Nya tyska filmen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Nya tyska filmen (tyska: Neuer Deutscher Film), även Junger Deutscher Film (JDF), den "nya tyska filmvågen", var en filmstil i Västtyskland under 1960- och 1970-talet. Den förknippas med regissörer som Alexander Kluge, Wim Wenders, Edgar Reitz, Volker Schlöndorff, Margarethe von Trotta, Werner Herzog, Rainer Werner Fassbinder, Hans-Jürgen Syberberg och Helma Sanders-Brahms. De föddes alla före eller under andra världskriget.

Det internationella genomslaget skedde först under 1970-talet och då proklamerades också själva begreppet den tyska nya filmen, (i Västtyskland kallad:"unga tyska filmen"), av journalister och filmforskare. Begreppet syftar i huvudsak på en given tidsperiod då dessa unga filmskapare verkade, men också på att filmerna var präglade av ett melankoliskt och självreflexivt berättande. Precis som i den franska nya vågen hade auteuren, (tyska: Autoren), en upphöjd roll.[1] Den nya tyska filmen skulle i första hand inte underhålla utan få publiken till eftertanke. Idén kring en ny tysk film offentliggjordes med Oberhausen-manifestet 1962.

I svallvågorna av Oberhausen-manifestet skedde en omorganisation av den västtyska filmens finansieringsmodell. Under 60- och 70-talet utvecklades subventioneringen av filmproduktionen på nationell och regional nivå. Viktiga filminstitutioner som Kuratorium Junger Deutscher Film, Federal Ministry of Interior's film prizes och Filmförderunganstalt bildades.[2]

En av förgrundsgestalterna för den nya tyska filmen var regissören Alexander Kluge, som med sina filmer Abscheid von Gestern, 1966, respektive Artisten in der Zirkuskuppel: Ratlos, (Artisterna i cirkuskupolen: Rådlösa) 1968, prisades på Venedigfestivalen.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ T. Elsaesser, European Cinema: The New German Cinema (2004) (ed.) E. Ezra, s. 194-195
  2. ^ T. Elsaesser, European Cinema: The New German Cinema (2004) E. Ezra (ed.) s.199
  3. ^ T. Elsaesser, European Cinema: The New German Cinema (2004) E. Ezra (ed.) s.198