobelpris utspelades den så kallade Solzjenitsynaffären. En politisk–diplomatisk affär som berörde den dåvarande svenska regeringens agerande i samband med att Sovjetregimen motsatte sig valet av pristagare. Regeringen fick kritik från flera svenska kulturpersonligheter, däribland Vilhelm Moberg, för att Solzjenitsyn inte beviljades någon inbjudan till den svenska ambassaden i Moskva för att ordna med en eventuell resa till Nobelfestligheterna i Stockholm eller, alternativt, ett offentligt överlämnande av Nobelpriset på ambassaden.

Harry Martinson och Eyvind Johnson satt med i Svenska akademien när de fick Nobelpriset 1974, vilket gav kritik. Båda var också tämligen okända utomlands. 1983 kritiserade akademiledamoten Artur Lundkvist offentligt valet av William Golding som nobelpristagare och menade att Claude Simon (som tilldelades priset två år senare) hade varit en värdigare pristagare.[19][20]

Priset till Elfriede Jelinek 2004 ledde till att Knut Ahnlund lämnade sin plats i Svenska akademien i protest. Han menade att hon var en ovärdig pristagare och att det var ett beslut som skadade nobelprisets anseende.[21]

2008 väckte akademiens dåvarande ständige sekreterare Horace Engdahl uppseende med ett uttalande om att amerikansk litteratur inte befinner sig på samma nivå som den europeiska och därför har färre pristagare.[22]

Vid tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur till Mo Yan 2012 sade ledamoten Göran Malmqvist att han översatt flera av Mo Yans verk, vilka han samma kväll skulle skicka till förlaget Tranan, något han tidigare avhållit sig från för att inte väcka misstankar och rykten och för att orsaken till utnämningen inte skulle komma att ifrågasättas.[23]

Statistik

Sully Prudhomme fick det första Nobelpriset i litteratur 1901.
Rudyard Kipling som fick 1907 års Nobelpris i litteratur, då han var 41 år gammal, är den yngsta person som belönats med priset.
Doris Lessing som fick 2007 års Nobelpris i litteratur, är den äldsta person som belönats med priset. Vid prisutdelningen hade hon fyllt 88 år.
Selma Lagerlöf var både den första kvinnan och den första svenska Nobelpristagaren i litteratur, 1909.
Rabindranath Tagore var den första icke-europeiska person att motta priset, år 1913.
Sinclair Lewis fick priset 1930, som första amerikan.
Jean-Paul Sartre tackade nej 1964.

Fram till 2024 har åtta av pristagarna varit svenskar: Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Erik Axel Karlfeldt, Pär Lagerkvist, Eyvind Johnson, Harry Martinson och Tomas Tranströmer, samt tyskfödda Nelly Sachs som flyttade till Sverige 1940, 26 år innan hon fick Nobelpriset.

Fjorton av pristagarna har varit kvinnor: Selma Lagerlöf, Grazia Deledda, Sigrid Undset, Pearl S. Buck, Gabriela Mistral, Nelly Sachs, Nadine Gordimer, Toni Morrison, Wisława Szymborska, Elfriede Jelinek, Doris Lessing, Herta Müller, Alice Munro och Svetlana Aleksijevitj.[24]

Antalet pristagare sorterat på språk

De 114 nobelpristagarna i litteratur från 1901 till och med 2017 har huvudsakligen skrivit på följande språk:

Språk Pristagare
Engelska 28
Franska 15
Tyska 13
Spanska 11
Svenska 7
Italienska 6
Ryska 6
Polska 4
Danska 3
Norska 3
Grekiska 2
Japanska 2
Kinesiska 2
Arabiska 1
Bengali 1
Finska 1
Hebreiska 1
Isländska 1
Jiddisch 1
Occitanska 1
Portugisiska 1
Serbokroatiska 1
Tjeckiska 1
Turkiska 1
Ungerska 1
Anmärkning: Rabindranath Tagore (pristagare 1913) skrev på bengali och engelska, Samuel Beckett (pristagare 1969) skrev på franska och engelska och Joseph Brodsky (pristagare 1987) skrev poesi på ryska och prosa på engelska. De har sorterats under endast, respektive: bengali, franska och ryska.

