Nullitet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nullitet (franska: nullité, av latin: nu'llus, "ingen, betydelselös"), ogiltighet; person utan all förmåga[källa behövs]. En företeelse är en nullitet, om det räknas som om den aldrig har inträffat. Att göra något till en nullitet kallas att annullera saken.

I juridisk mening kallas en rättshandling en nullitet, när den är utan verkan på grund av att någon nödvändig förutsättning saknats vid dess tillkomst. I sådana fall får rättshandlingen inte den rättsverkan den annars skulle fått.

Det kan endast med avseende på särskilda slag av rättshandlingar avgöras, vilka som utgör nulliteter, och vilka som är av sådan beskaffenhet, att deras frånvaro endast berättigar den som är missnöjd med rättshandlingen att begära dess återgång eller rättelse däri. Ett av domstol givet beslut sägs dock vara en nullitet, när under rättegången förelupit ett svårare rättegångsfel, trots att den, som anser sig genom beslutet kränkt i sin rätt, måste överklaga detsamma inom viss tid efter erhållen kännedom om beslutet. Se domvilla.

Annullering av ett äktenskap kallas upplösning av äktenskap, vilket inte är detsamma som äktenskapsskillnad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nullitet, 1904–1926.