Objekt–verb–subjekt-språk

Ett objekt–verb–subjekt-språk (OVS-språk) är inom lingvistiken ett språk som har en grundordföljd där objektet (O) står först i satser, följt av (predikats-)verbet (V) och sedan subjektet (S).

Cirka 0,1 % av jordens språk är OVS-språk. Det är den mest sällsynta grundordföljden i naturliga mänskliga språk. Hixkaryana^[1] är dock ett exempel. Bland fiktiva språk är klingonska ett OVS-språk. OVS förekommer också som alternativ ordföljd bland annat i tamil, och även i vissa svenska konstruktioner: ”fisk äter jag inte”.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kategori:Objekt–verb–subjekt-språk, förteckning över objekt–verb–subjekt-språk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

^ Newmeyer, Frederick J. (2005) (på engelska). Possible and Probable Languages [Elektronisk resurs] A Generative Perspective on Linguistic Typology. Oxford: Oxford University Press. Libris 10683247

”Ordföljd”. HT2002. http://www.nada.kth.se/kurser/kth/2D1418/uppsatser02/ordfoljd.pdf. Läst 10 juni 2014. PDF

[1] Newmeyer, Frederick J. (2005) (på engelska). Possible and Probable Languages [Elektronisk resurs] A Generative Perspective on Linguistic Typology. Oxford: Oxford University Press. Libris 10683247

[1]