Antalet pristagare sorterat på kön

De 114 nobelpristagarna i litteratur från 1901 till och med 2017 har haft följande biologiska kön:

Årtionde Män Kvinnor
1900–1909 9 1
1910–1919 9 0
1920–1929 8 2
1930–1939 8 1
1940–1949 5 1
1950–1959 10 0
1960–1969 10 1
1970–1979 11 0
1980–1989 10 0
1990–1999 7 3
2000–2009 7 3
2010–2017 6 2
Totalt: 100 14

Kronologisk lista över pristagare

År Pristagare Land Språk Motivering [25]
1901 Sully Prudhomme Frankrike Frankrike Franska ”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”
1902 Theodor Mommsen Tyskland Tyskland Tyska ”nutidens störste levande mästare i den historiska framställningens konst, med särskilt fäst avseende å hans monumentala verk Römische Geschichte
1903 Bjørnstjerne Bjørnson Norge Norge Norska ”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet”
1904 Frédéric Mistral Frankrike Frankrike Occitanska ”med avseende fäst å det ursprungsfriska, snillrika och sant konstnärliga i hans diktning, som troget avspeglar hans hembygds natur och folkliv, samt å hans betydelsefulla verksamhet som provençalsk filolog”
José Echegaray Spanien Spanien Spanska ”med avseende fäst å hans omfattande och snillrika författarskap, som på självständigt och originellt sätt återupplivat det spanska skådespelets stora traditioner”
1905 Henryk Sienkiewicz Polen Polen Polska ”på grund av hans storartade förtjänster som episk författare”
1906 Giosuè Carducci Italien Italien Italienska ”i betraktande ej blott av hans rika lärdom och kritiska forskningar, utan främst som en hyllning åt den plastiska energi, den stilens friskhet och den lyriska styrka, som utmärka hans poetiska mästerverk”
1907 Rudyard Kipling Förenade kungariket Storbritannien och Irland Storbritannien Engelska ”i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser”
1908 Rudolf Eucken Tyskland Tyskland Tyska ”på grund av det sanningssökande allvar, den genomträngande tankekraft och vidsynthet, den värme och styrka i framställningen, varmed han i talrika arbeten hävdat och utvecklat en ideal världsåskådning”
1909 Selma Lagerlöf Sverige Sverige Svenska ”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”
1910 Paul Heyse Tyskland Tyskland Tyska ”såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådagalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller”
1911 Maurice Maeterlinck Belgien Belgien Franska ”på grund av hans mångsidiga litterära verksamhet och särskilt hans dramatiska skapelser, som utmärka sig genom fantasirikedom och genom en poetisk idealitet, vilken, stundom i sagospelets slöjade form, röjer djup inlevelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning”
1912 Gerhart Hauptmann Tyskland Tyskland Tyska ”förnämligast för hans rika, mångsidiga, framstående verksamhet inom den dramatiska diktningens område”
1913 Rabindranath Tagore Indien Indien Bengali/
engelska
”på grund av hans dikters djup och höga syftning samt den skönhet och friskhet, som på ett lysande sätt införlivat hans skaldeskap i dess egen engelska dräkt även med den västerländska vitterheten”
1914
Inget pris utdelades[a]
1915 Romain Rolland Frankrike Frankrike Franska ”såsom en hyllning åt den upphöjda idealismen i hans författarskap samt åt den medkänsla och den sanning med vilka han tecknat olika människotyper”
1916 Verner von Heidenstam Sverige Sverige Svenska ”såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet”
1917 Karl Gjellerup Danmark Danmark Danska ”för hans mångsidigt rika och av höga ideal burna diktning”
Henrik Pontoppidan Danmark Danmark Danska ”för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv”
1918
Inget pris utdelades[a]
1919 Carl Spitteler Schweiz Schweiz Tyska ”med särskild tanke på hans mäktiga epos Olympischer Frühling
1920 Knut Hamsun Norge Norge Norska ”för hans monumentala verk Markens grøde
1921 Anatole France Frankrike Frankrike Franska ”såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne”
1922 Jacinto Benavente Spanien Spanien Spanska ”för det lyckliga sätt varpå han fullföljt den spanska dramatikens ärofulla traditioner”
