Nysilver

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hårkam av “German silver”

Nysilver (även nickelmässing eller tyskt silver), NS, är en legering bestående av koppar och zink samt nickel. Nicklet gör att mässingens gula färg försvinner, och med tillräckligt hög nickelhalt blir legeringen silverfärgad – dock fortfarande utan att innehålla något egentligt silver.

Nysilver är med få undantag en ostandardiserad legering av ovan nämnda metaller och kan ha olika sammansättning beroende på användningsområde. Nysilver eller nickelmässing består av 54-67% koppar, 22-29% zink och 9-20% nickel.

En relativt vanlig förkortning och stämpel är EPNS samt EP i olika kombinationer. Förkortningen kom ursprungligen från engelskans Electro-Plated Nickel Silver. Något som i svenskan kom att kallas Extra Prima Nysilver.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Nysilver kan även vara ett begrepp för föremål, oftast bestick, som genom elektroplätering täckts med äkta silver på ytan men har nysilver i själva godset. Dessa benämns alpacka eller argentan. Äldre försilvringsmetoder som Argent Haché, Old Sheffield plate och liknande kallas aldrig nysilver.

Nysilver kan även användas till elektriska ledningsmotstånd under benämningar som nickelin eller rheotan. Genom tillsättning av volfram erhålls en för samma ändamål använd legering, platinoid.

När en del av zinken ersätts med tenn, kallas legeringen ofta nickelbrons och används då liksom arguzoid, som också innehåller en mindre mängd bly och tenn, till fysikaliska instrument, musikinstrument och liknande.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952

http://www.silverklubben.se/nysilver.html


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Se även[redigera | redigera wikitext]