Oc Eo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Óc Eo är en arkeologisk utgrävningsplats beläget i Thoại Son Distriktet i södra An Giang i Vietnam i Mekongflodens delta. Det är också en kommun i dagens Vietnam. Denna plats var en välbesökt hamn i Konungariket Funan som existerade mellan det 1:a och 7:e århundradet. Den franska arkeologen Louis Mallaret började utgrävningarna på 1940-talet. Den utgrävning av platsen inleddes den 10 februari 1942 efter att franska arkeologer upptäckt platsen genom flygfotografering. Utgrävningen omfattar 450 hektar och innehåller många artefakter från Funanriket. Oc Eo är beläget mellan ett nätverk av gamla kanaler som går kors och tvärs genom deltats lågland. En av kanalerna ansluter Oc Eo till stadens hamn medan en annan går 65 kilometer norrut mot Angkor Borei. Oc Eo genomskärs av en kanal i öst-västlig riktning, och fyra kanaler som går på tvärs mot den, längs vilka det antagligen har legat hus[1].

Den vietnamesiska historikern Ha Van Tan har ifrågasatt om det som grävts ut vid Oc Eo tillhörde Funanriket, med tanke på den totala avsaknaden av uppgifter från Khmerriket som nämner ett rike med det namnet: han hävdar att Oc Eo gradvis växte fram som ett ekonomiskt och kulturellt centrum i Mekongdeltat, och med den strategiska placeringen vid de sydostasiatiska sjövägarna, blev det en mötesplats för hantverkare och näringsidkare vilket innebar tillräckliga villkor för urbaniseringen, och det skedde en ökning av utländska influenser som i sin tur stimulerade inre utveckling.[2]

Óc Eo som Ptolemaios Kattigara[redigera | redigera wikitext]

De gamla kanalen som förbinder Óc Eo till Angkor Borei.

Óc Eo kan ha varit den hamn som var känd av romarna som Kattigara. Kattigara var det namn som geografen Klaudios Ptolemaios, verksam i Alexandria på 200-talet, benämnde landet på den östra stranden av Mare indicum, beläget (på grund av ett skrivfel) åtta och en halv grader söder om ekvatorn. Vetenskapsmän har nu fastställt att Ptolemaios Kattigara låg åtta och en halv grader norr om ekvatorn, och var föregångare till Saigon.

Det var den viktigaste hamnen i den antika kungarike som benämns med dess kinesiska namn Fu Nan (扶南, från Khmer, "Phnom", "berg") beläget vid Mekongfloden (benämnd av Ptolemaios som floden Cottiaris), beläget på den plats som numera kallas Óc Eo. [3]

John Caverhill kom 1767 fram till att Cattigara var hamnstad Banteaymeas (nu Hà Tien) i Mekongdeltat, inte långt från Óc Eo. Namnet Kattigara var förmodligen härlett från sanskrit Kirti-nagara, "Välkänd stad" eller Kotti-nagara, "Stark stad". Den "tidiga sydostasiatiska historiens fader", George Coedès, har sagt:" Senast i mitten av det 3:e århundradet hade Fu-nan redan etablerat förbindelser med Kina och Indien, och det är utan tvekan på västkusten av Thailändska bukten som den längst bort belägna punkt dit Hellenistiska navigatörer nådde finns, det vill säga hamnen i Kattigara som nämns av Ptolemaios".[4][5]

Den framstående tyska akademikern, Albrecht Dihle, stödde denna tanke:

Enligt uppgifter från Alexanders resa som refereras av Ptolemaios, kan Kattigara endast vara placerat i Mekongdeltat, eftersom Alexander först färdades längs den östra kusten av Malackahalvön, norrut mot Bangkok, därifrån antagligen längs kusten mot sydost, och sedan kom han till Kattigara. Det finns inga uppgifter därefter om kursändringar. Vid Oc Eo, ett handelscentrum utgrävt i västra Mekongdeltat i det forntida riket Fu-nan, har romerska fynd från den 2:a århundradet efter Kristus upptäckts. [6]

