Novell

För mjukvaruföretaget, se Novell Inc. För musiktidningen, se Magasinet Novell.

En novell är en kort skönlitterär text. Ordet kommer från italienskans novella, som betyder "nyhet". Ursprungligen var en novell en berättelse om en nyhet av underhållande art, en anekdot i lätt framställning. Numera används termen företrädesvis om kortare berättelser, vanligen skrivna på prosa. Skillnaden mellan roman och novell ligger dock inte bara i omfånget. Ramen framkallar en ändring i stilen. Novellen upptar en händelse, i vilken en snabb och spännande utveckling av en situation, en tilldragelse av egenartad beskaffenhet träder i stället för romanens episka bredd. Om romanen ofta strävar att ge en sammanträngd tidsbild av samhällslivet eller av en persons hela utvecklingsgång så ger novellen ett intressant specialfall och arbetar helst med färdiga karaktärer. Novellen kan sägas vara en form, snarare än en genre och det finns således noveller av alla genrer. Formens motsvarighet på den facklitterära sidan är essän och på den dramatiska sidan av enaktaren.

Det finns ingen standardlängd för noveller, men de flesta är mellan 5 och 50 boksidor långa. På grund av längden går det lätt att samla ihop flera noveller i en bok. En novell i en veckotidning är bara en eller några sidor lång, och avslutas i ett och samma nummer (i annat fall kallas den följetong). Dessa noveller är nästan alltid kärlekshistorier av ofta diskutabelt litterärt värde. Ibland anklagas deras författare för massproduktion, schabloner, av föga originella alster.

Det engelska ordet novel motsvaras på svenska inte av novell utan av roman. Det svenska ordet novell motsvaras på engelska av short story.

En novellsamling är oftast en tryckt bok som innehåller flera noveller skrivna av samma författare. En samling av olika författares noveller kallas antologi. Novellerna är ofta samlade kring ett tema eller en geografisk plats, såsom Rudyard Kiplings Djungelboken. Några novellsamlingar har en ramberättelse, såsom Decamerone eller Tusen och en natt.

Historia

Den moderna novellitteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskilt av de nordfranska trouvèrerna i form av fabliaux och contes, som blev givande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utvecklade novellens konstform. Övriga skattkammare, ur vilka den italienska novellistiken öste, var senantikens "Milesiska berättelser" samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen Hitopadeça (Bidpais fabler), Sju vise mästare, Gesta romanorum och Disciplina clericalis. Novellens förste store mästare var italienaren Giovanni Boccaccio, som i sina 100 noveller i Decamerone bearbetade det tillgängliga berättelsestoffet. Bland hans efterföljare märkes Sacchetti. Exemplet följdes i olika länder, bland annat av Margareta av Navarra. Bland de mest produktiva senare novellförfattarna finns Anton Tjechov och Edward D. Hoch.

Källor

• Novell i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1914)