Oktanten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Oktanten
Octans
Klicka för större bild.
Lista över stjärnor i Oktanten
Latinskt namn Octans
Förkortning Oct
Rektascension 22 h
Deklination -90°
Area 291 grad² (50)
Huvudstjärnor 3
Bayer/Flamsteedstjärnor 27
Stjärnor med exoplaneter 3
Ljusa stjärnor 0
Stjärnor nära solsystemet 1
Ljusaste stjärnan Ny Octantis (3,73m)
Närmaste stjärnan LHS 531 (28,11 )
Messierobjekt 0
Meteorregn Inga
Närliggande stjärnbilder Indianen, Tukanen, Paradisfågeln, Påfågeln, Taffelberget, Kameleonten, Lilla vattenormen
Synlig vid latituder mellan +0° och −-90°
Bäst synlig klockan 21:00 under oktober.
Cirkumpolär


Oktanten (Octanslatin) är en svag stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Den definierades på 1700-talet av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille. Först fick den namnet "Octans Hadleianus" för att hedra John Hadley, uppfinnaren av oktanten, eller kvadranten, det mätinstrument som föregick sextanten.[3]

Stjärnbilden är nu en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[4]

Oktanten som den ser ut för blotta ögat.

Stjärnbilden är cirkumpolär på södra stjärnhimlen och har den sydliga Polstjärnan, Sigma Octantis, inom sin stjärnbild.

Stjärnor[redigera | redigera wikitext]

Oktanten är en liten och svag stjärnbild men kan skönjas utan kikare även en kväll med vanliga siktförhållanden.[4]

  • Ny Octantis är den ljusstarkaste stjärnan, med en magnitud av 3,76. Den är en orange jättestjärna av spektralklass K1III. Stjärnan har en luminositet av 16 gånger solens, vilket är ovanligt litet för en jättestjärna. Stjärnans beräknade ålder är 12,1 miljarder år.
  • Beta Octantis är en vit stjärna av spektralklass A9
  • Delta Octantis är en orange jättestjärna av magnitud 4,31
  • Theta Octantis är också en orange jätte av spektraltyp K1, med magnitud 4,79
  • Alfa Octantis är en spektroskopisk dubbelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 5,15 och av variabeltypen Beta Lyrae-stjärna.
  • Sigma Octantis, är för närvarande polstjärna på södra stjärnhimlen och kallas därför ibland Södra Polstjärnan. Som polstjärna är dess ljusstyrka endast 1/25 av Norra Polstjärnans och därför inget att navigera efter. Istället används Södra korset för att ta ut riktningen mot den södra himmelspolen.
Stjärnan är en gulvit jätte av spektraltyp F0III, med magnitud 5,42.

Andra objekt[redigera | redigera wikitext]

Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt. Här finns däremot den öppna stjärnhopen Collinder 411 och den galax som ligger närmaste den södra himmelspolen, NGC 2573.[5][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 20 februari 2014. 
  3. ^ Julius D.W. Staal (1988). The New Patterns in the Sky: Myths and Legends of the Stars. The McDonald and Woodward Publishing Company. sid. 257. ISBN 0-939923-04-1 
  4. ^ [a b c] ”Octans Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/octans-constellation/. Läst 9 april 2014. 
  5. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Oktanten.