1923 William Butler Yeats Irland Irland Engelska ”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”
1924 Władysław Reymont Polen Polen Polska ”för hans stora nationalepos Bönderna
1925 George Bernard Shaw Irland Irland Engelska ”för hans av både idealitet och humanitet uppburna författarskap, vars friska satir ofta med sig förenar en egenartad poetisk skönhet”
1926 Grazia Deledda Italien Italien Italienska ”för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem”
1927 Henri Bergson Frankrike Frankrike Franska ”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits”
1928 Sigrid Undset Norge Norge Norska ”förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv”
1929 Thomas Mann Weimarrepubliken Tyskland Tyska ”förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmer stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk”
1930 Sinclair Lewis USA USA Engelska ”för hans starka och levande skildringskonst, med typskapande förmåga, med kvickhet och humor”
1931 Erik Axel Karlfeldt (postumt) Sverige Sverige Svenska ”Erik Axel Karlfeldts diktning”
1932 John Galsworthy Storbritannien Storbritannien Engelska ”för den förnäma skildringskonst, som i The Forsyte Saga uppnått sitt högsta uttryck”
1933 Ivan Bunin Sovjetunionen Sovjetunionen
(i exil)
Ryska ”för det stränga konstnärskap, varmed han företrätt den klassiskt ryska linjen i prosadiktningen”
1934 Luigi Pirandello Italien Italien Italienska ”för hans djärva och sinnrika nyskapelse av dramats och scenens konst”
1935
Inget pris utdelades[b]
1936 Eugene O'Neill USA USA Engelska ”för hans av kraft, ärlighet och stark känsla samt självständig, tragisk uppfattning präglade dramatik”
1937 Roger Martin du Gard Frankrike Frankrike Franska ”för den konstnärliga kraft och sanning, varmed han i romanserien Les Thibault har framställt mänskliga motsättningar och väsentliga sidor av samtida liv”
1938 Pearl S. Buck USA USA Engelska ”för rika och äkta episka skildringar ur kinesiskt bondeliv och för biografiska mästerverk”
1939 Frans Eemil Sillanpää Finland Finland Finska ”för den djupa uppfattning och den utsökta stilkonst, varmed han skildrat sitt hemlands allmogeliv och natur i deras inbördes sammanhang”
1940
Inget pris utdelades[b]
1941
Inget pris utdelades[b]
1942
Inget pris utdelades[b]
1943
Inget pris utdelades[b]
1944 Johannes V. Jensen Danmark Danmark Danska ”för den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst”
1945 Gabriela Mistral Chile Chile Spanska ”för den av mäktig känsla inspirerade lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den latinamerikanska världens ideella strävanden”
1946 Hermann Hesse Tyskland Tyskland
Schweiz Schweiz
Tyska ”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”
1947 André Gide Frankrike Frankrike Franska ”för hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”
1948 T.S. Eliot USA USA
Storbritannien Storbritannien
Engelska ”för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi”
1949 William Faulkner USA USA Engelska ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”
1950 Bertrand Russell Storbritannien Storbritannien Engelska ”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”
1951 Pär Lagerkvist Sverige Sverige Svenska ”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”
1952 François Mauriac Frankrike Frankrike Franska ”för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdramat”
1953 Winston Churchill Storbritannien Storbritannien Engelska ”för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”
1954 Fil:ヘミングウェイ.jpg Ernest Hemingway USA USA Engelska ”för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap, senast ådagalagt i The Old Man and the Sea
1955 Halldór Laxness Island Island Isländska ”för hans målande epik, som förnyat den stora isländska berättarkonsten”
1956 Juan Ramón Jiménez Spanien Spanien Spanska ”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”
1957 Albert Camus Frankrike Frankrike Franska ”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid”
1958 Boris Pasternak
(tvingades att tacka nej)
