Nordtyska förbundet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nordtyska förbundet
Tyska: Norddeutscher Bund

18671871
Flagga Vapen
Nordtyska förbundetRött: ursprungliga staterGult: senare tillkomna stater
Nordtyska förbundet
Rött: ursprungliga stater
Gult: senare tillkomna stater
Huvudstad Berlin
Språk Tyska
Religion Kristendom
Bildades 18 april 1867
 – bildades genom Tyska enhetskriget
 – bildades ur Tyska förbundet
Upphörde 18 januari 1871
 – upphörde genom Fransk-tyska kriget
 – uppgick i Kejsardömet Tyskland
Areal 415 150 km²
Folkmängd 30 mljoner (1866)
Tysklands historia
Tysklands statsvapen
Denna artikel är en del av en serie
Tidslinje
Germanien
Folkvandringstiden
Austrasien (511–719)
Gamla Sachsen (?–785)
Frankerriket (719–843)
Östfrankiska riket (843–962)
Tysk-romerska riket (962–1806)
Preussen (1701–1918)
Rhenförbundet (1806–1813)
Tyska förbundet (1815–1866)
Nordtyska förbundet (1866–1871)
Kejsardömet (1871–1918)
Novemberrevolutionen (1918–1919)
Weimarrepubliken (1919–1933)
Nazityskland (1933–1945)
Ockupationen (1945–1949)
Västtyskland-Östtyskland (1949–1990)
Tysklands återförening (1989-1990)
Efter återföreningen (från 1990)

Tyskland-portalen

Nordtyska förbundet (ty. Norddeutscher Bund) var ett statsförbund mellan nordtyska stater under åren 1866-1871.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Genom segern i slaget vid Königgrätz den 3 juli 1866 vann Preussen makten att utstöta Österrike ur Tyska förbundet vilket hade skapats 1815. På så vis kunde den gamla rivaliteten mellan Österrike och Preussen om vilken av dem som skulle ta ledningen i Tyskland avslutas. Denna rivalitet hade bl.a. präglat förhandlingarna i Tyska förbundet.

Samma år (1866) annekterade också Preussen andra småstater (däribland kungariket Hannover) vilket gav möjlighet åt förbundsbildningen och dess senare utvidgning.

Preussen bjöd den 16 juli 1866 in stater till förhandlingar om bildandet av ett förbund av tyska stater norr om Main. Den 18 augusti ingicks fördrag mellan staterna om ett sådant under namn av Nordtyska förbundet.

Vilka stater som efter hand kom att ingå i det nyskapade förbundet[redigera | redigera wikitext]

Det nya förbundet kom att omfatta staterna

samt de fria städerna

efter hand tillkom också staterna

samt, genom fredsfördrag,

och (21 oktober) slutligen även

Övriga delar av norra Tyskland hade annekterats av kungariket Preussen, som ingick i förbundet med hela sitt område. Således ingick även de tidigare polska provinserna Preussen och Posen samt det nyförvärvade Schleswig i det nya Nordtyska förbundet. Dessa områden hade inte tillhört Tyska förbundet, även om de tillhörde Preussen och Preussen deltog i detta förbund; områdena ansågs inte tidigare som tyska (detsamma gällde för övrigt stora delar av Österrikes besittningar).

Storhertigdömet Luxemburg och hertigdömet Limburg, båda förenade med kungariket Nederländerna, blev däremot inte medlemmar av Nordtyska förbundet, fastän de tillhört Tyska förbundet.

Utvecklingen mot Tysklands enande[redigera | redigera wikitext]

En följd av fransk-tyska kriget 1870-1871 blev att även Baden, Hessen (för området söder om Main), Bayern och Württemberg anslöt sig till Nordtyska förbundet i november 1870. Det därigenom uppkomna Tyska förbundet erhöll 10 december namnet Tyska riket. Därefter, den 18 januari 1871 antog kung Vilhelm I av Preussen värdigheten av ärftlig tysk kejsare. Allt detta skedde i slottet Versailles mot slutet av det fransk-tyska kriget.

Det nya förbundets utsträckning, yta och befolkning[redigera | redigera wikitext]

Det nya förbundet omfattade 415 150 km², med ett invånarantal av nära 30 miljoner, samt blev – trots namnet – inte ett statsförbund utan en förbundsstat under Preussens ledning (bundespräsidium).

Författning[redigera | redigera wikitext]

Den 15 december 1866 sammanträdde i Berlin de olika staternas ombud för att rådslå om författningen. Denna antogs 16 april 1867 av en konstituerande riksdag (reichstag) och sedermera av representationerna i de särskilda staterna. Den promulgerades 25 juni och trädde i kraft 1 juli 1867. Denna författning blev dock endast en förelöpare till en ny, i allt väsentligt likartad sådan – Tyska rikets (av 16 april 1871).

Liksom Tyska riket ägde sålunda Nordtyska förbundet jämte riksdagen ett förbundsråd (bundesrat), som representerade de förbundna staternas regeringar. Preussiske kungen ägde som förbundets president att utöva dess folkrättsliga representation, sammankalla förbundsråd och förbundsdag, utnämna ämbetsmän, utfärda lagar o.s.v.; han var också förbundsfältherre. Hans ende konstitutionellt ansvarige rådgivare var förbundskanslern (bundeskanzler), som blev Preussens statskansler och ministerpresident (premiärminister) Bismarck.

Källor[redigera | redigera wikitext]