Nordkapare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nordkapare
Status i världen: Starkt hotad[1]
Eubalaena glacialis with calf.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Valar
Cetacea
Underordning Bardvalar
Mysticeti
Familj Rätvalar
Balaenidae
Släkte Eubalaena
Art E. glacialis
Vetenskapligt namn
§ Eubalaena glacialis
Auktor Müller, 1776
Utbredning
Nordkaparens utbredningsområde
Nordkaparens utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Nordkaparen (Eubalaena glacialis) är en upp till 18 m lång art inom rätvalar som lever på norra halvklotet i kalla och tempererade hav.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Vanligtvis är nordkaparen mellan 13 och 16 m lång men det har också observerats individer som varit större. Valen har en vikt som ligger omkring 100 ton. Som för alla andra rätvalar saknas en ryggfena. Färgen är egentligen svart. De vita fläckar som man ser på kroppen är olika slags parasiter, t ex vallöss och kräftdjur. Särskilt många parasiter finns på pannan. Dessa stora fläckar liknar en vit mössa. Fyrtio procent av valens vikt är tran. Ingen annan valart har så hög andel tran. Både i övre och nedre käken finns omkring 300 barder.

Nordkapare simmar mycket långsamt, ungefär 8 kilometer per timme. Med barderna sållar den födan, kräftdjur och mindre fiskar, ur vattnet.

Några zoologer betraktar nordkaparen och sydkaparen som en och samma art. Enligt nyaste genetiska undersökningar representerar nordkapare som lever i Stilla havet en särskild art - stillahavsnordkapare (Eubalaena japonica).

En utrotningshotad art[redigera | redigera wikitext]

Tidigare förenade de sig under vandringen till grupper på mer än hundra djur. Idag är arten för sällsynt, så därför finns det bara små flockar.

Nordkapare tillhör de valarter som valjägare först inriktade sig på. Redan under 1500-talet blev många tusen nordkapare dödade. Till en början pågick jakten i Atlanten vid europeiska kuster. Baskerna var under denna period det ledande landet inom valjakten. Men när jakten spred sig i världen, påbjöd traditionen att man i fören av varje båt, skulle ha en baskisk harpunerare. När beståndet i Atlanten var uttömt flyttade jägarna till Grönland och Labrador och jagade där. Till slut fortsatte jakten också i Stilla havet.

Det fanns många faktorer som ledde till att Nordakaparen blev den valart som först blev drabbad av människans jakt. Till och börja med, var den en kustlevande art. Den hade även förmågan att flyta efter man hade dödat den.

Från de förmodligen 100 000 individer, som levde innan den stora jakten, finns idag bara 300 kvar. I motsats till andra valar har inte beståndet av nordkapare efter genomförandet av skyddsåtgärder återhämtat sig. Varför är ännu så länge okänt.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Eubalaena glacialisIUCN:s rödlista, auktor: Cetacean Specialist Group 1996