Sovjetunionen Sovjetunionen Ryska ”för hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område”
1959 Salvatore Quasimodo Italien Italien Italienska ”för hans lyriska diktning, som med klassisk eld uttrycker samtidens tragiska livskänsla”
1960 Saint-John Perse Frankrike Frankrike Franska ”för den höga flykten och den bildskapande fantasien i hans diktning, som visionärt avspeglar tidsläget”
1961 Ivo Andrić Socialistiska federativa republiken Jugoslavien SFR Jugoslavien Serbo-kroatiska ”för den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia”
1962 John Steinbeck USA USA Engelska ”för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn”
1963 Giorgos Seferis Grekland Grekland Nygrekiska ”för hans framstående lyriska diktning, inspirerad av djup känsla för den hellenska kulturvärlden”
1964 Jean-Paul Sartre
(tackade nej)
Frankrike Frankrike Franska ”för hans idérika författarskap, som genom sin frihetsanda och sanningssträvan har utövat ett vidsträckt inflytande i vår samtid”
1965 Fil:Sholokhov-1938.jpg Michail Sjolochov Sovjetunionen Sovjetunionen Ryska ”för den konstnärliga kraft och ärlighet, varmed han i sitt Donska epos har gestaltat ett historiskt skede i ryska folkets liv”
1966 Samuel Agnon Israel Israel Hebreiska ”för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv”
Nelly Sachs Tyskland Tyskland
Sverige Sverige
Tyska ”för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde”
1967 Miguel Ángel Asturias Guatemala Guatemala Spanska ”för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner”
1968 Yasunari Kawabata Japan Japan Japanska ”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”
1969 Samuel Beckett Irland Irland Franska/
engelska
”för en diktning som i nya former för roman och drama ur nutidsmänniskans blottställdhet hämtar sin konstnärliga resning”
1970 Aleksandr Solzjenitsyn Sovjetunionen Sovjetunionen Ryska ”för den etiska kraft varmed han fullföljt den ryska litteraturens omistliga traditioner”
1971 Pablo Neruda Chile Chile Spanska ”för en poesi, som med verkan av en naturkraft levandegör en världsdels öden och drömmar”
1972 Heinrich Böll Västtyskland Västtyskland Tyska ”för en diktning som genom sin förening av tidshistorisk vidsyn och ömsint gestaltningsförmåga verkat förnyande inom tysk litteratur”
1973 Patrick White Australien Australien Engelska ”för en episk och psykologisk berättarkonst som infört en ny världsdel i litteraturen”
1974 Eyvind Johnson Sverige Sverige Svenska ”för en i länder och tider vittskådande berättarkonst i frihetens tjänst”
Harry Martinson Sverige Sverige Svenska ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos”
1975 Eugenio Montale Italien Italien Italienska ”för hans särpräglade diktning som med stor konstnärlig känslighet tolkat humana värden i tecknet av en illusionsfri livssyn”
1976 Fil:SaulBellowcropped.jpg Saul Bellow Kanada Kanada
USA USA
Engelska ”för den mänskliga förståelse och subtila kulturanalys, som förenas i hans verk”
1977 Vicente Aleixandre Spanien Spanien Spanska ”för en nyskapande diktning som belyser människans villkor i kosmos och i dagens samhälle samtidigt som den företräder mellankrigstidens stora förnyelse av den spanska poesins traditioner”
1978 Isaac Bashevis Singer Polen Polen
USA USA
Jiddisch ”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”
1979 Odysseus Elytis Grekland Grekland Nygrekiska ”för hans poesi som mot bakgrund av grekisk tradition med sinnlig styrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”
1980 Czesław Miłosz Polen Polen
USA USA
Polska ”som med kompromisslös klarsyn tolkar människans utsatthet i en värld av starka konflikter”
1981 Elias Canetti Bulgarien Bulgarien
Storbritannien Storbritannien
Schweiz Schweiz
Tyska ”för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft”
1982 Gabriel García Márquez Colombia Colombia Spanska ”för hans romaner och noveller, där det fantastiska och det realistiska förenas i en rikt sammansatt diktvärld, som speglar en kontinents liv och konflikter”
1983 William Golding Storbritannien Storbritannien Engelska ”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”
