Nysvenska rörelsen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nysvenska Rörelsen)
Hoppa till: navigering, sök
Sköld med Vasakärven.

Nysvenska rörelsen är en fascistisk och korporativistisk nationalistisk politisk rörelse som betonar Sveriges särart och den storhet man anser att den svenska historien har. Som ett exempel på stöd för den äldre svenska kungamakten har rörelsen antagit en logotyp bestående av en vapensköld som bär en vase som sköldemärke.

År 1941 bildades organisationen Svensk Opposition av Per Engdahl efter en brytning mellan Engdahls anhängare och Sveriges Nationella Förbund.[1] Engdahl betecknade organisationens ideologi som nysvenskhet. Under mellankrigstiden och andra världskriget tog man Nazitysklands parti och under denna period var rörelsens politik också tydligt inspirerad av nazismen.

På femtiotalet försökte Per Engdahl, att bilda en europeisk sammanslutning av fascistiska partier och grupper, den så kallade European Social Movement (ESM) eller Malmörörelsen.[2]

Nysvenska rörelsen gav ut tidningen Vägen Framåt från 1932 till 1992.[1] Rörelsen ger ut tidskriften Nonkonform.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den 28 oktober 1930 bildades studentklubben Föreningen Det Nya Sverige i Uppsala av sju stycken studenter bland andra Per Engdahl och Dagmar Cederberg.[3] Föreningen Det Nya Sverige var en organisatorisk föregångare till det som senare skulle utvecklas till Nysvenska rörelsen. Föreningen Det Nya Sverige kallade sin nationalistiska ideologi för nysvenskhet.[4] Genom benämningen nysvenskhet ville föreningen dels markera mot fascism och nationalsocialism därför att man vara diktaturmotståndare och på grund av att man menade att den svenska nationens historiska förutsättningar var unika och att Sverige därför inte var lämpat för utländsk import, dels markera mot nationalkonservatism eftersom nysvenskarna ville genomföra en radikal social omvälvning i samhället i form av koporatism och eftersom man ville att svensk tradition skulle vara "stadd i ständig förnyelse".[4] Föreningen Det Nya Sverige hade flera medlemmar som senare skulle inneha höga ämbeten i Sverige till exempel Bengt Petri och Birgit Rodhe.[5]

Nysvenska rörelsen fick småningom sitt stora fäste i Malmö.[6] Nysvenska rörelsens tidning Vägen Framåt började utges 1932.[1] År 1937 slogs Nysvenska rörelsen samman med Sveriges Nationella Förbund men splittrades igen 1941.[1] Samma år som splittringen ägde rum skrev Per Engdahl ett öppet brev till regeringen där han krävde solidaritet med Finland och ett bättre förhållande till Tyskland.[1] Sedan bildade Per Engdahl organisationen Svensk Opposition som hade en nysvensk ideologi.[1] Enligt Riksarkivet hade Svensk Opposition 8632 medlemmar 1941.[7] Under andra världskriget tog Nysvenska rörelsen parti för axelmakterna i sin tidning Vägen Framåt även om man markerade viss självständighet.[1] Efter andra världskrigets slut hjälpte rörelsen flyktingar från det besegrade Tyskland för att förhindra att de blev utlämnade till Sovjetunionen.[6]

Verksamheten med att hjälpa flyktingar hade gjort Nysvenska rörelsen känd i Europa bland fascister och andra grupper med en nationalistisk ideologi. På grund av detta blev Nysvenska rörelsen 1950 inbjuden att skicka en delegation till en nationalistisk kongress i Rom. På Romkongressen antogs en gemensam europeisk ideologi med utgångspunkt i ett tio punkter långt Europaprogram författat av Nysvenska rörelsens ledare Per Engdahl. Man bestämde också att nästa nationalistkongress skulle hållas i Malmö. Malmökongressen sammanträffade den 12 maj 1951 och behandlade samarbete mellan nationalister från olika delar av Europa.[6] I samband med Malmökongressen bildades ett nätverk av europeiska nationalister som kom att kallas Malmörörelsen. Malmörörelsens mål var "ett förenat, alliansfritt, korporativt Europeiskt rike, fädernesländernas Europa".[1]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Nysvenska rörelsen leddes av Per Engdahl fram till hans död den 4 maj 1994.[1] Efter Per Engdahls bortgång suspenderade Nysvenska rörelsen stadgarna som reglerade riksordförande, riksstämma och kretsorganisation. Kvar finns ortsförbund och förbundsråd. Det är förbundsrådet som för närvarande leder Nysvenska rörelsen.[1]

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Nysvenska rörelsens ideologi kallas för nysvenskhet. Nysvenskheten har tre huvudsakliga komponenter: korporatism, samnationalism och den nya humanismen även kallad kulturförnyelse.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] ”Nysvenska Rörelsens presentation” (PDF). Nysvenska Rörelsen. 6 februari 2013. http://www.nysvenskarna.se/pdf/Nysvenska_Rorelsens_presentation.pdf. Läst 30 september 2013. 
  2. ^ Widfeldt, Anders (2010). ”A fourth phase of the extreme right? Nordic immigration-critical parties in a comparative context”. NORDEUROPAforum. http://edoc.hu-berlin.de/nordeuropaforum/2010-1/widfeldt-anders-7/XML/. Läst 30 september 2013.  ISSN 1863-639X
  3. ^ Engdahl, P (1979): ”Fribytare i folkhemmet”, Cavefors, sid. 85.
  4. ^ [a b] Engdahl, P (1979): ”Fribytare i folkhemmet”, Cavefors, sid. 84.
  5. ^ Engdahl, P (1979): ”Fribytare i folkhemmet”, Cavefors, sid. 86.
  6. ^ [a b c] ”Nysvenska Rörelsens historia” (PDF). Nysvenska Rörelsen. 26 juli 2009. http://www.nysvenskarna.se/pdf/Nysvenska_rorelsens_historia.pdf. Läst 30 september 2013. 
  7. ^ Hübinette, Tobias (27 december 2004). ”Svensk Opposition: 8632 medlemmar 1941” (PDF). http://www.tobiashubinette.se/so.pdf. Läst 30 september 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]