Norma (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Giuditta Pasta, som Norma skrevs för.

Norma är en italiensk opera, en tragedia lirica i så kallad belcanto-stil i två akter med musik av Vincenzo Bellini. Libretto skrevs av Felice Romani efter tragedin Norma, ou L’infanticide av Louis Alexandre Soumet (1831).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Norma tillkom efter att Giuditta Pasta hade bett Bellini om att få en ny opera med ett dominerande kvinnoparti skriven för sig. Båda var angelägna om att följa upp succén med Sömngångerskan och Bellini flyttade tillfälligt in hos Pasta för att de tillsammans skulle kunna utarbeta operan. Men trots det intensiva arbetet, blev Norma ingen succé vid premiären den 26 december 1831Teatro alla Scala i Milano. Efter vissa omarbetningar kom emellertid succén. Idag är Norma den enda av Bellinis operor, som fortfarande regelbundet uppförs på de stora operahusen.

Sångerskor som har haft stor framgång som Norma är exempelvis Maria Malibran, Jenny Lind1, Rosa Ponselle, Maria Callas, Lena Nordin, Nelly Miricioiu och Montserrat Caballé.

Giuditta Pastas röst beskrevs som en hög och mjuk sopran med fantastisk koloratur, fast samtidigt även med en tragisk klang. Den version av operan som oftast framförs idag, är en transponering av originalpartituret, dels för att det är få av dagens sopraner som klarar att sjunga som Giuditta Pasta och dels för att smaken hos publiken ändrats.2 För att idag höra originalversionen, får man lyssna på Edita Gruberovas tolkning eller Cecilia Bartolis version av Normas aria "Casta Diva" på recitalskivan Maria [Malibran].

Den svenska premiären ägde rum på Kungliga Operan i Stockholm den 19 maj 1841.[1]

1 Kritiken mot Jenny Lind var delad, i Sverige fick hon bra kritik för sin Norma, men i resten av världen ansågs hennes röst vara för flickaktig och oskyldig.
2 Norma - Wiener Staatsoper

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Pollione, romersk prokonsul i Gallien Tenor
  • Oroveso, druidernas överhuvud Bas
  • Norma, druidernas översteprästinna, Orovesos dotter Sopran
  • Adalgisa, en ung prästinna i templet Mezzosopran
  • Clotilde, Normas förtrogna Mezzosopran
  • Flavio, Polliones vän Tenor
  • Normas och Polliones två barn (Stumma roller)

Druider, barder, prästinnor, galliska krigare och soldater Kör.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Giulia Grisi som sjöng Adalgisa vid uruppförandet och vid senare tillfällen själv titelrollen.

Handlingen utspelar sig i Gallien första århundradet e. Kr. Norma är som alla Bellinis operor en allegori över Italiens situation under Österrikes ockupation. För den tidens publik var det nästan övertydligt och han drabbades ibland av censur. Romani var en skicklig librettist som lyckades hålla balansen i sin kritik och därmed undkomma den värsta censuren. Den senare librettisten Carlo Pepoli (I Puritani) hade inte samma känsla och det gav vissa problem när operan skulle framföras i Italien och Österrike.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sällström, Åke (1977). Opera på Stockholmsoperan. Stockholm: Norstedt. Sid. 180. Libris 7152595. ISBN 91-1-773051-1 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 17. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bellini, Vincenzo, 1801-1835; Romani, Felice; Zilliacus, Lasse (1997). Norma : [opera - tragedia lirica i två akter]. Operans textböcker, 0282-0420 ; 42. Stockholm: Operan. Libris 7756375. ISBN 91-86260-31-6