Nollvisionen
Nollvisionen betecknar målet att få ner antalet döda och svårt skadade i trafikolyckor i Sverige till noll.
Sveriges riksdag beslutade 1997 att nollvisionen skall gälla för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige. Samtidigt beslutade man som ett annat mål att antalet dödade skulle minska till högst 400 per år fram till år 2000, ett mål som inte uppnåddes eftersom knappt 600 personer omkom i trafikolyckor det året. De senaste åren har runt 300 dött och runt 3000 skadats allvarligt i trafiken.
Innehåll |
Ansvar [redigera]
Transportstyrelsen ansvarar i ett trafikslagsövergripande perspektiv för samordning av det statliga trafiksäkerhetsarbetet, samt har särskilt ansvar för krav på infrastruktur.[1]
Trafikverket ansvarar för byggande och drift av statliga vägar och ska därtill inhämta och sprida kunskap och information om trafiksäkerhet.[2] Exempel på åtgärder som Trafikverket (tidigare: Vägverket) har vidtagit för att minska antalet döda och skadade är att man satt upp mitträcken, ofta i form av vajerräcken (skapat 2+1-vägar, vilka uppvisar anmärkningsvärt hög driftkostnad[3][4]), mellan körbanor för att undvika mötesolyckor, byggt om korsningar till cirkulationsplatser samt monterat upp fartkameror för att sänka medelhastigheten på olycksdrabbade vägsträckor. Alla åtgärder har inte varit populära eftersom många minskat framkomligheten och ökat restider.
Mål för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige [redigera]
Målet för 2007 var att inte fler än 270 personer skulle förolyckas i trafiken, men resultatet blev att ca 490 människor omkom. Sedan det konstaterats att målet inte uppfyllts, lyfte Trafikverket fram höga hastigheter som främsta orsak. Data över den svenska vägtrafikens hastigheter år 1997 respektive 2007 har dock inte redovisats.
Se även [redigera]
Källor [redigera]
- ^ Förordning SFS 2008:1300 med Regeringens instruktion till Transportstyrelsen, 3§
- ^ Förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket
- ^ Hawzheen Karim: Vägprojektering för minskade drift-och underhållskostnader
- ^ Uppföljning av mötesfria vägar - Slutrapport, VTI R636-2009
"Teoriboken", Liber 2006 ISBN 91-47-05238-4
