Nymfparakit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nymfparakit
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Par. Ruggande hona till vänster.
Par. Ruggande hona till vänster.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Papegojfåglar
Psittaciformes
Familj Kakaduor
Cacatuidae
Släkte Nymphicus
Wagler, 1832
Art Nymfparakit
N. hollandicus
Vetenskapligt namn
§ Nymphicus hollandicus
Auktor (Kerr, 1792)
Utbredning
Ursprungligt utbredningsoråde i Australien
Ursprungligt utbredningsoråde i Australien
Synonymer
trivialnamn
  • Nymfkakadua
vetenskaplipga namn
  • Psittacus novaehollandiae (Gmelin, 1788)
  • Psittacus hollandicus (Kerr, 1792)
  • Leptolophus hollandicus
Video av en hane och hona i Pikedale, södra Queensland, Australien.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Nymfparakit[2] (Nymphicus hollandicus) är en papegoja som placeras i familjen kakaduor varför den också kallas Nymfkakadua. Den är vanlig som burfågel och kan bli upp till 35 år.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen beskrevs nymfparakiten 1792 av den skotske författaren och naturvetaren Robert Kerr som Psittacus hollandicus. 1832 flyttade Wagler den till det egna släktet Nymphicus.

Kakduornas taxonomi har länge varit omdiskuterad och de har i perioder placerats i den stora familjen äkta papegojor men idag har genetiska och morfologiska studier visat att gruppen utgör den distinkta familenj Cacatuidae.[3] Kakaduorna skiljer sig morfologiska från andra papegojor genom sin upprätta fjäderkam på huvudet, de saknar en specifik textur på fjädrarna vilket resulterar i avsaknad av grönt och blått i fjäderdräkten.[3] Vidare har de bland annat gallblåsa och på ländryggen finns det fläckar med puderdun som sitter i par.[3] Andra typiska drag som dräktfärg, kroppsstorlek och ving- och näbbform har utvecklats genom parallell eller konvergent evolution.[4]

Även nymfparakitens förhållande till de andra kakaduorna har varit komplicerad att lösa och idag placeras den i den egna underfamiljen Nymphicinae där den är ensam i släktet Nymphicus.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Flock med nymfparakiter i Western Australia.

Nymfparakiten blir cirka 33 cm lång, varav hälften utgörs av stjärten. Hos den ursprungliga vilda populationen får den adulta hanen en gul ansiktsmask och tydliga röda kindfläckar, medan honorna behåller en gråare mask med svagt färgade kindfläckar. Honornas stjärtfjädrar är tvärrandiga, hanens enfärgade, medan de juvenila har tvärrandiga stjärtfjädrar. Nymfparakiten förekommer också i en rad framavlade färgvarianter, hos vilka könsskillnaden inte ses lika tydligt.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Nymfparakiten förekommer vilt i Australiens inland och uppträder endast sällsynt i kustområdena. De sydliga populationerna är flyttfåglar medan övriga är strykfåglar.[5] Idag förekommer de även i vissa andra delar av världen då tamfåglar förvildats.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Nymfparakiten är en populär burfågel. Här en hane.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Nymfparakiten blir könsmogen vid cirka 4 - 15 månaders ålder, men ska inte häckas med förrän efter ett års ålder. Häckningsperioden infaller i Australien från augusti till december. Den lägger fyra till sju vita ägg.[5]

Föda[redigera | redigera wikitext]

I vilt tillstånd utgör dess huvudföda av fröer från olika arter av gräs och örter.[5] I fångenskap ger man dem olika fröblandningar som kan innehålla havre, olika sorters hirs, hampfrö, vete och safflor. I fångenskap ger vissa dem även mindre mängder grönsaker, exempelvis majs, eller frukt.

Bur[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns föreskrifter som anger minsta tillåtna storlek på burar för fåglar av olika storlekar. För en fullvuxen nymfparakit krävs att burens längsta sida är minst 120 cm och att höjden på buren är minst 80 cm. [6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Nymphicus hollandicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Svenska trivalnamn enligt: SOF (2008) Förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter. (pdf), http://www.sofnet.org, läst 2009-03-22
  3. ^ [a b c] David M. Brown & Catherine A. Toft (1999) Molecular Systematics and Biogeography of the Cockatoos (Psittaciformes: Cacatuidae), The Auk, vol.116, nr.1, sid:141-157, University of California Press
  4. ^ Nicole E. Whitea et al. (2011) The evolutionary history of cockatoos (Aves: Psittaciformes: Cacatuidae), Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.59, nr.3, sid:615–622
  5. ^ [a b c] Cayley et al, 2000
  6. ^ Djurskyddsmyndighetens DFS 2005:8 föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:16) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby; saknr L80

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]