Noricum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Noricum (Imperium Romanum).png

Noricum är en historisk region i nuvarande Österrike och Slovenien, söder om Donaufloden och öster om Inn (Salzburg, Kärnten (österrikiska och slovenska delarna) och Steiermark (österrikiska och slovenska delarna)).

Regionen som var befolkad av illyriska noriker hade en omfattande bergshantering. Under 300-talet f.Kr. invandrade kelter i regionen och assimilerades. De betydande guldgruvorna och handelsvägen genom Alperna väckte romarnas intresse. Vänskapliga relationer upprättades under 100-talet f.Kr., bl.a. slöts ett handelsavtal med en keltisk stad vid dagens Magdalensberg (Kärnten), vilket tillät romerska handlare att slå sig ned där, medan keltiska handlare fick bosätta sig i Italien, främst Aquilea. Staden utvecklades till det viktigaste regionala handelscentrumet. På 110-talet f.Kr. sammanslöt sig tolv keltiska stammar till kungariket Noricum och ingick en allians med romarriket. Var huvudstaden Noreia låg är omtvistat. 49 f.Kr. skickade den noriska kungen (troligen Voccio) trupper till Caesar som hjälp i det pågående inbördeskriget.

År 15 f.Kr. underkastade sig kungariket utan strid och ockuperades av romerska trupper. Till att börja med förblev Noricum ett lydrike (protektorat) men införlivades slutligen som provins med romarriket 45 e.Kr. Huvudort var Virunum (nära Klagenfurt). 190 e.Kr. förflyttades basen för den romerska legionen II Italica till Lauriacum (Lorch). Under kejsare Diocletianus delades provinsen i Noricum ripense och Noricum mediterraneum. Mot slutet av 300-talet utsattes provinsen för upprepade invasioner och dess norra del uppgavs slutligen ca 472.