Med vägledning av Ptolemaios, sökarna efter Nya världen var inledningsvis ute efter att hitta en väg till Kattigara. På en från 1489, baserad på Ptolemaios arbete, slutar Asiens sydöstra del i en udde som är benämnd kap Cattigara. Skriven under hans resa 1499, Amerigo Vespucci säger att han hoppas att nå Malacca genom att segla västerut från Spanien över västra oceanen (Atlanten) runt kap Cattigara i Sinus Magnus, den stora bukten som ligger i öster om den gyllene halvön (Malackahalvön), där kap Cattigara bildar det sydöstra hörnet. Sinus Magnus, eller den stora bukten, var Thailandviken (Herrmann 1938).

Columbus försöka att hitta Ciamba[redigera | redigera wikitext]

Christopher Columbus fjärde och sista resan mellan 1502-1503 var planen att följa Champas kust söderut runt Kap Cattigara och segla genom sundet som skiljer Cattigara från Nya världen, över Sinus Magnus till Malacka. Detta var den väg han trodde Marco Polo hade tagit från Kina till Indien. Columbus planerade för att möta upp med den expedition som samtidigt skickades från Portugal runt Godahoppsudden under Vasco da Gama, och med sig hade han brev från den spanske monarken till Vasco da Gama för att visa monarkens tillit till Da Gama. När han nådde Cariay vid Costa Ricas kust trodde Columbus att han var nära Champas guldgruvor. Den 7 juli 1503, skrev han från Jamaica: "Jag nådde Cariay ... Här fick jag nyheter om guldgruvorna i Ciamba (Champa) som jag sökte".