1984 Jaroslav Seifert Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien Tjeckiska ”för hans poesi som med frisk sinnlighet och rik uppfinningsförmåga ger en befriande bild av mänsklig okuvlighet och mångfald”
1985 Claude Simon Frankrike Frankrike Franska ”som i sina romaner förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor”
1986 Wole Soyinka Nigeria Nigeria Engelska ”som i ett brett kulturellt perspektiv och med poetiska övertoner gestaltar tillvarons drama”
1987 Joseph Brodsky Sovjetunionen Sovjetunionen
USA USA
Ryska/
engelska
”för ett vittfamnande författarskap, präglat av tankeskärpa och poetisk intensitet”
1988 Naguib Mahfouz Egypten Egypten Arabiska ”som genom valörrika verk - ömsom skarpsynt verklighetsnära, ömsom suggestivt mångtydiga - har format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”
1989 Camilo José Cela Spanien Spanien Spanska ”för en rik och intensiv prosakonst, som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet”
1990 Octavio Paz Mexiko Mexiko Spanska ”för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”
1991 Nadine Gordimer Sydafrika Sydafrika Engelska ”som genom storartad episk diktning har - med Alfred Nobels ord - gjort mänskligheten den största nytta”
1992 Derek Walcott Saint Lucia Saint Lucia Engelska ”för en diktning med stor lyskraft, buren av en historisk vision som vuxit fram ur ett mångkulturellt engagemang”
1993 Toni Morrison USA USA Engelska ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”
1994 Kenzaburo Oe Japan Japan Japanska ”som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden”
1995 Seamus Heaney Irland Irland Engelska ”för ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna”
1996 Wisława Szymborska Polen Polen Polska ”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”
1997 Dario Fo Italien Italien Italienska ”som i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”
1998 José Saramago Portugal Portugal Portugisiska ”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”
1999 Günter Grass Tyskland Tyskland Tyska ”För att i muntert svarta fabler ha tecknat historiens glömda ansikte”
2000 Gao Xingjian Kina Kina
Frankrike Frankrike
Kinesiska ”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.
2001 V.S. Naipaul Trinidad och Tobago Trinidad och Tobago
Storbritannien Storbritannien
Engelska ”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”
2002 Imre Kertész Ungern Ungern Ungerska ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”
2003 J.M. Coetzee Sydafrika Sydafrika Engelska ”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”
2004 Elfriede Jelinek Österrike Österrike Tyska ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”
2005 Harold Pinter Storbritannien Storbritannien Engelska ”som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”
2006 Orhan Pamuk Turkiet Turkiet Turkiska ”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”
2007 Doris Lessing Storbritannien Storbritannien Engelska ”den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio Frankrike Frankrike
Mauritius Mauritius
Franska ”uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”
2009 Herta Müller Rumänien Rumänien
Tyskland Tyskland
Tyska ”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap”
2010 Mario Vargas Llosa Peru Peru
Spanien Spanien
Spanska "för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag"
2011 Tomas Tranströmer Sverige Sverige Svenska ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”
2012 Mo Yan Kina Kina Kinesiska ”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”
2013 Alice Munro Kanada Kanada Engelska ”den samtida novellkonstens mästare”
2014 Patrick Modiano Frankrike Frankrike Franska ”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”
2015 Svetlana Aleksijevitj Belarus Vitryssland Ryska ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”
2016 Bob Dylan USA USA Engelska ”som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”[26]
2017 Kazuo Ishiguro Storbritannien Storbritannien Engelska ”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”[27]

