Romantiken i Sverige

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nyromantiken i Sverige)
Hoppa till: navigering, sök

Romantiken i Sverige, under samtiden kallad "nyromantiken", framkommer under 1800-talets första år. Den visar sig i olika grenar. Den stridbaraste truppen är fosforisterna, den så kallade Nya skolan, vilka öppet uppträdde som den akademiska riktningens och dess efterföljares motståndare.

Riktningens första år[redigera | redigera wikitext]

Första uppslaget till romantiken hos oss får sökas i det lilla studentsällskapet Vitterhetens vänner, som stiftades i Uppsala 1803 och bland vars medlemmar fanns L. Hammarsköld och C. Livijn, som emellertid till en början snarare stod under inflytande av "Sturm und drang". Då sällskapet upplöstes 1805, hade de emellertid tagit intryck av den tyska nyromantiken.

1807 stiftades i Uppsala sällskapet Musis Amici, sedermera kallat Auroraförbundet, där Vitterhetens vänners sist invalde ledamot, den unge P.D.A. Atterbom var den mest berömde medlemmen; jämte honom kan nämnas V.F. Palmblad, Hedborn, Elgström, Ingelgren.

Nya skolan[redigera | redigera wikitext]

1809 hade Hammarsköld sammanträffat med två lundensare, som hyllade samma åsikter, C.A. Agardh och J.K. Askelöf; dessa samverkade i bladet "Polyfem" 1809-1812, som blev den nya skolans första stridsorgan hos oss och där i synnerhet Hammarsköld offentliggjorde en del satirer mot gamla skolan, under det att även allvarliga artiklar publicerades; dessutom utgav Hammarsköld en allvarlig tidskrift "Lyceum", men denna upphörde snart, helst som Uppsalagruppen i mitten av 1810 börjat utge en stor tidskrift "Phosphoros" (1810-1813), där "fosforisterna" hävdade sitt program och meddelade arbeten. Vidare utgavs från denna krets "Poetisk kalender" (1812-1822) och "Svensk litteraturtidning" (1813-1824).

Striden[redigera | redigera wikitext]

Striden fördes med mycken bitterhet under ett årtionde, och motsidans talan fördes av P.A. Wallmark i hans "Journal" med understöd av Leopold, Järta och andra. Även den ursprungligen utanför skolorna stående Tegnér inblandades i striden. Det sista betydande polemiska inlägget var parodin "Markalls sömnlösa nätter" (1820-1821), i vars första del Hammarsköld hade huvudandelen med bistånd av Sondén och Atterbom, under det att den andra natten företrädesvis var skriven av Carl Fredric Dahlgren med bistånd av Livijn. Vid sidan av fosforismen fanns emellertid även andra romantiska riktningar.

Götiska förbundet[redigera | redigera wikitext]

En sådan framträdde bland annat i det vänskapsförbund som bildades 1811 under namn av Götiska förbundet och där den nationella nyväckelsen hade sin härd; den gamla götiska rörelsen förknippades här med romantiska idéer och reaktion mot upplysningstidens idéer. Under det att en av göterna, Tegnér, ställde sig avvisande mot den mera utpräglade romantiken, intog däremot Geijer till den ett vänligt förhållande. Geijer gav också såväl i sin ungdomsdiktning som i sina tidigaste broschyrer (till exempel 1810 års tävlingsskrift om fantasin och skriften om falsk och sann upplysning) uttryck för romantiska idéer. Inom Götiska förbundet arbetades även för samlande av folkvisor och folksägner och utgivande av medeltidslitteratur (Rääf, Afzelius, Geijer, G.V. Gumaelius, J.H. Schröder).

Andra romantiker[redigera | redigera wikitext]

Andra romantiker inom den svenska diktningen är enslingar som den geniale sensuelle grubblaren Stagnelius och Vitalis, och i Almqvists författarskap spelar likaledes romantiken en inte ringa roll, om han också i sina senare arbeten utvecklar andra åskådningssätt och egenskaper. Även en hel del av tidens mera eklektiska skalder röjer avgjort romantiska drag, till exempel Nicander. I politiskt och kulturellt avseende var de flesta romantikerna representanter för den konservativa och "ultraistiska" riktning som särskilt under 1820-30-talen hade sitt hem i Uppsala.


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]