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Paul Lévy, "Recent Archaeological Researches by the École Français d’Extrême Orient, French Indo-China, 1940-1945", i Kalidas Nag (red.), Sir William Jones: Bicentenary of his Birth Commenoration Volume, 1746-1946, Calcutta, Royal Asiatic Society of Bengal, 1948, ss. 118-19; paraphrased in R. C. Majumdar, Ancient Indian colonisation in South-East Asia, Baroda, B.J. : Sandesara, 1963, ss. 12-13.
  2. ^ Ha Van Tan, "Oc Eo: Endogenous and Exogenous Elements", Viet Nam Social Sciences, 1-2 (7-8), 1986, ss. 91-101.
  3. ^ Albert Herrmann, "Der Magnus Sinus und Cattigara nach Ptolemaeus",Comptes Rendus du 15me Congrès International de Géographie,Amsterdam, 1938, Leiden, Brill, 1938, Tome II, sect. IVGéographie Historique et Histoire de la Géographie,ss. 123-8, Louis Malleret,L'Archéologie du delta du Mekong,Tome troisième,La kultur du Fu-nan,Paris , 1962, chap.XXV "OC-eo et Kattigara", ss. 421-54.
  4. ^ George Coedès, “Some Problems in the Ancient History of the Hinduized States of South-East Asia”, Journal of Southeast Asian History, vol.5, nr.2, september 1964, ss. 1-14
  5. ^ Björn Landström, Vägen till Indien: upptäcktsresor till lands och sjöss från expeditionen till Punt 1493 f.Kr. till upptäckten av Godahoppsudden 1488 e.Kr. skildrade i ord och bilder, Forum, 1964: 56.
  6. ^ Albrecht Dihle,Umstrittene Daten: Untersuchenen zum Auftreten der Griechen en Roten Meer,Köln und Opladen, Westdeutsch Verlag, 1964, s. 30.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  • Albert Herrmann, “Der Magnus Sinus und Cattigara nach Ptolemaeus”, Comptes Rendus du 15me Congrès International de Géographie, Amsterdam, 1938, Leiden, Brill, 1938, tome II, sect. IV, Géographie Historique et Histoire de la Géographie, pp.123-8.
  • Albert Herrmann, Das Land der Seide und Tibet in Lichte der Antike, Leipzig, 1938, pp.80, 84.
  • Louis Malleret, L’Archéologie du delta du Mékong, Tome Troisiéme, La culture du Fu-nan, Paris, 1962, chap.XXV, “Oc-Èo et Kattigara”, pp.421-54.
  • John Caverhill, “Some Attempts to ascertain the utmost Extent of the Knowledge of the Ancients in the East Indies”, Philosophical Transactions, vol.57, 1767, pp.155-174.
  • Adhir K. Chakravarti, “Early Sino-Indian Maritime Trade and Fu-Nan”, D.C. Sircar (ed.), Early Indian Trade and Industry, Calcutta, University of Calcutta Centre of Advanced Study in Ancient Indian History and Culture, Lectures and Seminars, no.VIII-A, part I, 1972, pp.101-117.
  • George Cœdès, “Fouilles en Cochinchine: Le Site de Go Oc Eo, Ancien Port du Royaume de Fou-nan”, Artibus Asiae, vol.10, no.3, 1947, pp.193-199.
  • George Coedès, review of Paul Wheatley, The Golden Khersonese (Kuala Lumpur, 1961), in T'oung Pao 通報, vol.49, parts 4/5, 1962, pp.433-439.
  • George Coedès, “Some Problems in the Ancient History of the Hinduized States of South-East Asia”, Journal of Southeast Asian History, vol.5, no.2, September 1964, pp.1-14.
  • Albrecht Dihle, “Serer und Chinesen”, in Antike und Orient: Gesammelte Aufsätze, Heidelberg, Carl Winter, 1984, S.209.
  • J.W. McCrindle, Ancient India as described by Ptolemy, London, Trubner, 1885, revised edition by Ramachandra Jain, New Delhi, Today & Tomorrow’s Printers & Publishers, 1974, p.204:
  • George E. Nunn, ‘The Three Maplets attributed to Bartholomew Columbus’, Imago Mundi, 9 (1952), 12-22, page 15; and Helen Wallis, ‘What Columbus Knew’, History Today, 42 (May 1992), 17-23.
  • Quoted in J.M. Cohen (ed.), The Four Voyages of Christopher Columbus, Harmondsworth, Penguin, 1969, p.287.
  • Ha Van Tan, "Oc Eo: Endogenous and Exogenous Elements", Viet Nam Social Sciences, 1-2 (7-8), 1986, pp.91-101.
  • R. Stein, “Le Lin-yi 林邑, sa localisation, sa contribution à la formation de Champa et ses liens avec la Chine”, Han-Hiue 漢學, Bulletin du Centre d’Études sinologiques de Pékin, vol.II, pts.1-3, 1948, pp.115, 122-3.
  • R. Stein, review of Albert Herrmann, Das Land der Seide und Tibet im Lichte der Antike (Leipzig, 1938), in Bulletin de l’École Française d’ Extrême-Orient, tome XL, fasc.2, 1940, p.459.
  • Paul Lévy, “Le Kattigara de Ptolémée et les Étapes d’Agastya, le Héros de l’Expansion Hindoue en Extrême-Orient”, in XXIe Congrès Internationale des Orientalistes, Paris, 1948, Actes, Paris, Société Asiatique de Paris, 1949, p.223.
  • Paul Demiéville, review of R. Stein, “Le Lin-yi 林邑”, (Han-Hiue 漢學, vol.II, pts.1-3, 1948), in T'oung Pao 通報, vol.40, livres 4/5, 1951, pp.336-351, n.b. pp.338, 341.
  • Paul Lévy, “Recent Archaeological Researches by the École Français d’Extrême Orient, French Indo-China, 1940-1945”, in Kalidas Nag (ed.), Sir William Jones: Bicentenary of his Birth Commenoration Volume, 1746-1946, Calcutta, Royal Asiatic Society of Bengal, 1948, pp.118-19; paraphrased in R. C. Majumdar, Ancient Indian colonisation in South-East Asia, Baroda, B.J. : Sandesara, 1963, pp.12-13.
  • Paul Wheatley, prefatory essay in Albert Herrmann, An historical atlas of China, Edinburgh, Edinburgh University Press, 1966, p.xxviii.

Koordinater: 10°15′N 105°9′Ö / 10.250°N 105.150°Ö / 10.250; 105.150