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ [a b] Prissumman fonderades i sin helhet till litteraturprisfonden.
  2. ^ [a b c d e] Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till litteraturprisfonden.

Noter

  1. ^ [a b c] Alfred Nobels testamente
  2. ^ ”The Size of the Nobel Prize Is Being Reduced to Safeguard Long-Term Capital”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/press/nobelfoundation/#/pressrelease/view/nobelprisets-storlek-reduceras-foer-att-saekra-kapitalet-paa-laang-sikt-770695. Läst 2 oktober 2012. 
  3. ^ Helmer Lång Hundra nobelpris i litteratur 1901-2001 Bokförlag Symposion 2001, sid 17
  4. ^ Espmark, Kjell. ”The Nobel Prize in Literature” (på engelska). Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/themes/literature/espmark/. 
  5. ^ [a b c d] ”Hur nobelpristagare i litteratur utses”. Svenska Akademien. http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset/hur-nobelpristagare-i-litteratur-utses. 
  6. ^ [a b c d e f] ”Nobelpriset: Nomineringar och utlåtanden”. Svenska Akademien. http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset/nomineringar-och-utlatanden. 
  7. ^ Se till exempel Espmark Det litterära Nobelpriset (Norstedts 1986) s. 12
  8. ^ [a b c] ”The Nobel Prize in Literature”. Nobel Prize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/themes/literature/espmark/. 
  9. ^ Se till exempel Espmark Det litterära Nobelpriset (Norstedts 1986) s. 15
  10. ^ Alan Asaid (5 december 2009). ”Spelet bakom Finlands första Nobelpristagare”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/spelet-bakom-finlands-forsta-nobelpristagare. Läst 2 oktober 2017. 
  11. ^ Peter Lennon (28 december 1980). ”Why Graham Greene Hasn't Won A Nobel Prize and Solzhenitsyn Has” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/archive/entertainment/books/1980/12/28/why-graham-greene-hasnt-won-a-nobel-prize-and-solzhenitsyn-has/bc8f6405-5154-4f99-b896-52d71a9a514c/?utm_term=.639c673ceda0. Läst 2 oktober 2017. 
  12. ^ Espmark, Kjell. ”The Nobel Prize in Literature: Shared prize” (på engelska). Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/themes/literature/espmark/. 
  13. ^ Flakierski, Gregor (18 oktober 2016). ”Ett gäng litterära andrahandsfigurer i en provinsiell förening som delar ut pris till vita gubbar”. Allehanda.se. http://www.allehanda.se/kultur/gregor-flakierski-ett-gang-litterara-andrahandsfigurer-i-en-provinsiell-forening-som-delar-ut-pris-till-vita-gubbar. Läst 12 februari 2017. 
  14. ^ Lundberg, Rebecca (10 oktober 2016). ”Svenska Akademien: Det är klart vi är eurocentriska”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/bok/svenska-akademien-det-ar-klart-vi-ar-eurocentriska-1. Läst 28 november 2017. 
  15. ^ Samlade skrifter av August Strindberg
  16. ^ Helmer Lång Hundra nobelpris i litteratur 1901-2001 Bokförlag Symposion 2001, sid 23
  17. ^ Lång, Helmer (2001). Hundra nobelpris i litteratur 1901-2001. Bokförlag Symposion. sid. 153 
  18. ^ Kaj Schueler (2 januari 2013). ”Till slut återstod bara Steinbeck”. https://www.svd.se/till-slut-aterstod-bara-steinbeck. 
  19. ^ Helmer Lång Hundra nobelpris i litteratur 1901-2001, 2001
  20. ^ Lars Gyllensten Minnen, bara minnen, 2000
  21. ^ ”Knut Ahnlund: 'Efter Jelinek är priset ödelagt'”. Svenska Dagbladet. 10 oktober 2005. https://www.svd.se/knut-ahnlund-efter-jelinek-ar-priset-odelagt. 
  22. ^ ”Hård kritik mot Horace Engdahl i USA”. Svenska Dagbladet. 1 oktober 2008. https://www.svd.se/hard-kritik-mot-horace-engdahl-i-usa. 
  23. ^ "SVT:s bevakning av tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur 2012 Arkiverad 24 november 2012 hämtat från the Wayback Machine." (19 minuter in i programmet), SVT1, 11 oktober 2012.
  24. ^ Alan Asaid (26 september 2009). ”Så ratade Akademien kvinnorna”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/sa-ratade-akademien-kvinnorna. 
  25. ^ ”Nobelpriset i litteratur - Pristagarna”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 11 december 2008. https://web.archive.org/web/20081211040559/http://www.svenskaakademien.se/web/Pristagarna.aspx. Läst 9 juni 2011. 
  26. ^ ”Nobelpriset i litteratur år 2016 - Pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/2016/press_sv.html. Läst 10 december 2016. 
  27. ^ ”Nobelpriset i litteratur år 2017” (pdf). Pressmeddelande. Svenska akademien. https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/2017/press_sv.pdf. Läst 5 oktober 2017. 

Externa länkar