Occitanien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den occitanska flaggan; en inofficiell flagga som används av den occitanska rörelsen
Karta över Occitanien, eller det område där occitanska språk talas, markerad i rosa.

Occitanien (occitanska: Occitània) åsyftar det land där occitanska talas. Namnet på området och språket började användas i latinska texter från 1290-talet och tidigt 1300-tal. Dess etymologi härleds från namnet Lenga d'òc, som i dess italienska form, Lingua d'òc, användes av Dante under sent 1200-tal. Både ”Occitanien” och ”Lenga d'òc” kommer från det occitanska ordet för ”ja”, òc (som i sin tur kommer från latinets hoc 'detta', 'det här', använt elliptiskt för hoc est eller liknande, ungefär 'så är det').

Även om namnet Occitanien (Occitanie) förekommer första gången 1732 i en samling lagar av Ancien régime[1], blir det vanligt först vid mitten av nittonhundratalet. Under mellankrigstiden grundades en école félibréenne (d.v.s en skola som använder den mistralska normen), Escòla Occitana grundades 1919 i Languedoc toulousain. Societat d'estudis occitans skpad 1930. Dessa initiativ (och även andra) är fortfarande lierade till sin litterära förening, Félibriges (fr:Félibrige), i vars stadgar från 1911 även nämns Occitanien.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Occitanien sträcker sig över områden i Frankrike, Spanien och Italien.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Occitanska är ett romanskt språk som baseras på latin, liksom är fallet även med spanska, franska och italienska. Det finns i huvudsak sex varieteter; standardoccitanska är en syntes av dessa. Katalanska påminner mycket om occitanska, och det finns starka historiska och kulturella band mellan dessa språkgrupper.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Skrivna texter på occitanska finns bevarade från 800-talet, och användes till texter i juridik, skönlitteratur, vetenskap och religion.

När Gallia Narbonensis delades under 400-talet, skildes Provence från Septimania, och sedan dess har Occitanien aldrig varit statsmässigt eller organisatoriskt enat. Från 800-talet till 1200-talet slogs hertigar och furstar om landet, och gränserna flyttades många gånger.

Under 1200-talet växte det fram en trubadurdiktning i Occitanien; den occitanska litteraturen upplevde en blomstring och dess alster spreds och blev stilbildande vid hoven i hela Europa. Med den occitanske Nobelpristagaren i litteratur, Frédéric Mistral, fick språket och kulturen en renässans på 1900-talet.

Under slutet av 1200-talet försvinner dock orden Occitanien och langue d'oc från källorna. Med nationaliseringsförsök har språket ibland varit förbjudet i officiella sammanhang och i skolor.

Det occitanska medvetandet[redigera | redigera wikitext]

Det finns omkring 14 eller 15 miljoner invånare i Occitanien. Enligt folkräkningen 1999 har 610 000 occitanska som första språk, och några miljoner ytterligare talar språket. Det är framför allt äldre generationer som talar språket.

Sedan 1900-talet finns politiska rörelser som verkar för enande av Occitanien, men i allmänna val är gruppen försvinnande liten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ordonnances des roys de France de la troisième race.... Troisième volume, Contenant les ordonnances du roy Jean depuis le commencement de l'année 1355 jusqu'à sa mort arrivée le 8 avril 1364 / par Mr Secousse, Imprimerie Royale, Paris, 1732, en ligne sur Gallica