Novation (juridik)
Novation (senlat. novatio 'förnyelse', av lat. novus)[1] innebär inom juridiken att ett tidigare skuldförhållande har förändrats på ett sätt som gör att de gamla förpliktelserna har upphört och nya förpliktelser träder i dess ställe.[2] Om någon till exempel har skrivit under en låneförbindelse, och om villkoren för denna låneförbindelse senare ändras avsevärt ifråga om t.ex. räntor, återbetalningstid och säkerheter, kan detta innebära en novation.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ novation i Nationalencyklopedins nätupplaga (1994).
- ^ ”NJA 2012 s. 441”. lagen.nu. https://lagen.nu/dom/nja/2012s441. Läst 9 december 2014.