Nordlig mullvadslämmel

Från Wikipedia
Nordlig mullvadslämmel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteMullvadslämlar
Ellobius
ArtNordlig mullvadslämmel
E. talpinus
Vetenskapligt namn
§ Ellobius talpinus
Auktor(Pallas, 1770)
Hitta fler artiklar om djur med

Nordlig mullvadslämmel (Ellobius talpinus[2][3]) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1770. Ellobius talpinus ingår i släktet mullvadslämlar och familjen hamsterartade gnagare.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 84 till 115 mm, en svanslängd av 8 till 21 mm och en vikt av 24 till 56 g. Kroppen har allmänt formen av en vals. Huvudet kännetecknas av små ögon och små öron. Nordlig mullvadslämmel har en gråbrun grundfärg med stora variationer. Oftast är huvudet mörkare än bålen och undersidan är ljusare samt mer gråaktig än ovansidan. Det finns även individer med svartbrun kroppsfärg och svart huvud eller helt svarta exemplar. På den korta svansen förekommer många styva hår. Av honans spenar ligger fyra på buken och fyra vid ljumsken.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna gnagare förekommer i östra Europa och Asien från östra Ukraina till Novosibirsk och söderut till södra Turkmenistan. Habitatet utgörs av stäpper och mindre öppna skogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna bildar familjegrupper med cirka 10 medlemmar som lever i ett komplext underjordiskt tunnelsystem. Boets centrala rum ligger vanligen 1 till 4 meter under markytan (i norra delen av utbredningsområdet[6]) och hela tunnelsystemet kan ha en längd av 800 meter. Arten äter underjordiska växtdelar och syns sällan ovanpå marken. Den håller ingen vinterdvala men kan vara slö under kalla eller heta dagar. Honor har vanligen två kullar under årets varma månader och föder 2 eller 3 ungar per kull.[1]

Tunnlarna som använd för att samla föda ligger oftast 15 till 20 cm under markytan. Ibland motsvarar individernas dagliga födointag individens egen vikt. Nordlig mullvadslämmel skapar inga förråd. Efter genomsnittlig 30 dagar dräktighet föds nakna och blinda ungar som väger ungefär 3 g. Ungarna börjar efter 20 till 25 dagar med fast föda och de öppnar sina ögon efter 21 till 28 dagar. Honor som föds tidig under året kan ha en egen kull under samma år. De flesta exemplar fortplantar sig efter första vintern. Livslängden uppskattas vara två år. Ofta arbetar två eller fler individer tillsammans när nya tunnlar grävs. Vid boets ingångar skapas jordhögar som är 13 till 68 cm långa, 10 till 38 cm breda och upp till 10 cm höga. I Turkmenistan ligger huvudrummet 40 till 65 cm under markytan.[6]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

I begränsade regioner påverkas beståndet negativ av landskapsförändringar. Allmänt är nordlig mullvadslämmel vanlig förekommande. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Rusin, M. 2016 Ellobius talpinus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 juni 2022.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Ellobius talpinus
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/ellobius+talpinus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b c] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Ellobius talpinus”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 313. ISBN 978-84-16728-04-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]